När jag flyttade till Göteborg för dryga 20 år sedan började jag plugga på universitetet och under en praktikperiod på SKFs ekonomiavdelning mötte jag en av Majornas IKs eldsjälar Ingemar Carlsson. Han fick höra talas om min bakgrund som handbollsledare och frågade om inte jag hade lust att börja träna ett av klubbens pojklag.
Majornas IK spelade då i division 2 och Ingemar berättade stolt om klubbens traditioner och anor. Då låg klubben bland de allra högst placerade i den allsvenska maratontabellen.
Han berättade också att Majornas IK hade haft ett utbyte med min klubb Malmbergets AIF och att klubben varit uppe i norrland och spelat mot några av mina handsbollsförebilder ett antal år tidigare.
Utbytet klubbarna emellan hade tyvärr runnit ut i sanden och tyvärr blev det inget av mitt och Ingemars samarbete heller. Studier, extrajobb och egen träning gjorde att jag tackade nej.
Tio år senare, 1998 ungefär, mötte jag en ny eldsjäl inom Majornas IK, Patrik Jensen en arbetskollega till mig, han hade letat efter en klubb att spela i och hade snubblat på Majornas IK. Där hade han kommit i kontakt med Rune "Gummit" Nilsson och lockats till klubben. Vid det här tillfället var Patrik lagledare för Majorna i division 6. HERREJÖSSES, division 6 vad hade hänt?
Jo, det visade sig att Majornas lag i divison 2 hade drabbats av en influensaepidemi och tvingats att lämna walk over två matcher på raken och därmed hade klubben uteslutits ur seriesystemet. Sedan dess hade klubben helt enkelt fått börja om på nytt och därför återfanns man i divison 6.
De flesta spelarna, för att inte säga alla, gick till andra klubbar eller slutade i samband med detta och kvar inom klubbens handboll blev mer eller mindre slocknade stjärnor. Rune "Gummit" Nilsson var och är fortfarande lagpa. . . ja, lagfarfar blir väl mest rätt att säga. Men 1998 när jag kom till Majornas IK stod Rune fortfarande i mål på träningar och matcher och han gjorde det många år därefter. Idag är Rune 81 år och still going strong men han klappar inte längre stolparna. Jag tror han var 73 när han spelade sin sista match. Därmed hade han spelat handboll under 30-, 40-,50-,60-,70-,80-,90- och 00-talen. Slå det den som kan.
Nåväl, jag började i alla fall att spela tillsammans med Patrik Jensen och två andra kollegor - Peter Ekberg med ett förlutet i Västra Frölundas allsvenska lag och Håkan Malmberg som jag inte minns handbollsbakgrunden för men han var en gång svensk mästare i tresteg. Med i laget fanns då bl.a. Peter Berg som än idag kan ses spela i Majornas andralag men som kanske främst ses som lagledare för Majornas representationslag.
En liten anekdot kring mig och Peter Ekberg är att fadder till hans första barn är en gubbe som betydde väldigt mycket för mig som spelare och som ledare - Torbjörn Klingvall. En omstridd och spektakulär person men också Sveriges första handbollsproffs och en otroligt skicklig spelare och karismatisk ledare. Dessutom norrlänning, precis som jag.
Majornas IK har sedan dess kämpat i de lägre divisionerna och spelarna har kommit och gått i en strid ström. Typiskt för en klubb som saknar ungdomsverksamhet.
En stark stomme har sedan mitten av 90-talet funnits i Rune "Gummit" och Peter Berg som hela tiden stöttat i kulisserna. Nivån på spelarna som har kommit till klubben har efterhand höjts och då har även kvalitén på spelet stigit. Patrik Jensen, Håkan Malmberg och Peter Ekberg är sedan länge utflugna ur boet och jag spelar med som en hjälpgumma i andralaget när de behöver utfyllnad.
Laget består idag av trotjänare som den hypervasse linjespringaren Jonathan Samuelsson, niometersskytten Jonas Nilsson och mångsidige Andreas Lennartsson. Relativt nya duktiga spelare är Mats Glader och Tobias Mann och målvakterna Patric Resare och Daniel Samuelsson. Många andra har varit med länge och kämpar med klubben i med och motgång. Förhoppningsvis kan laget behålla stommen och kanske även få lite tillskott av nya spelare som kan passa in i den sympatiska Majorna-andan. Andan av att befinna sig i en anrik klubb där det förväntas ett professionellt och respektfullt bemötande och ständig uppmuntran.
På senare år har huvudsakligen Stig "Julle" Johansson tränat laget och tillsammans har man lärt sig att hantera varandra på ett bra sätt. Ny "lagpappa" sedan några år är Carl Lang som gör ett fantastiskt arbete för klubben och som är den bästa länk klubben kan ha mellan den gamla storhetsepoken och den nya generationen. En otroligt duktig spelare men också en förebild på alla sätt och vis.
Resultatmässigt har man de senaste fem åren, med något undantag, nosat på avancemang och nu är man alltså där. Äntligen har bitarna fallit på plats och klubben återfinns återigen i en riksserie. Nästa säsong spelar Majornas IK i division 3 och jag hoppas det är början på en klättring mot den nya storhetstid som Rune "Gummit" Nilsson drömt om länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar