Jag gillar att läsa Marcus Birros krönikor, artiklar och blogg och vad han nu skriver. Ibland är han lite väl utsvävande i sina långa inramningar med beskrivningar av moln och berg och allt vad han använder men oftast så är han underhållande som helhet.
Men jag måste ju bara sucka åt att han är en sån hopplöst enögd italofil.
Visst, han är italienskättling men han och hans bror är födda i Göteborg. Marcus bor dessutom i en så svensk stad som Norrköping.
Luktar inte precis olivolja och parmesan om det samhället.
Favoritlaget heter Roma men när det står ett annat italienskt lag på banan som t.ex. bittra fienden Inter så håller Birro även på dem. Som t.ex. igår när Inter mötte Barcelona.
Vad är det frågan om?
Italiensk fotboll är ju inte precis känd för att vara underhållande.
Italiensk fotboll går ut på att göra 1-0 och sedan ägna resten av speltiden åt att tråka ut motståndarna med allehanda till buds stående medel. Tyvärr är det effektivt. Italienarna är absolut bäst i världen på att döda en match med småfult spel, filmningar, fördröjningar och bara allmänt segt spel.
Det värsta av allt är att det finns kunskaper för annat spel men de används inte.
Inte förrän motståndaren kanske lyckas kvittera eller ta ledningen. Då kan italienarna möjligen släppa lite på tömmarna och låta kreativiteten flöda i anfallsriktningen.
Därför är Marcus otroliga kärlek för den italienska fotbollen svårbegriplig.
När hela världen suktar efter brittisk, spansk, tysk och till och med fransk fotboll hellre än den italienska så måste man inse att något är fel.
Inte ens den av Birro hyllade Mourinho vill vara kvar i den italienska fotbollen.
Att Marcus håller så hårt på ALLA italienska lag har antagligen att göra med hans ursprung. Men med den logiken ska alla svenskfödda absolut hålla på AIK, IFK Göteborg, Malmö FF o.s.v. och detta helt utan att kunna se förtjänsterna som t.ex. FC Barcelona, Lyon eller Bayern München har.
Om det är någon som de italienska lagen har visat sitt långfinger åt i alla år så är det definitivt sin egen publik. Så innan de börjar visa långfingret åt hela världen bör de fundera över var de drog ut långfingret ifrån. . .
Italiensk fotboll luktar mutor, fotsvett och svettdrypande armhålor och Marcus Birro sitter naken, i fosterställning, med sin lurviga kalufs inkörd i Marco Materazzis armhåla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar