Majornas IK spelar nu handboll i herrarnas division 3 västra och det går tungt.
Sex matcher har resulterat i sex förluster.
B-laget spelar i division 5 och det har börjat nästan lika tungt i den serien.
Fem raka förluster.
MEN
Förra torsdagen så spräckte de äntligen nollan i segerkolumnen och slog TAIK - 75 med 27-20.
Det måste ha varit ett gäng glada hjärtan i Lisebergshallen den kvällen.
Elva raka matcher utan seger och sedan kom det alltså en seger till slut.
Nu hoppas jag att den segern innebar proppen ur och att det börjar trilla in lite segrar.
Samtidigt så vet vi ju allihop att det inte går så lätt.
I helgen väntar Ale HL och de ligger tvåa i serien så det blir mycket tufft återigen.
För B-laget väntar Tjörns HK och de ligger faktiskt efter MIK i serien så kanske kanske...
Kom igen boys!
Visar inlägg med etikett Majornas Ik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Majornas Ik. Visa alla inlägg
fredag 29 oktober 2010
söndag 26 september 2010
Majornas IK i blytung start
Majornas IK avancerade till division 3 inför säsongen och har nu börjat seriespelet i nya serien.
ÖHK 2002 var första motståndarna och här föll Majorna med 24-22. Rätt tighta siffror ändå och ingen katastrof. Matchrapporten berättar att Majorna hade väl så många lägen som ÖHK men att det i slutskedet blev skottmissar istället för mål.
I andra matchen ställdes Majorna mot unga IK Nord och föll hemma i Valhalla med 23-25.
Två förluster för A-laget i inledningen alltså och det är ju ingen kanonstart.
Å andra sidan hade nog ingen räknat med det heller och förlusterna har ju varit relativt knappa.
IK Nord leder också serien efter att ha mosat Hisingen/Backa med 30-21.
Jag tycker det verkar som att Majorna har börjat rätt ok ändå.
B-laget som spelar i division 5 åkte däremot på rejält med stryk i första matchen.
20-38 mot OldRIK med Magnus Wislander i spetsen var en svidande förlust och siffror som blev väldigt stora. Aj aj.
Nya matcher och nya bollar Majorna!
ÖHK 2002 var första motståndarna och här föll Majorna med 24-22. Rätt tighta siffror ändå och ingen katastrof. Matchrapporten berättar att Majorna hade väl så många lägen som ÖHK men att det i slutskedet blev skottmissar istället för mål.
I andra matchen ställdes Majorna mot unga IK Nord och föll hemma i Valhalla med 23-25.
Två förluster för A-laget i inledningen alltså och det är ju ingen kanonstart.
Å andra sidan hade nog ingen räknat med det heller och förlusterna har ju varit relativt knappa.
IK Nord leder också serien efter att ha mosat Hisingen/Backa med 30-21.
Jag tycker det verkar som att Majorna har börjat rätt ok ändå.
B-laget som spelar i division 5 åkte däremot på rejält med stryk i första matchen.
20-38 mot OldRIK med Magnus Wislander i spetsen var en svidande förlust och siffror som blev väldigt stora. Aj aj.
Nya matcher och nya bollar Majorna!
fredag 30 april 2010
Majornas IK på väg uppåt
När jag flyttade till Göteborg för dryga 20 år sedan började jag plugga på universitetet och under en praktikperiod på SKFs ekonomiavdelning mötte jag en av Majornas IKs eldsjälar Ingemar Carlsson. Han fick höra talas om min bakgrund som handbollsledare och frågade om inte jag hade lust att börja träna ett av klubbens pojklag.
Majornas IK spelade då i division 2 och Ingemar berättade stolt om klubbens traditioner och anor. Då låg klubben bland de allra högst placerade i den allsvenska maratontabellen.
Han berättade också att Majornas IK hade haft ett utbyte med min klubb Malmbergets AIF och att klubben varit uppe i norrland och spelat mot några av mina handsbollsförebilder ett antal år tidigare.
Utbytet klubbarna emellan hade tyvärr runnit ut i sanden och tyvärr blev det inget av mitt och Ingemars samarbete heller. Studier, extrajobb och egen träning gjorde att jag tackade nej.
Tio år senare, 1998 ungefär, mötte jag en ny eldsjäl inom Majornas IK, Patrik Jensen en arbetskollega till mig, han hade letat efter en klubb att spela i och hade snubblat på Majornas IK. Där hade han kommit i kontakt med Rune "Gummit" Nilsson och lockats till klubben. Vid det här tillfället var Patrik lagledare för Majorna i division 6. HERREJÖSSES, division 6 vad hade hänt?
Jo, det visade sig att Majornas lag i divison 2 hade drabbats av en influensaepidemi och tvingats att lämna walk over två matcher på raken och därmed hade klubben uteslutits ur seriesystemet. Sedan dess hade klubben helt enkelt fått börja om på nytt och därför återfanns man i divison 6.
De flesta spelarna, för att inte säga alla, gick till andra klubbar eller slutade i samband med detta och kvar inom klubbens handboll blev mer eller mindre slocknade stjärnor. Rune "Gummit" Nilsson var och är fortfarande lagpa. . . ja, lagfarfar blir väl mest rätt att säga. Men 1998 när jag kom till Majornas IK stod Rune fortfarande i mål på träningar och matcher och han gjorde det många år därefter. Idag är Rune 81 år och still going strong men han klappar inte längre stolparna. Jag tror han var 73 när han spelade sin sista match. Därmed hade han spelat handboll under 30-, 40-,50-,60-,70-,80-,90- och 00-talen. Slå det den som kan.
Nåväl, jag började i alla fall att spela tillsammans med Patrik Jensen och två andra kollegor - Peter Ekberg med ett förlutet i Västra Frölundas allsvenska lag och Håkan Malmberg som jag inte minns handbollsbakgrunden för men han var en gång svensk mästare i tresteg. Med i laget fanns då bl.a. Peter Berg som än idag kan ses spela i Majornas andralag men som kanske främst ses som lagledare för Majornas representationslag.
En liten anekdot kring mig och Peter Ekberg är att fadder till hans första barn är en gubbe som betydde väldigt mycket för mig som spelare och som ledare - Torbjörn Klingvall. En omstridd och spektakulär person men också Sveriges första handbollsproffs och en otroligt skicklig spelare och karismatisk ledare. Dessutom norrlänning, precis som jag.
Majornas IK har sedan dess kämpat i de lägre divisionerna och spelarna har kommit och gått i en strid ström. Typiskt för en klubb som saknar ungdomsverksamhet.
En stark stomme har sedan mitten av 90-talet funnits i Rune "Gummit" och Peter Berg som hela tiden stöttat i kulisserna. Nivån på spelarna som har kommit till klubben har efterhand höjts och då har även kvalitén på spelet stigit. Patrik Jensen, Håkan Malmberg och Peter Ekberg är sedan länge utflugna ur boet och jag spelar med som en hjälpgumma i andralaget när de behöver utfyllnad.
Laget består idag av trotjänare som den hypervasse linjespringaren Jonathan Samuelsson, niometersskytten Jonas Nilsson och mångsidige Andreas Lennartsson. Relativt nya duktiga spelare är Mats Glader och Tobias Mann och målvakterna Patric Resare och Daniel Samuelsson. Många andra har varit med länge och kämpar med klubben i med och motgång. Förhoppningsvis kan laget behålla stommen och kanske även få lite tillskott av nya spelare som kan passa in i den sympatiska Majorna-andan. Andan av att befinna sig i en anrik klubb där det förväntas ett professionellt och respektfullt bemötande och ständig uppmuntran.
På senare år har huvudsakligen Stig "Julle" Johansson tränat laget och tillsammans har man lärt sig att hantera varandra på ett bra sätt. Ny "lagpappa" sedan några år är Carl Lang som gör ett fantastiskt arbete för klubben och som är den bästa länk klubben kan ha mellan den gamla storhetsepoken och den nya generationen. En otroligt duktig spelare men också en förebild på alla sätt och vis.
Resultatmässigt har man de senaste fem åren, med något undantag, nosat på avancemang och nu är man alltså där. Äntligen har bitarna fallit på plats och klubben återfinns återigen i en riksserie. Nästa säsong spelar Majornas IK i division 3 och jag hoppas det är början på en klättring mot den nya storhetstid som Rune "Gummit" Nilsson drömt om länge.
Majornas IK spelade då i division 2 och Ingemar berättade stolt om klubbens traditioner och anor. Då låg klubben bland de allra högst placerade i den allsvenska maratontabellen.
Han berättade också att Majornas IK hade haft ett utbyte med min klubb Malmbergets AIF och att klubben varit uppe i norrland och spelat mot några av mina handsbollsförebilder ett antal år tidigare.
Utbytet klubbarna emellan hade tyvärr runnit ut i sanden och tyvärr blev det inget av mitt och Ingemars samarbete heller. Studier, extrajobb och egen träning gjorde att jag tackade nej.
Tio år senare, 1998 ungefär, mötte jag en ny eldsjäl inom Majornas IK, Patrik Jensen en arbetskollega till mig, han hade letat efter en klubb att spela i och hade snubblat på Majornas IK. Där hade han kommit i kontakt med Rune "Gummit" Nilsson och lockats till klubben. Vid det här tillfället var Patrik lagledare för Majorna i division 6. HERREJÖSSES, division 6 vad hade hänt?
Jo, det visade sig att Majornas lag i divison 2 hade drabbats av en influensaepidemi och tvingats att lämna walk over två matcher på raken och därmed hade klubben uteslutits ur seriesystemet. Sedan dess hade klubben helt enkelt fått börja om på nytt och därför återfanns man i divison 6.
De flesta spelarna, för att inte säga alla, gick till andra klubbar eller slutade i samband med detta och kvar inom klubbens handboll blev mer eller mindre slocknade stjärnor. Rune "Gummit" Nilsson var och är fortfarande lagpa. . . ja, lagfarfar blir väl mest rätt att säga. Men 1998 när jag kom till Majornas IK stod Rune fortfarande i mål på träningar och matcher och han gjorde det många år därefter. Idag är Rune 81 år och still going strong men han klappar inte längre stolparna. Jag tror han var 73 när han spelade sin sista match. Därmed hade han spelat handboll under 30-, 40-,50-,60-,70-,80-,90- och 00-talen. Slå det den som kan.
Nåväl, jag började i alla fall att spela tillsammans med Patrik Jensen och två andra kollegor - Peter Ekberg med ett förlutet i Västra Frölundas allsvenska lag och Håkan Malmberg som jag inte minns handbollsbakgrunden för men han var en gång svensk mästare i tresteg. Med i laget fanns då bl.a. Peter Berg som än idag kan ses spela i Majornas andralag men som kanske främst ses som lagledare för Majornas representationslag.
En liten anekdot kring mig och Peter Ekberg är att fadder till hans första barn är en gubbe som betydde väldigt mycket för mig som spelare och som ledare - Torbjörn Klingvall. En omstridd och spektakulär person men också Sveriges första handbollsproffs och en otroligt skicklig spelare och karismatisk ledare. Dessutom norrlänning, precis som jag.
Majornas IK har sedan dess kämpat i de lägre divisionerna och spelarna har kommit och gått i en strid ström. Typiskt för en klubb som saknar ungdomsverksamhet.
En stark stomme har sedan mitten av 90-talet funnits i Rune "Gummit" och Peter Berg som hela tiden stöttat i kulisserna. Nivån på spelarna som har kommit till klubben har efterhand höjts och då har även kvalitén på spelet stigit. Patrik Jensen, Håkan Malmberg och Peter Ekberg är sedan länge utflugna ur boet och jag spelar med som en hjälpgumma i andralaget när de behöver utfyllnad.
Laget består idag av trotjänare som den hypervasse linjespringaren Jonathan Samuelsson, niometersskytten Jonas Nilsson och mångsidige Andreas Lennartsson. Relativt nya duktiga spelare är Mats Glader och Tobias Mann och målvakterna Patric Resare och Daniel Samuelsson. Många andra har varit med länge och kämpar med klubben i med och motgång. Förhoppningsvis kan laget behålla stommen och kanske även få lite tillskott av nya spelare som kan passa in i den sympatiska Majorna-andan. Andan av att befinna sig i en anrik klubb där det förväntas ett professionellt och respektfullt bemötande och ständig uppmuntran.
På senare år har huvudsakligen Stig "Julle" Johansson tränat laget och tillsammans har man lärt sig att hantera varandra på ett bra sätt. Ny "lagpappa" sedan några år är Carl Lang som gör ett fantastiskt arbete för klubben och som är den bästa länk klubben kan ha mellan den gamla storhetsepoken och den nya generationen. En otroligt duktig spelare men också en förebild på alla sätt och vis.
Resultatmässigt har man de senaste fem åren, med något undantag, nosat på avancemang och nu är man alltså där. Äntligen har bitarna fallit på plats och klubben återfinns återigen i en riksserie. Nästa säsong spelar Majornas IK i division 3 och jag hoppas det är början på en klättring mot den nya storhetstid som Rune "Gummit" Nilsson drömt om länge.
lördag 13 februari 2010
Redbergslid Globetrotters och Majornas IK
Igår spelade jag handbollsmatch i division 5 och vi fick storstryk mot OldRik med Magnus Wislander i spetsen. 19-30 skrevs siffrorna till i slutänden.
Inte så mycket att säga om resultatet som nog blev rättvist.
Jag säger "nog" eftersom det känns som om OldRik spelar matchen på halvfart. Åtminstone Wislander lattjar sig igenom matchen och sprider sköna och avslappnade kommentarer kring sig hela tiden. Han uppmuntrar både medspelare och motståndare och agerar som en superambassadör för idrotten.
De andra RIK:arna dras med i jargongen och trivs såklart bättre än någonsin på handbollsplanen när de kan få leka med Wislander. I ärlighetens namn så har ju OldRik tidigare alltid varit lite surmulna när man mött dem. Ni vet lite sådär som om de har både nageltrång, tarmvred och en sur fru på en gång, redan innan matchen.
Nu vet de om att de har ett sparkapital i tidernas bäste handbollspelare att tillgå och skulle matchen bli jämnare skulle han bara gasa på lite.
På linjen har Rik en snubbe, Magnus Wanne, som är bred som en laggårdsvägg och som nyttjar sina kilon till max och kryddar det med att lägga ut "bommen" då och då. Som försvarsspelare var det inte kul att möta honom. Rätt vad det var så gav han en en putt så man flög tre meter åt andra hållet. Två gånger gick jag på den och när jag gjorde domaren uppmärksam på hur Wanne agerar så säger domaren "Han är starkare än er". Ehhhh.....OOOOOkey. DET har jag aldrig hört någon säga om mig kontra någon annan. Anfallet efter ställde jag mig i RIKs försvar och visade några gånger vem som VERKLIGEN är starkast på samma sätt som Wanne spelade i vår försvarslinje. Nästa gång Wanne kom upp i anfall satte jag en näve i bröstet på honom och flyttade på honom ganska bryskt ett par gånger. Numer säger vi Wanne-Vante.
Tyvärr bytte han kant och puttade på ett par andra så han fick göra ett par mål till.
Jo, jag skrev ju att det "nog" blev ett rättvist resultat.
Ja, RIK fick ju ett siffermäsigt övertag direkt och vi spelade väldigt "artigt". Satsningarna och skotten togs lite sådär försiktigt och långsamt ungefär som om vi spelade en vänskapsmatch för pensionärer. RIK tutade på precis som vanligt förutom att Wislander tog det väldigt lugnt.
Efter ett tag började Johans skott bita ordentligt och Markus började också satsa ordentligt på sitt hörn och då hände det lite grejer i protokollet för oss.
I andra halvlek fick vi också till en hel del kontringar men Adde Gustafsson måste ha världsrekordet i att bränna frilägen. Det blir väldigt frustrerande när motståndarna "alltid" sätter sina skott oavsett varifrån de tas samtidigt som vi bränner solklara lägen ensamma med målvakten.
Siffrorna hade i alla fall kunnat bli snyggare om vi satt åtminstone hälften av våra frilägen. Om då sedan RIK gasat på så vet vi ju inte men några bollar närmare hade vi nog kommit. Pär Jilsén och allt vad de heter har ju en del ytterligare att visa upp om det behövs.
Kul kuriosa från matchen är att Johan Mjöberg tidigt i matchen drog ett skott i armarna på Wislander. Mtt i matchen satt sedan Wislander och ett par andra RIK:are och pratade om att täcka Johans skott och kommentarerna blev ungefär "Är du tokig".
Wislander visade sedan upp skottmärket för Julle Johansson och sa att han aldrig känt ett så hårt skott i hela sitt liv.
Gissa om Johan var stolt efter matchen?
Vad som är viktigare är att Majornas division-4-lag vann en tät match mot Tostared igår. Ett tag drog Majorna ifrån och ledde med 4-5 bollar men Tostareds rörliga nior kunde nyttja att domarna var dåliga på att räkna steg så försprånget åts hela tiden upp ju mer Tostared sprang i banan. MIK saknade också storskytten Calle Lang som var sjuk. Tyvärr förlorade ju MIK mot Kullavik i förra omgången så nu måste något lag hjälpa till mot ÖHK 2002 för att MIK ska kunna avancera.
ÖHK 2002 mosade dock serietreorna Varberg coh det finns inte många lag kvar att möta som kan hota deras serieseger.
Inte så mycket att säga om resultatet som nog blev rättvist.
Jag säger "nog" eftersom det känns som om OldRik spelar matchen på halvfart. Åtminstone Wislander lattjar sig igenom matchen och sprider sköna och avslappnade kommentarer kring sig hela tiden. Han uppmuntrar både medspelare och motståndare och agerar som en superambassadör för idrotten.
De andra RIK:arna dras med i jargongen och trivs såklart bättre än någonsin på handbollsplanen när de kan få leka med Wislander. I ärlighetens namn så har ju OldRik tidigare alltid varit lite surmulna när man mött dem. Ni vet lite sådär som om de har både nageltrång, tarmvred och en sur fru på en gång, redan innan matchen.
Nu vet de om att de har ett sparkapital i tidernas bäste handbollspelare att tillgå och skulle matchen bli jämnare skulle han bara gasa på lite.
På linjen har Rik en snubbe, Magnus Wanne, som är bred som en laggårdsvägg och som nyttjar sina kilon till max och kryddar det med att lägga ut "bommen" då och då. Som försvarsspelare var det inte kul att möta honom. Rätt vad det var så gav han en en putt så man flög tre meter åt andra hållet. Två gånger gick jag på den och när jag gjorde domaren uppmärksam på hur Wanne agerar så säger domaren "Han är starkare än er". Ehhhh.....OOOOOkey. DET har jag aldrig hört någon säga om mig kontra någon annan. Anfallet efter ställde jag mig i RIKs försvar och visade några gånger vem som VERKLIGEN är starkast på samma sätt som Wanne spelade i vår försvarslinje. Nästa gång Wanne kom upp i anfall satte jag en näve i bröstet på honom och flyttade på honom ganska bryskt ett par gånger. Numer säger vi Wanne-Vante.
Tyvärr bytte han kant och puttade på ett par andra så han fick göra ett par mål till.
Jo, jag skrev ju att det "nog" blev ett rättvist resultat.
Ja, RIK fick ju ett siffermäsigt övertag direkt och vi spelade väldigt "artigt". Satsningarna och skotten togs lite sådär försiktigt och långsamt ungefär som om vi spelade en vänskapsmatch för pensionärer. RIK tutade på precis som vanligt förutom att Wislander tog det väldigt lugnt.
Efter ett tag började Johans skott bita ordentligt och Markus började också satsa ordentligt på sitt hörn och då hände det lite grejer i protokollet för oss.
I andra halvlek fick vi också till en hel del kontringar men Adde Gustafsson måste ha världsrekordet i att bränna frilägen. Det blir väldigt frustrerande när motståndarna "alltid" sätter sina skott oavsett varifrån de tas samtidigt som vi bränner solklara lägen ensamma med målvakten.
Siffrorna hade i alla fall kunnat bli snyggare om vi satt åtminstone hälften av våra frilägen. Om då sedan RIK gasat på så vet vi ju inte men några bollar närmare hade vi nog kommit. Pär Jilsén och allt vad de heter har ju en del ytterligare att visa upp om det behövs.
Kul kuriosa från matchen är att Johan Mjöberg tidigt i matchen drog ett skott i armarna på Wislander. Mtt i matchen satt sedan Wislander och ett par andra RIK:are och pratade om att täcka Johans skott och kommentarerna blev ungefär "Är du tokig".
Wislander visade sedan upp skottmärket för Julle Johansson och sa att han aldrig känt ett så hårt skott i hela sitt liv.
Gissa om Johan var stolt efter matchen?
Vad som är viktigare är att Majornas division-4-lag vann en tät match mot Tostared igår. Ett tag drog Majorna ifrån och ledde med 4-5 bollar men Tostareds rörliga nior kunde nyttja att domarna var dåliga på att räkna steg så försprånget åts hela tiden upp ju mer Tostared sprang i banan. MIK saknade också storskytten Calle Lang som var sjuk. Tyvärr förlorade ju MIK mot Kullavik i förra omgången så nu måste något lag hjälpa till mot ÖHK 2002 för att MIK ska kunna avancera.
ÖHK 2002 mosade dock serietreorna Varberg coh det finns inte många lag kvar att möta som kan hota deras serieseger.
lördag 6 februari 2010
En bekväm seger för Majorna i division 5
Nja, såvärst bekväm var faktiskt inte segern över Kortedala IF i Göteborgsseriens Division 5 i handboll.
Kortedala hade ledningen i stort sett hela matchen och spelade jättefin handboll, faktiskt bättre än jag någonsin sett dem spela förr.
De kryddade ett fint kombinationsspel med dubbel och trippelväxlar och öppnande spel med snabba och vassa planerade avslut.
Majornas IK kom till spel med sju utespelare varav en spelare skulle testa om foten höll. Efter två minuter trampar en annan spelare snett och utgår för att linda foten. Uj uj uj...sex spelare varav en halvskadad och alltså inga avbytare. Här gällde det att dra ned på tempot.
Majorna IK släppte aldrig taget och fortsatte att mata på med sitt spel.
I halvlek var ställningen 12-9 till Kortedala.
Majorna fick en bra start i andra och knaprade sig närmare i målprotokollet hela tiden. Rätt vad det var så ledde Majorna matchen med 12-13.
Kortedala började skälla lite på varandra och bet ihop samtidigt som Majorna tog en del lättlästa och illa utförda avslut. Rätt vad det var så ledde Kortedala matchen med 17-14 och det började se illa ut för Majorna.
Matchbilden ändrades inte mycket under speltiden.
Kortedala kombinerade, satsade på övergångar och kom igenom rätt ofta. De hade inga avslut på sin vänsterkant och bara ett fåtal på sin högerkant. Allt skulle hända i mitten. Majorna lät sin mittnia dra isär åt höger samtidigt som högernian satsade fram och tog avslut i mitten eller spelade till linjen som låg antingen mellan 2-3-höger eller mellan 3-3. Kontringsspelet var relativt obefintligt från båda lagen.
Vid ställningen 20-17 till Kortedala och sex minuters speltid kvar säger vår målvakt, Daniel, "Det är lugnt killar, jag spikar igen nu".
Och det är ju fantastiskt skönt med killar som håller det de lovar.
Daniel inte bara spikade igen. Han la fram tegelstenar och blandade murbruk och byggde upp en hel mur framför målet. Med 20 sekunder kvar ledde Majorna med 20-21 och Kortedala kom igenom på ett lite stressigt läge och sköt över.
Majorna stod som segrare för fjärde gången denna säsong och Kortedala var superbesvikna förstås. De hade förlorat mot ett halvfigursgäng som spelade den enklaste handbollen som går. Gåhandboll med enkla raka passningar höger-vänster och skott från en stor och tung högernia. Jag förstår Kortedala om de är besvikna. Det är inte roligt att lägga ner mycket tid och få ihop ett kanonfint spel för att sedan åka på stryk mot ett brunkargäng med en duktig målvakt.
Kortedala hade ledningen i stort sett hela matchen och spelade jättefin handboll, faktiskt bättre än jag någonsin sett dem spela förr.
De kryddade ett fint kombinationsspel med dubbel och trippelväxlar och öppnande spel med snabba och vassa planerade avslut.
Majornas IK kom till spel med sju utespelare varav en spelare skulle testa om foten höll. Efter två minuter trampar en annan spelare snett och utgår för att linda foten. Uj uj uj...sex spelare varav en halvskadad och alltså inga avbytare. Här gällde det att dra ned på tempot.
Majorna IK släppte aldrig taget och fortsatte att mata på med sitt spel.
I halvlek var ställningen 12-9 till Kortedala.
Majorna fick en bra start i andra och knaprade sig närmare i målprotokollet hela tiden. Rätt vad det var så ledde Majorna matchen med 12-13.
Kortedala började skälla lite på varandra och bet ihop samtidigt som Majorna tog en del lättlästa och illa utförda avslut. Rätt vad det var så ledde Kortedala matchen med 17-14 och det började se illa ut för Majorna.
Matchbilden ändrades inte mycket under speltiden.
Kortedala kombinerade, satsade på övergångar och kom igenom rätt ofta. De hade inga avslut på sin vänsterkant och bara ett fåtal på sin högerkant. Allt skulle hända i mitten. Majorna lät sin mittnia dra isär åt höger samtidigt som högernian satsade fram och tog avslut i mitten eller spelade till linjen som låg antingen mellan 2-3-höger eller mellan 3-3. Kontringsspelet var relativt obefintligt från båda lagen.
Vid ställningen 20-17 till Kortedala och sex minuters speltid kvar säger vår målvakt, Daniel, "Det är lugnt killar, jag spikar igen nu".
Och det är ju fantastiskt skönt med killar som håller det de lovar.
Daniel inte bara spikade igen. Han la fram tegelstenar och blandade murbruk och byggde upp en hel mur framför målet. Med 20 sekunder kvar ledde Majorna med 20-21 och Kortedala kom igenom på ett lite stressigt läge och sköt över.
Majorna stod som segrare för fjärde gången denna säsong och Kortedala var superbesvikna förstås. De hade förlorat mot ett halvfigursgäng som spelade den enklaste handbollen som går. Gåhandboll med enkla raka passningar höger-vänster och skott från en stor och tung högernia. Jag förstår Kortedala om de är besvikna. Det är inte roligt att lägga ner mycket tid och få ihop ett kanonfint spel för att sedan åka på stryk mot ett brunkargäng med en duktig målvakt.
söndag 29 november 2009
Majornas IK vann seriefinalen
Idag möttes ÖHK 2002 och Majornas IK i seriefinal i handbollens division 4 Södra.
Majorna vann klart med nio bollars marginal och knappade in på ÖHKs serieledning.
Ett stort grattis grabbar!
Igår spelade jag själv med Majorna i division 5 och det gick inte lika bra.
Kastar man, helt oprovocerat, bort 10-15 bollar i första halvlek och kryddar det med att sumpa ungefär lika många rena målchanser så vinner man inga matcher.
Det mest vidunderliga med den här matchen var ändå att vi hamnade nära Runa i protokollet trots dessa egna misstag.
Handboll är en idrott där det till vääääldigt stor det handlar om att reducera antalet egna misstag och man vinner mer på få misstag än makalösa offensiva prestationer med låg frekvens.
Majorna vann klart med nio bollars marginal och knappade in på ÖHKs serieledning.
Ett stort grattis grabbar!
Igår spelade jag själv med Majorna i division 5 och det gick inte lika bra.
Kastar man, helt oprovocerat, bort 10-15 bollar i första halvlek och kryddar det med att sumpa ungefär lika många rena målchanser så vinner man inga matcher.
Det mest vidunderliga med den här matchen var ändå att vi hamnade nära Runa i protokollet trots dessa egna misstag.
Handboll är en idrott där det till vääääldigt stor det handlar om att reducera antalet egna misstag och man vinner mer på få misstag än makalösa offensiva prestationer med låg frekvens.
torsdag 5 november 2009
Jag mot århundradets handbollsspelare
Igår spelade jag handbollsmatch med Majorna mot Old RIK och det var grymt skoj trots att vi blev mosade med 34-19. Ni som följt min blogg kunde för en tid sedan läsa att det var på gång att Vi skulle möta Redbergslids veterangäng med världslegenden Magnus Wislander. Vi hade pratat om detta i ett par veckor och det var med spänd förväntan vi såg fram emot detta och i vissa fall bävade för mötet. Det var 1999 som Internationella handbollförbundet utsåg Magnus Wislander till århundradets handbollsspelare. Det är stort att få spela mot en sådan lirare. Det är enormt. Det är tamejfan som fläskläppen han gav mig i första bytet. . .
. . . men det gör inget. Det är en ära att få en fläskläpp av en sådan kille.
Så här stort är det.
Matchen blev inte mycket till match. Old RIK består inte enbart av Wislander utan där vimlar det av gamla elitspelare såsom t.ex. Stig Santa, Magnus "Bagarn" Johansson och allt vad de heter. Efter tio minuter stod det 8-0 till RIK och det kändes att vi hade stor respekt för motståndet.
Vi hade trots allt många skott som gick igenom deras försvar men deras målvakt var omutlig och tog "allt". Däremellan hjälpte vi till genom att i vissa lägen skjuta en meter över när vi var fria med målvakten som ett exempel.
Wislander agerar som en sann ambassadör för handbollen och sprider en skön stämning kring sig både för medspelare och motståndare. Han ser ut att mysa och flinar lite och spexar och gör lite som han vill med motståndet dessutom. Allt på, för honom halvfart.
Handbollslandslaget var under alla år med 90-talsstjärnorna präglat av gott humör och trivsel och det är inte svårt att förstå varför när man träffar t.ex. Wislander.
Första bytet jag kom in på fick jag ett inspel på linjen och satt direkt i en björnsax utöver det vanliga. När jag vände mig om mötte jag "Slangens" glada nuna..." Typ..."Trodde du att du skulle komma någonstans eller?".
Direkt efter det fick jag ännu ett inspel och det var då jag fick fläskläppen.
Antar att han kände att jag utgjorde ett hot så han var tvungen att sätta sig i respekt... ;-)
Efter att ha mätt mig med århundradets bäste känner jag nu att jag kan lägga handbollsskorna på hyllan med gott samvete. . .
Som vanligt ber jag om överseende men filmningen.
. . . men det gör inget. Det är en ära att få en fläskläpp av en sådan kille.
Så här stort är det.
Matchen blev inte mycket till match. Old RIK består inte enbart av Wislander utan där vimlar det av gamla elitspelare såsom t.ex. Stig Santa, Magnus "Bagarn" Johansson och allt vad de heter. Efter tio minuter stod det 8-0 till RIK och det kändes att vi hade stor respekt för motståndet.
Vi hade trots allt många skott som gick igenom deras försvar men deras målvakt var omutlig och tog "allt". Däremellan hjälpte vi till genom att i vissa lägen skjuta en meter över när vi var fria med målvakten som ett exempel.
Wislander agerar som en sann ambassadör för handbollen och sprider en skön stämning kring sig både för medspelare och motståndare. Han ser ut att mysa och flinar lite och spexar och gör lite som han vill med motståndet dessutom. Allt på, för honom halvfart.
Handbollslandslaget var under alla år med 90-talsstjärnorna präglat av gott humör och trivsel och det är inte svårt att förstå varför när man träffar t.ex. Wislander.
Första bytet jag kom in på fick jag ett inspel på linjen och satt direkt i en björnsax utöver det vanliga. När jag vände mig om mötte jag "Slangens" glada nuna..." Typ..."Trodde du att du skulle komma någonstans eller?".
Direkt efter det fick jag ännu ett inspel och det var då jag fick fläskläppen.
Antar att han kände att jag utgjorde ett hot så han var tvungen att sätta sig i respekt... ;-)
Efter att ha mätt mig med århundradets bäste känner jag nu att jag kan lägga handbollsskorna på hyllan med gott samvete. . .
Som vanligt ber jag om överseende men filmningen.
fredag 23 oktober 2009
Jag och en idrottslegend på samma bana...
. . .om ett par veckor.
Ovanstående kan bli sant om saker och ting faller på plats och det är inte utan att jag är lite förväntansfull inför det.
För er som inte visste det så spelar jag handboll i division 5. Mest för att få variation i träningen...säger jag. Och då vet jag att alla som känner till min vinnarskalle att jag inte gör någonting bara på lattjo.
Nåväl, även en gammel man inser ju sina begränsningar. Jag håller ihop hyfsat och det är jag rätt nöjd med faktiskt.
Nu i onsdags fick jag i alla fall höra en kul sak.
Det är tydligen så att Redbergslid har lockat en av landets och handbollens allra största profiler i historien att börja spela igen.
Jag talar om ingen mindre än Världsmästaren, ryssdödaren, mannen utan leder...Magnus Wislander.
Några killar i laget önskar att de blir sjuka till matchen man jag tycker bara det är grymt skoj. Det lär ju bli utklassning men ändå.
Det sägs att de gamla veteranerna i OLd RIK skojat lite med Wislander.
När matchdräkterna till den första matchen delats ut fick Wislander en yttepytte liten dräkt som han knappt kom i. "Finns det ingen större?" frågade han klentroget och fick tillbaks ett unisont "NEJ".
Ok, Magnus var inte den som var den utan han satte på sig dräkten spelsugen som han var. . . han fick börja på bänken. . . och sluta på bänken . . . och satt på bänken däremellan också. Inte en sekunds speltid fick han i sin första match efter att RIKs sportchef och de andra tjötat på honom om att börja spela.
Magnus insåg läget och flinade förstås bara åt det hela. . . skön lirare som han är.
Till andra matchen skulle de gamla rävarna ha lekt av sig tänkte han...men ack så han bedrog sig. . . . Skitkul!
Idrottshistoria.
Och snart kan jag alltså få äran att beträda samma plan som denne legend. Läckert!
Ovanstående kan bli sant om saker och ting faller på plats och det är inte utan att jag är lite förväntansfull inför det.
För er som inte visste det så spelar jag handboll i division 5. Mest för att få variation i träningen...säger jag. Och då vet jag att alla som känner till min vinnarskalle att jag inte gör någonting bara på lattjo.
Nåväl, även en gammel man inser ju sina begränsningar. Jag håller ihop hyfsat och det är jag rätt nöjd med faktiskt.
Nu i onsdags fick jag i alla fall höra en kul sak.
Det är tydligen så att Redbergslid har lockat en av landets och handbollens allra största profiler i historien att börja spela igen.
Jag talar om ingen mindre än Världsmästaren, ryssdödaren, mannen utan leder...Magnus Wislander.
Några killar i laget önskar att de blir sjuka till matchen man jag tycker bara det är grymt skoj. Det lär ju bli utklassning men ändå.
Det sägs att de gamla veteranerna i OLd RIK skojat lite med Wislander.
När matchdräkterna till den första matchen delats ut fick Wislander en yttepytte liten dräkt som han knappt kom i. "Finns det ingen större?" frågade han klentroget och fick tillbaks ett unisont "NEJ".
Ok, Magnus var inte den som var den utan han satte på sig dräkten spelsugen som han var. . . han fick börja på bänken. . . och sluta på bänken . . . och satt på bänken däremellan också. Inte en sekunds speltid fick han i sin första match efter att RIKs sportchef och de andra tjötat på honom om att börja spela.
Magnus insåg läget och flinade förstås bara åt det hela. . . skön lirare som han är.
Till andra matchen skulle de gamla rävarna ha lekt av sig tänkte han...men ack så han bedrog sig. . . . Skitkul!
Idrottshistoria.
Och snart kan jag alltså få äran att beträda samma plan som denne legend. Läckert!
lördag 3 oktober 2009
Handboll ÄR tuffare än innebandy
Jag springer ungefär fyra mil i veckan och lyfter skrot ytterligare tre timmar per vecka och spelar innebandy ett par timmar i veckan.
Igår spelade jag min första handbollsmatch för säsongen.
Division 5.
Första välkomnandet på linjen hos motståndarna var två rejäla knuffar, en armbåge i sidan och en näve i skulderbladet. "Mm...gött...det här är handboll det" tänkte jag. Skönt att vara "hemma".
Jag vände mig om mot killen som satte näven i skulderbladet och mötte hans blick och sa "Skönt, klia mig lite till höger också och kliar du min rygg så kliar jag din".
Till min besvikelse så la han av med att klia min rygg... hmm...trist.
Matchen förlorade vi men då tror jag också att vårt lag hade en medelvikt på 110 kg.
Några av killarna har verkligen lagt på sig och med bara en avbytare orkar man inte.
Att spela handboll är som att köra 70-20 hela matchen och det är tufft.
Övrigt facit från matchen vara att vår målvakt Peter fick en boll i pungen i första halvlek och en rejäl smackare rätt i ansiktet i den andra halvleken. Har ni förresten tänkt på hur försiktigt man alltid kollar ifall man blöder näsblod eller om läppen blöder. Lite i smyg sådär. Typ "Äh, det där gjorde inget ont...ingen såg ändå....ska bara checka läget....liiite...".
Killen som satte näven i ryggen på mig fick i slutet av matchen en armbåge i pannan så det blev ett blödande jack. Ett tag stod han på knä medans blodet forsade. Jag pratade lite med honom där och sa att han fick bryta matchen men att han kunde vara nöjd för han fick ju göra det där kontringsmålet där jag släppte honom... Vi garvade bägge åt det och så klappade jag om honom.
Sedan kom vår läkarstudent i laget och plåstrade om honom.
Kan bara konstatera att det var jäkligt skoj att spela handboll.
Med facit på hand kan jag bara återigen konstatera att handboll är en tuff sport.
And I like it.
Innebandyn som jag kör, visserligen på en annan nivå men ändå, är betydligt lugnare.
Dels är de fysiska kontakterna i handboll bra mycket hårdare och dels så springer man mycket längre sträckor i maxfart i handbollen. Det betyder ju dock inte att innebandy är lätt på något vis. Det är annorlunda helt enkelt. Handboll är för övrigt mycket tuffare än fotboll också om nu någon skulle få för sig att dissa innebandyn för detta inlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)