Jag befinner mig i Örebro och coachar där en mix av Frölundas P94:or, P93:or och P92:or. Det är ett gott gäng med en skön stämning mellan sig. Med mig som coach har jag Thomas Andersson och vi har två sidekicks i Magnus Eriksson som är Robin Bejmyrs pappa och Dick som i sin tur är Robins farfar.
Vi har kämpat ihop nu under ett par träningar och en träningsmatch mot Högsbo AIK.
Det går ju inte, ens med bästa välvilja, att påstå att vi har fått ihop ett spel som är godkänt. Vi kör på lösa boliner och lappar och lagar och pusslar med laget så gott det går.
Vi har med oss tre möjliga centrar och fyra forwards och åtta backar. Bara en sån sak. En och annan av backarna kan även gå forward men det blir ju som det blir som alla innebandykunniga vet. Pontus Lindqvist har spelat forward de två senaste matcherna och har gjort det mycket bra.
Joel Ottgård är justerad i ryggen och därmed är vi nere på två möjliga centrar varav den ene egentligen spelar back. Så när jag räknar efter har vi med oss nio backar bland de fjorton utespelarna... He he...well well well . . . Vi ÄR i slutspel trots allt och det är inte Krokom t.ex.
Nu ska vi strax iväg och spela kvartsfinal mot Sundsvall och det blir rätt spännande. Vinner vi där har vi gjort en bragd men jag blir inte överraskad. Innebandy är en sport som bygger mycket på slumpen. Ett par skott kan förändra en matchutgång helt.
I denna turnering har vi också nöjet att presentera Pontus Lindqvist som en ny lagkapten och det har fungerat mycket bra.
Det skulle vara väldigt skoj att gå vidare och få chansen till revansch mot Wårgårda som verkligen fick in alla sina skott mot oss. Flipperbollarna var vildsinta i den matchen...
Ok, dags att göra sig redo.
Håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar