Anders "Lillen" Eklund var 22 år gammal när han 1980 skulle boxas i OS mot ungraren Istvan Levai. Den lille ungraren var huvudet kortare än "Lillen" och matchen skulle bli enkel. Den här matchen kom att färga svenskarnas bild av "Lillens" hela boxningskarriär och liv.
Anders "Lillen" Eklund gick runt den lille ungraren och petade på honom med vänstern då och då och åkte själv på en propp med jämna mellanrum. Så fort Eklund skulle ta i med sin tunga höger så blev han låst och det blev inget slag alls. Den store "Lillen" föll mot den lille okände ungraren och landets boxningsintresserade var grymt besvikna. Hade det inte varit bättre att skicka Roger Andersson istället?
Istvan Levai förlorade semifinalen mot Cubas Teofilo Stevenson som dittills vunnit alla sina OS-matcher på knock-out. Levai stod på benen matchen ut och var en mycket bättre boxare än vi svenskar ville ge honom credit för.
Levai tränades av en legendarisk ungersk boxare med tre egna OS-guld på hyllorna därhemma, Laszlo Papp. När Papp fick höra talas om att "Lillen" skulle bli proffs så var hans avmätta kommentar "Borde han inte bli amatör först".
Anders Eklund gjorde både innan och efter OS 1980 några riktigt bra matcher och han hade en riktigt tung höger. Han blev till och med Europamästare två gånger utan att bli riktigt erkänd i media.
Några höjdpunkter med "Lillen" var när han skulle möta Frank Bruno och Steffen Tangstad. Laddningarna innan var alltid stora och hoppet var att få se Eklunds tunga höger landa. Steffen Tangstad var väldigt haussad men hade egentligen aldrig någon chans. Frank Bruno var byggd som en tegelvägg och såg otroligt farlig ut. Han vann också matchen mot Eklund och tog Europatiteln vilket kom att bli det enda Bruno åstadkom i ringen. Efter det föll han mot det mesta han mötte och visade prov på att ha en skör glashaka.
Annars var det i kampen om OS-platsen 1980 som Eklund gjorde sin bästa match då han slog ut Roger Andersson i en match där han faktiskt visade lite fighting spririt.
Andra minnesvärda matcher med Eklund var ju när han tog Europatiteln mot Evangelista och när han förlorade densamma mot Damiani. Ja, den sistnämnda var väl inte särskilt rolig med svenska ögon sett.
Efter karriären erkände Eklund att han alltid var rädd i ringen och att han aldrig borde ha blivit boxare.
Jag brukade banna hans boxning och sa alltid att han aldrig var någon boxare för man måste faktiskt slå för att boxas.
Men Anders "Lillen" Eklund verkade vara en skön person som var mycket mer än en boxare och mycket mer än den han var som 22-åring när han boxades i OS 1980.
Och visst gör han väl en imponerande insats i denna scen. Påminner lite om Dolph Lundgren eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar