Strax börjar den tredje SM-finalmatchen mellan Djurgårdens IF och HV71.
Jag har tidigare skrivit att jag verkligen hoppas HV71 vinner det hela bara för att få se Djurgårdarna kräla i stoftet. Jag ska nyansera detta en aning.
Egentligen är det skitsamma vilket av lagen som vinner av de båda finalisterna. Jag håller normalt sett på Frölunda Indians i första hand och Lule Hockey i andra hand.
Men ändock är det så att jag vill följa finalerna för att se hur det går och då finns det ju en del faktorer som avgör underhållningsvärdet. Matcherna och spelet i sig är ju naturligtvis allra viktigast. Sedan kommer ju allt annat runtomkring. Domarna ska ju hålla en nivå som håller för spelet. Publiken ska vara fulltalig, eldig och röststark. TV-sändningarna ska vara tighta, pricksäkra och ge en känsla av att det är den här matchen och ingen annan man ska se just nu.
Sitter man då framför TV:n så vill i alla fall jag att kommentatorerna ska vara neutrala. När Sverige spelar kan jag stå ut med att kommentatorerna håller på blågult men mellan två klubblag måste det vara neutralt.
Det är just detta jag retar mig på med TV-kommentatorerna som kommenterar stockholmslag. Oftast är det väldigt tydligt att sympatierna finns hos stockholmslagen och det är irriterande. Det kommer goda råd om hur nu t.ex. Djurgården ska spela och hur de ska göra för att ta bort motståndare eller göra mål eller vad som helst. Rösterna går upp i falsett när Djurgården gör mål och dämpas när HV71 gör mål och liknande.
Expressen och Aftonbladet rapporterar på samma sätt och det är minst lika störande.
Däremot har jag egentligen ingenting emot Djurgården som lag.
Av det lilla jag hittills lyckats se så tycker jag de har spelat en riktigt rolig ishockey. Det är dessutom väldigt skoj att de har satsat på yngre inhemska talanger.
Jag som dessutom i nio av tio fall håller på överraskningslaget borde ju hålla på Djurgården. Tja, vi får väl se var mina sista sympatier hamnar när det väl drar ihop sig. . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar