Välkommen till Ryssfemmor!


lördag 19 juni 2010

Trygghetens lov

Vi är många som förfasas över fotbollsmiljonärernas svaga prestationer under VM.
Främst är det spelarna i Italien, Frankrike och England som fått skit för sitt sätt att spela.

"De som inte gör annat än spelar fotboll och som är multimiljonärer på sin idrott ska väl för fa-an kunna passa en boll" och "Spelarna visar inget engagemang och de bryr sig inte om hur det går. De jobbar ju ingenting".

Eller hur, ni känner igen kommentarerna?

Jag är till väldigt stor del böjd att hålla med om detta.
Från sidan ser det onekligen väldigt impotent ut det som spelarna presterat i ovanstående lag.

Samtidigt så får man en litet annan bild när man läser om att t.ex. Anelka bett Domenech dra åt helvete under matchen mot Mexiko och när man ser en upprörd Rooney lämna planen ackompanjerad av brittiska fans burop.

Jag vill mena att mycket av detta sitter i den press som spelarna känner och det ledarksap som utövas.

Att fransmännen behållit Domenech som förbundskapten är det största misstag ett fotbollsförbund gjort sedan urminnes tider. Folket och spelarna har inget förtroende för Domenech och han har hängt kvar på sin post tack vare ett bra spelarmaterial och framgångarna vid förra VM. Framgångar som berodde på Zidane snarare än Domenechs insats.
Nu när spelarna är pressade i VM kan de inte luta sig mot en ledare de litar på utan de är blinda, döva och ensamma i en stressad värld fylld av afrikanskt surr.

När det gäller britterna så har de haft det lätt fram till VM. Även detta lag har kunnat flyta igenom sin VM-kvalgrupp utan större besvär. Nu när laget närmat sig VM har spelet hackat i träningsmatcherna och Capello har blivit alltmer kolerisk.
Jag ser honom bli intervjuad och han är en cool lirare med lätt till leendet och han är tillbakalutad med den rätt som en världscoach har. Jag ser honom också prata med spelarna under matcherna och då är minspelet ansträngt och han pratar agiterat och hetsigt. Jag ser också honom i det han gör som exemplena med att peta Terry som lagkapten tidigare och nu när han petade Green som målvakt.
Med dessa två exempel skapade han inte bättre lagkänsla. Han gjorde det inte till "VI ÄR LAGET OCH VI BESTÄMMER HUR DET SKA VARA" utan han skapade istället en otrygghet som visar att han minsann är lyhörd för vad intressen utifrån tycker. Och han visar att han är rädd om SITT jobb.

Vi ska inte heller glömma att många av spelarna är väldigt unga, både enligt födelseattesten och i sinnet. Det är en enorm press på att de ska leverera NU, precis under dessa 90 minutrar, i VM.

England har ju dessutom symbolen för uthängda spelare på bänken - David Beckham.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar