Välkommen till Ryssfemmor!


Visar inlägg med etikett Ledarskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ledarskap. Visa alla inlägg

söndag 25 september 2011

Det moderna ledarskapet

Får alltmer signaler om det chefsskap som utövas i vårt land och hur det påverkar de underställda.

Det moderna ledarskapet handlar en hel del om någon form av frihet under ansvar där ledarskapet utövas vid några få gruppmöten veckovis eller månadsvis. I övrigt är ledarna frånvarande större delen av tiden.
"Ledarskap" är egentligen fel ord för vad det handlar om är chefsskap. 

De underställda börjar ställa sig frågan om det verkligen behövs någon chef med tanke på chefernas stora frånvaro ifrån den verksamhet som de faktiskt ska leda.

Nu pratar jag inte bara om en fysisk frånvaro utan i det moderna ledarskapet tycks det även vara accepterat med en mental frånvaro.
Vid viktiga tillfällen för företaget eller gruppen väljer cheferna ofta att vara någon annanstans. det kan handla om ett litet egotrippat projekt som leder till ett visst mått av egenutveckling hos chefen men som inte har någonting med verksamheten att göra. Ingen konferens är så oviktig att den kan missas av en chef verkar det som.

Gruppen som ska ledas får aldrig ut något av dessa ledarkonferenser som besöks i tid och otid.
För hur ska man annars tolka denna enorma frånvaro för att utvecklas som enbart leder till än större frånvaro. När ska någonsin arbetsgruppen få ta del av denna enorma visdomsbank som byggs upp inom dessa chefer som måste gå på ledarutbildningar för att bli chefer?

Ledarskapet tycks enbart handla om att bevilja ledigheter av olika slag och en gång per år hålla ett utvecklingssamtal och ett lönesamtal. That´s it.

Cheferna lägger an en bekymrad rynka mellan ögonen och uttrycker med sina hundögon att de stöttar sin personal och står bakom dem i deras beslut och göranden.
När det sedan hettar till och chefernas chefer sedan lyssnar till personalen när de redogör för vad de gjort backar plötsligt mellanchefen och börjar ställa klargörande frågor av kritisk karaktär till sin egen personal.
Allt för att skydda sin egen rygg.

Arbetsgrupperna får mer och mer skapa sig egna rutiner och ett eget ledarskap.
Fler och fler frågor som egentligen är chefsfrågor landar hos de underställda som sätts att lösa problemen. "Det får ni lösa inom gruppen" säger chefen och backar undan i sin vrå utan att röra i problemet med tång.

Inte sällan slutar det med att verksamheten haltar och arbetsgrupper jobbar sittdynan av sig för att klara dagen samtidigt som cheferna konfererar vidare på Varbergs Kurort utan en tanke på hur det går därhemma.

Som underställd undrar man vad som fick en person att bli chef?
Vid en intervju brukar svaren handla om att leda och att utveckla och att få möjligheten att påverka.

Det INGEN säger är att det egentligen bara handlar om makten och privilegierna.

Där det största privilegiet tycks ha blivit att vara ifrån den verksamhet som man faktiskt är satt att leda.

Någon rackare kan ju få för sig att jag nu skriver om min alldeles egen närmaste chef men så är det faktiskt inte i just detta fall.

tisdag 22 februari 2011

Snacka om tålamod

Tränarna kommer och tränarna går.
I Modo tränaren består.

Modo ligger nu sist i Elitserien men Challe Berglund sitter kvar.

Inte mig emot.
Jag har inget emot vare sig Berglund eller Modo.
För mig får de gärna hålla till i Hockeyallsvenskan.

Jag är bara lite förvånad över att han faktiskt fortfarande coachar Modo.
Kanske börjar hetsen om att byta tränare vid motgångar ändra sig?

lördag 11 september 2010

Storsinte Guardiola

Nedanstående text skrev jag som en kommentar på Robert Lauls blogg på Aftobladet.se
Jag använder det även hos mig och justerar texten lite och lägger till och drar ifrån en del.

Under sommaren har vi kunnat läsa om att snart sagt ALLA vill spela i Barcelona.
Så ville även Zlatan och han fick chansen. Han kom dit som en stjärna som kostat multum.
Han lyckades också bra till en början.
Det gick bra ungefär så länge som Iniesta spelade. Sedan började det att hacka även för Zlatan.
Men tills dess låg han i toppen av skytteligan.

Samtidigt inledde Messi mindre bra målmässigt. Eller hur?

Håller du inte med om att Barcelonas spel sedan förändrades så att nästan alla bollar började gå på Messi och att Zlatans roll förändrades?
Visst det är tränarens roll att formera laget och taktiken men inte enbart efter att EN spelare (Messi) ska göra mål. Barcelona vann sina matcher när det gick bra för Zlatan också.
Men när har du sett Zlatan Ibrahimovic spela matcher i linje med backlinjen utan att ha boll? Utom då i Barcelona när det inte gick bra för honom.
Var det inte som om taktiken blev att Zlatan skulle vänta på instick ifrån Xavi eller Messi eller inlägg ifrån Dani Alves? Insticken från Xavi sökte till 90 % Messi. Messi passar ju "aldrig" bollen. Alves inlägg sitter ju till 90 % fem meter över målet.

Det var Pep Guardiolas roll att hålla hela laget på spelhumör. Han misslyckades.
Självklart har ungtupparna Pedro och Bojan större tålamod med lite speltid. Jeffren däremot gick ju tidigt ut och flaggade för att han ville byta klubb.
Zlatan fick alltså en relativt fri roll inledningsvis men efterhand måste han ju ha upplevt något som han kände måste ha hänt Thierry Henry. Han ville inte vara med om samma sak.
Zlatan kom till Barcelona som en stjärna och han ville behandlas som en sådan.
Han har aldrig gjort någon hemlighet av att han vill bli störst i världen. Varför skulle han inte få konkurrera om den positionen med Messi när klubben nu köpt honom?
Hur hade Messi reagerat om han blivit utbytt när matcherna skulle avgöras?

Att Pep Guardiola NU gör ett "storsint" uttalande känns ju mer som den trögtänkte "Filosofens" sent påfunna moteld mot Zlatans kanonad av kritik. Han vill framstå som den kloke med vuxenperspektivet men hade han VERKLIGEN haft det hade han kommit med detta långt tidigare. Han har ju tjurat sedan i februari/mars.

Guardiola har inte skött det bra. Han klarade inte av att Zlatan utmanade honom om chansen att få bli nummer ett i FC Barcelona. Det må vara omoget av Zlatan men han är trots allt den han alltid varit på något vis. Varför skulle han läst mellan raderna att ingen får bli större än Messi i FC Barcelona och vad fick någon att tro att han skulle läsa det mellan raderna?

Fotboll är en lagsport och det gäller alltid att få ihop laget.
Sedan är ju laget fyllt av en drös individer. På något sätt så måste en lagledare få indivderna att göra mest av det de är bäst på. Att vara en del av ett lag innebär samtidigt att kanske inte alla kan göra det de gör bäst hela tiden på samma gång. Ibland måste olika personer få glänsa vid olika tillfällen.
När Messi inte glänste så skarpt i början av säsongen justerade Guardiola spelet efter honom. När Zlatan knappt syntes så blev han utbytt. In kom Bojan eller Pedro som såg ut att ha betydligt friare roller på banan. Det såg nästan ut som om någon (Kanske Guardiola) ville få Zlatan att framstå i lite sämre dager än vad som egentligen var fallet.

Guardiola hade kanske en plan om att försöka få Zlatan att bli lite mer ödmjuk och att acceptera att Lionel Messi är den unge världsstjärnan som klubben kommer att bygga kring i många år framöver. Zlatan hade sin roll i laget och Guardiola såg en nytta i att ha en annorlunda spelare att ta till men det gick inte att få ihop helheten. Du kan inte ha en världsstjärna som Zlatan i reserv att slänga in när du behöver förändra en matchbild ungefär som då Henrik Larsson hoppade in i Champions Leaguefinalen mot Arsenal.
Guardiola såg ett behov av en spelare som Zlatan när de höll på att förlora mot Chelsea i Champions League. Men hur får du en sådan spelare att må bra övriga tiden?

Guardiola insåg nog direkt när Zlatan klagade på sitt minskade utrymme att han måste göra något drastiskt. Att köpa in David Villa till ett lag som redan var fullt av forwards var ett sådant drag. Det var ett sätt att säga åt Zlatan att klubben inte behöver honom.

Det gick ju något rykte om att Juventus och Barcelona tidigt var överens om en övergång . . .

Zlatan ville hellre till Milan men Milan ville betala så lite som möjligt.
Så Zlatan förstorade, tillsammans med Raiola, upp problemen med Guardiola för att göra sig omöjlig i FC Barcelona. Klubben skulle bli tvungen att välja mellan Guardiola eller Zlatan. Utgången var given.

Genom att AC Milan fick Zlatan billigt kunde klubben också köpa in Robinho och därmed blev de en klubb som kan hota de bästa.

Stora affärer men den som startade karusellen var en osäker Pep Guardiola som inte klarade av att hantera den press som Zlatan satte på honom genom att klaga på att Messi aldrig passade bollen. Ni har ju alla sett bilden med Guardiola hyttandes med fingret mot Zlatan.
"Du ska inte tala om för mig hur laget ska spela!"
Zlatan går ifrån situationen med knutna nävar.

Ett flertal spelare i Barcelona har i dagarna gått ut och sagt att de aldrig märkt av någon konflikt mellan Zlatan och Guardiola. Hmmm....är bilden tagen när Zlatan körde egenträning eller?

söndag 5 september 2010

Finns det utrymme för egon i ett lag trots allt...

Det finns ett amerikanskt uttryck som lyder: There´s no "i" in team.
Alltså det finns inget "jag" i lag. Eller det finns inte plats för egoism i ett lag.

Men i killar som Lionel Messi, Zlatan Ibrahimovic, Diego Forlán, Arjen Robben, Kobe Bryant, LeBron James, Diego Maradona, Wayne Gretzky, Alexander Ovetjkin och Sidney Crosby finns det en hel del exempel på stora egon inom lagidrotten.


Och är det inte så att det trots allt finns ett "i" i team...


söndag 29 augusti 2010

Omöjlige Zlatan

Jag tänkte bara göra en liten reflektion över "Omöjlige Zlatan".

I någon tidning hade man gjort en sammanställning över de coacher som Zlatan haft och hur det hade fungerat.

Det började med någon ungdomstränare som hade skickat iväg honom från en träning och sedan kom Michael Andersson i Malmö FF. Co Adriansee i Ajax, Ronald Koeman i Ajax, Fabio Capello i Juventus, Mancini i Inter, Mourinho i Inter och så Josep Guardiola i FC Barcelona.

Ungdomstränaren, Johnny Gyllensjö, hade Zlatan i malmö FFs pojklag och där ägnade han åtskilliga timmar åt att få Zlatan till att acceptera att han var en del av ett lag. Tydligen var det så illa att Zlatan övervägde att sluta med fotbollen.

I Malmö FF bråkade Zlatan med Jonnie Fedel som i sig var en rätt speciell person han också. Sedan petades Zlatan, av disciplinerade skäl, i sin sista match för Malmö FF innan han åkte till Ajax. Michael Andersson hanterade det hela så som vilken tränare som helst hade gjort.

I Ajax var inte tränaren Co Adriansee nöjd med Zlatans negativa inställning och egensinniga attityd. En attityd som Adriensee hävdade hindrade Zlatan i utvecklingen eftersom han hade så svårt att ta till sig influenser utifrån. Adriansee har i senare intervjuer sagt att Zlatan har något fel i huvudet.
Koeman som efterträdde Adriansee som tränare tacklade Zlatan på ett bättre sätt och under honom blommade Zlatan ut. Det var först när Zlatan skulle lämna Ajax som det blev bråk med Van Der Vaart.

I Juventus hade visst Fabio Capello och Zlatan en hel del diskussioner om hur Zlatan skulle bete sig på banan och till en början skapade det gnissel men efterhand lärde de sig att acceptera och respektera varandra.

Efter det hamnade Zlatan i Inter och hade där Roberto Mancini och José Mourinho och det är två tränare som mycket gärna skulle vilja jobba med Zlatan igen. Mancini var beredd att göra Zlatan till världens bäst betalde spelare. Mourinho hindrades av klubbens budget.
Men jag undrar om inte Zlatan och Mourinho kommer att samarbeta igen i framtiden. . .

Josep Guardiola hade heller inga problem med Zlatan i början förrän Lionel Messis spel blev lidande.

Lars Lagerbäck är ju ett träben som ville hantera truppen som små barn. Den relationen var en riktig kulturkrock.

Erik Hamrén och Zlatan tycks så komma bra överens inledningsvis.

För mig tycks Zlatans dampproblem ha blivit mindre och mindre med åren och i takt med att han mognat. Helena Seger och barnen har nog gjort sitt till.

Andelen lagkamrater som vittnar om Zlatan som en god lagkamrat är också många.
Sedan finns det ju en och annan som kan klaga. Kim Källström är en.

På tal om Källström och Zlatan så har ju faktiskt Källström själv agerat lite egensinnigt ett antal gånger när han behållit bollen istället för att passa Zlatan som stått i ett bättre läge. Kanske därför Wernbloom får chansen. . . .

söndag 22 augusti 2010

Bagdad Bob på Camp Nou

"Om jag skulle anpassa mig efter dig så skulle jag flytta träningen till 12. För klockan tio somnar du, och klockan elva sover du fortfarande!"
Lär José Mourinho ha vrålat till den superblyge Karim Benzema inför hela laget.

Ouch!

Benzema lär ha haft stora svårigheter att anpassa sig till livet i Spanien och han har tydligen haft svårt att komma tillrätta socialt. Det ena har förstås lett till det andra och fotbollen har blivit lidande.

Bland det första Mourinho sa om Benzema är att han inte har rätt attityd.

Är det en egenskap som dagens fotbollsstjärnor har så är det en KAXIG attityd.
Att gå omkring och vara blyg och försynt i en tillvaro där du omges av en flock vargar som hela tiden läser av statusen i gruppen gör bara att du hamnar längst ner i rangordningen och då blir du hunsad.

Mourinho lär ha haft samtal med Benzema och har öppet sagt att han vill sälja fransmannen. Det har dock varit knäpptyst på transfermarknaden och nu verkar det som att Mourinho egenhändigt vill putta ut Benzema ur boet med offentlig mobbning.

Det är ju ett litet nytt fenomen vi ser på fotbollsmarknaden. När tränare hittar välavlönade stjärnor som de inte vill ha kvar så börjar de att mobba dem på olika sätt. Mourinho skäller inför andra ut den blyge killen. Pep Guardiola petar Zlatan. . .

Fotbollsspelare är fotbollsspelare oavsett om de har 100 miljoner på banken. De vill SPELA fotboll också. Men om det är svårt att släppa det fina avtal man har för att istället skriva på ett lite sämre betalt kontrakt så kan man behöva lite hjälp på vägen. Mourinho uttrycker starkt att han inte gillar Benzema och Guardiola visar Zlatan hur hans framtid kommer att bli. Både Benzema och Zlatan lär vara beredda att sänka sina löneanspråk för att komma till klubbar som är beredda att ge dem speltid.
Milan är som galna för att få Zlatan men gnäller gång på gång om hur dyr han är. Nu blir det väl så att Zlatan går ner i lön och så löser det sig. Grymt tråkigt i så fall. Real Madrid är ju ett betydligt roligare alternativ.

Skulle det nu bli Milan så tror jag i så fall att laget blir farligare än på länge.
Att Zlatan är bra vet ju hela världen men nu kommer Pato att vara redo att blomma ut ordentligt och Ronaldinho lär visst vara i bättre form än på många år.
Redan i våras såg Milan bitvis riktigt bra ut i Champions League och jag tror de kan bli vassa nu. Med eller utan Zlatan.

På tal om Guardiola så hyllade han David Villas debut i Barcelona.
Hmmm... Ok, Villa såg väl snygg ut i rödblått och sådär. Men ärligt talat så gjorde han inte ett enda anmärkningsvärt ingripande under sin tid på banan. Hans insats hade kunnat kopieras av vilken som helst av de andra smurfarna i Barcelona på vilken blek novembermåndag som helst.

David Villa lär imponera och han lär ÖSA in mål under säsongen. Inget snack om den saken. Men att efter denna match säga att han var lysande får bara Guardiola att framstå som Bagdad-Bob.

torsdag 12 augusti 2010

På tal om det glada blågult

Lars Lagerbäck satt på Råsundas läktare igår.
Hoppas han lärde sig ett och annat om vad svenska fotbollsspelare kan uträtta om de ges förtroende och tilltro till deras förmåga.

Ingen kan väl göras till profet utan att ha prövats ordentligt men nog har väl ändå Erik Hamrén börjat sin tid som förbundskapten på ett succéartat sätt.

På ett sätt påminner han skrämmande nog om Raymond Domenech men på andra sätt så verkar han ha alla nödvändiga komponenter för att vara en framgångsrik ledare. Han har dessutom visat, gång på gång, att han kan lyckas med sina lag.

Positiv tilltro till varandra, uppmuntran, mod och glädje är viktiga beståndsdelar i hans ledarskap och detta använder han på ett ödmjukt sätt. Jag håller tummarna för att denne goe gubbe ska lyckas fullt ut.

onsdag 23 juni 2010

Lagerbäck och divorna

Läser lite olika rapporter om vad nigerianerna tycker om Lagerbäck.
Tydligen är majoriteten i laget rätt nöjd med hans insats.

Men så finns det ju såklart en hjärntrust som inte är nöjd.
De tre stjärnorna Kanu, Odemwingie och Martins hotar med att sluta i landslaget ifall Lagerbäck blir kvar.
Nwankwo Kanu tycker t.ex. att förre förbundskaptenen var bra och att laget vann matcher med honom. Mhmm...det är ju möjligt att laget vann någon match med den coachen men Mr Kanu bidrog då inte med något i detta VM. Kanske är det som i Porthsmouths ramsa "King Kanu, Kanu. He's older than me and you. His real age is 62". Pensionsmässig gubbe.

Peter Odemwingie har efterlyst större respekt från Lagerbäck gentemot sig själv och några andra spelare. Ok, respekt, är det lika med speltid eller?

Obafemi Martins tycker inte att Lagerbäck gav honom chansen att visa vad han kan.
Men nu förstår jag inte. Det var ju Martins som brände ett friläge där han hade kunnat skjuta Nigeria vidare i turneringen. Där visade han ju alldeles uppenbart vad han kan.

En coach kan coacha laget fram till mållinjen men sedan är det ju faktiskt spelarna som måste sparka in bollen över linjen.

tisdag 22 juni 2010

John Terry det är en riktig ledare det

. . . bara han inte har en annan ledare över sig och dessutom låter någon annan tänka åt honom.

"Jag är född ledare!" slog John Terry fast häromdagen.

Han kallade laget till ett spontant krismöte där gubbarna skulle snacka ut.
"Om Capello blir upprörd må så vara" sa Terry kaxigt. Det skulle minsann snackas öppet om det som är problem och om det var tränaren det var fel på så skulle det snackas även om det slog Terry resolut fast.

Sedan går uppgifterna isär lite men det sägs att spelarna inte ville ha det mötet.
Capello sa ifrån om Terrys möte.
Sedan verkar de ha haft ett gemensamt möte ändå men där Capello var med.

Terry som kritiserat laget efter matchen mot Algeriet satt då mest tyst eftersom "Den borne ledaren" var föremål för kritiken under Capello-mötet.
Terrys snack under en presskonferens om att laget saknade passion m.m. gillades inte av lagkamraterna som var förbannade.

Så i fortsättningen får "Den borne ledaren" inte uttala sig i media längre.

Det blev lite väl mycket tuppkam på den snubben . . . och nu är han alldeles nyfriserad av sin italienske coach.

Tänk er Lagerbäck i trikåer

Vad gillar ni Lars Lagerbäcks nya stil?

Jag måste säga att jag blev lite förvånad över att höra Lagerbäck prata engelska under en presskonferens häromdagen. Det funkade riktigt bra för honom och han hade ett bra ordförråd. Kanske var det lite för svengelskt men det var ändå inte för mycket åt det hållet.

Förutom detta så är jag lite kluven till gamle uven Lagerbäck just nu.
Ikväll så håller jag t.ex. stenhårt på att han och Nigeria ska ta sig vidare i VM.
Vem vill se Rehagels Grekland i slutspel och vem har den minsta lilla känsla för Sydkorea?

Som person verkar ju annars Lagerbäck ha genomgått någon slags metamorfos sedan han tog över Nigeria. Han känns betydligt tuffare i sin framtoning och jag tror att hans självförtroende fick sig en riktig boost när han fick förfrågan om att leda Nigeria under VM. Ett internationellt erkännande liksom. En man på kartan och inte bara en svensk gympalärare i trikåer längre.

Men jag måste säga att jag nästan kräks varje gång jag hör honom jämföra Nigeria med sin tid som svensk förbundskapten.

lördag 19 juni 2010

Trygghetens lov

Vi är många som förfasas över fotbollsmiljonärernas svaga prestationer under VM.
Främst är det spelarna i Italien, Frankrike och England som fått skit för sitt sätt att spela.

"De som inte gör annat än spelar fotboll och som är multimiljonärer på sin idrott ska väl för fa-an kunna passa en boll" och "Spelarna visar inget engagemang och de bryr sig inte om hur det går. De jobbar ju ingenting".

Eller hur, ni känner igen kommentarerna?

Jag är till väldigt stor del böjd att hålla med om detta.
Från sidan ser det onekligen väldigt impotent ut det som spelarna presterat i ovanstående lag.

Samtidigt så får man en litet annan bild när man läser om att t.ex. Anelka bett Domenech dra åt helvete under matchen mot Mexiko och när man ser en upprörd Rooney lämna planen ackompanjerad av brittiska fans burop.

Jag vill mena att mycket av detta sitter i den press som spelarna känner och det ledarksap som utövas.

Att fransmännen behållit Domenech som förbundskapten är det största misstag ett fotbollsförbund gjort sedan urminnes tider. Folket och spelarna har inget förtroende för Domenech och han har hängt kvar på sin post tack vare ett bra spelarmaterial och framgångarna vid förra VM. Framgångar som berodde på Zidane snarare än Domenechs insats.
Nu när spelarna är pressade i VM kan de inte luta sig mot en ledare de litar på utan de är blinda, döva och ensamma i en stressad värld fylld av afrikanskt surr.

När det gäller britterna så har de haft det lätt fram till VM. Även detta lag har kunnat flyta igenom sin VM-kvalgrupp utan större besvär. Nu när laget närmat sig VM har spelet hackat i träningsmatcherna och Capello har blivit alltmer kolerisk.
Jag ser honom bli intervjuad och han är en cool lirare med lätt till leendet och han är tillbakalutad med den rätt som en världscoach har. Jag ser honom också prata med spelarna under matcherna och då är minspelet ansträngt och han pratar agiterat och hetsigt. Jag ser också honom i det han gör som exemplena med att peta Terry som lagkapten tidigare och nu när han petade Green som målvakt.
Med dessa två exempel skapade han inte bättre lagkänsla. Han gjorde det inte till "VI ÄR LAGET OCH VI BESTÄMMER HUR DET SKA VARA" utan han skapade istället en otrygghet som visar att han minsann är lyhörd för vad intressen utifrån tycker. Och han visar att han är rädd om SITT jobb.

Vi ska inte heller glömma att många av spelarna är väldigt unga, både enligt födelseattesten och i sinnet. Det är en enorm press på att de ska leverera NU, precis under dessa 90 minutrar, i VM.

England har ju dessutom symbolen för uthängda spelare på bänken - David Beckham.

måndag 14 juni 2010

Löjligt skifte i Blåvitt

Stefan Rehn petas som huvudtränare för IFK Göteborg och istället går Jonas Olsson in som huvudcoach samtidigt som Rehn får större ansvar för den individuella träningen/utvecklingen.

Jag är ju inte så insatt i Blåvitt att jag kan uttala mig om hur det sett ut. Det kan ju bara de inblandade coacherna och Håkan Mild samt spelarna.

En bild säger att det inte innebär någon förändring mer än bara ett litet skifte på papperet.

Den bild som Rehn ger i en intervju jag läser är att ledarna gjort upp planerna tillsammans och att de har coachat varsin halvlek men nu får Jonas Olsson ta båda halvlekarna.

Det verkar som att IFK tar till samma lösning som Frölunda Indians gjorde när spelet hackade i Scandinavium i vintras med en ny coach samtidigt som den gamle är kvar. Man kan kalla det för en mjuk avpolettering.

Rehn sjunger på sista versen hos Blåvitt helt enkelt.

Men nog är det en märklig lösning av Håkan Mild.
I Indians fall tog man ju i alla fall in en ny tränare som kunde komma med lite nya idéer och en ny röst. Nu undrar jag ju var fasen Jonas Olsson har funnits när Rehn har lagt upp sina planer för matcherna?

Sedan undrar jag om Jonas Olsson åkte snålskjuts på Rehn när IFK blev mästare?

För mig känns det som att IFK har drabbats av hybris helt enkelt.
De nådde gigantiska framgångar med ett ungt spelarmaterial och nu när de sålt ett antal spelare och haft ett gäng skadade så förväntar sig klubben samma resultat ändå.

Nä, det här duger inte Mild.
Antingen tror man på den lösning man har eller så hittar man en helt ny.

Om du har en köttsoppa med kött, morötter, potatis och buljong så har du fortfarande samma köttsoppa även efter att du kört ner soppsleven och rört om.

söndag 13 juni 2010

Maradona och Argentinas skitläge

Maradonas show vid sidan om banorna fortsätter.
Han gör ALLT för att synas.

På något vis är det som att han aldrig riktigt växte upp och mognade.
Han är samme lille kille som hade världens känsligaste fötter och enorma balans men också ett labilt psyke och drogtycke.

Fotbollen förde honom till ära berömmelse och rikedom och utan fotbollen hade han troligen varit ett gatubarn eller en gaucho på Pampas.

Det har diskuterats mycket om Maradonas förmåga att coacha laget och det vi såg i VM-kvalet var inte särskilt bra. Nu inför VM har han definitivt haft en lekfull ansats i ledarskapet och han är otroligt närvarande med sina spelare.
Förmågan att peppa spelarna individuellt tror jag också är hans styrka.
Lyckas han kommer truppen att vara väldigt harmonisk och avslappnad för att prestera.

Han är ju också en ledare som spelarna kommer att följa. De kommer att göra allt för att få hans gillande och det behövs nog i ett lag fyllt av stjärnor.

Något som Maradona lyckas med är att avlasta stjärnorna, framförallt Messi, från mediauppmärksamheten. Han flyttar, likt Mourinho, fokuset till sig själv och gör en enhet av sig själv och laget som är mot världen.

Mot Nigeria såg spelet väldigt bra ut till en början. Delvis för att Nigeria nästan backade ur arenan. Efterhand hackade spelet en hel del och där visade inte Maradona något prov på annan coahcning än att hoppa frustrerat vid sidan om banan.

Frågan är vad han har för andra taktiska drag i sin verktygslåda än att förlita sig på individuella prestationer av stjärnorna. Det var ju så han själv spelade fotboll och det är något som jag tror ligger superstjärnecoacher i fatet.

Som superstjärna kan man ju alltid tänka sig "omöjliga" lösningar och då och då lyckas med dem...själv. Men hur förmedlar man ut såna direktiv till spelare som inte förmår utföra direktiven?

Argentinas skitläge är dessutom att de har fem stjärnforwards varav en är självskriven i laget. Nu gjorde Heinze första och enda målet mot Nigeria. Messi missade några fina skott. Higuain brände ett par kanonlägen.

Messi kommer att vara självskriven framöver men han kommer att spänna sig i ivern att bevisa för argentinska folket att han ger allt även i landslaget. Vi vet från säsongen med FC Barcelona att det betyder att han vill göra allt själv.

Övriga forwards slåss om speltid och Higuain har öppnat banan för Augero och framför allt Diego Milito. Dessa kommer i sin tur att nyttja varje sekund de får spela till att bevisa sin rätt att få spela från start och det gör de genom att prestera individuellt.
Jag tror att vi kommer att få se ett gäng enmansanfall från Argentinas sida framöver.
Kommer enmansanfallaren av dem alla, Diego Armando Maradona, att se detta och kunna ändra på det. Kommer han att vilja ändra på det?

Kanske gör Argentina ett tidigt ledningsmål och fyller på med ytterligare någon fullträff så att de kan spela ut och då löser sig det mesta. Om inte kan det gå illa för Maradonas Argentina.

Då kommer det inte att räcka med att dra åt sig uppmärksamheten från stjärnorna utan då krävs det riktig lagcoachning.

söndag 23 maj 2010

Mourinho mot världen

José Mourinho är en fantastisk ledare.

När man läser biografier om honom är det som om han började som bollpojke åt Gaal i FC Barcelona och sedan lyckades hänga kvar i tränarrollen som någon slags parasit.

Resten av hans historia skrivs utifrån ovanstående bild.

Mourinho är den enkla bollkillen som gick på allmosor och käkade smulorna från de stora tränarna. All hans framgång har sedan kommit ur underläge.

ALLA hatade honom och Porto när de vann Champions League.
ALLA hatade honom och Chelsea när de vann Premiere League.
ALLA hatade honom och Inter när de vann Serie A.
ALLA hatade honom och Inter när de nu vann Champions League.

Hatade du honom och någon av de klubbarna?

Nä, jag tänkte väl det.

Det är ju rätt intressant att det är möjligt att göra klubbar som Chelsea och Inter till underdogs med de resurser de haft till förfogande, eller hur.

Som en psykopat har Mourinho försvarat sina spelare mot osynliga drakar och han har skapat motsättningar som inte har funnits där bara för att få tillfälle att försvara spelarna. . . . och samtidigt knyta ihop laget i en vi-mot-dem-känsla eller om ni så vill vi-mot-världen.

Äldre läromästare i denna coachlära är Arsene Wenger och stormästaren Alex Ferguson.

Nu är dock José Mourinho färdig med Italien och det är dags att dra vidare mot nya fälttåg för att fightas mot nya drakar.

Det finns egentligen bara en stor drake kvar för Mourinho att betvinga innan han får börja om på trashanksnivå eller ta över ett landslag. Den draken heter FC Barcelona och hans armé kommer att vara Real Madrid. Armén leds av en riddare som heter Cristiano Ronaldo.

Om Mourinho blir generalen i den armén så är det tänkt att Kaká ska vara översten som styr upp spelet på samma sätt som Wesley Sneijder gjort det i Inter nu.

Defensivt ska kaptenerna Xabi Alonso och Sergio Ramos styra upp försvaret. Ja, även om Ramos kanske egentligen är mer offensivt orienterad egentligen.

Längst fram kommer Real att ha Cristiano Ronaldo, världens bäste fotbollsspelare.

Han kommer att flankeras av Higuain och en revanschsugen avfälling från draken själv - Zlatan Ibrahimovic.

Det är mitt tips i alla fall.

Mourinho har redan påbörjat kampanjen för att få över Zlatan till Real Madrid.

"Zlatan inte perfekt för Barca" och "Det har inte blivit som han hoppades" har Mourinho sagt om Zlatan de senaste dagarna. Med det andas han att han känner Zlatan bättre än någon annan och att han vet var och hur det kan bli perfekt för Zlatan.


Jag tror det blir ut med Guti och ut med Benzema och kanske även Van der Vaart och in med Ibrahimovic och kanske även Maicon.

Om det blir så att Zlatan går över till Real så kommer det att ske sent innan transferfönstret stänger. Troligen får vi också se en lite Zlatan-skandal under juli varpå Barcelonas förhandlingslust ökar och priset på Zlatan sjunker.

Jag tror också att Real kommer att ligga lågt angående Zlatan tills rätt tidpunkt infaller.

Såhär charmig kan Zlatan vara om han vill byta klubb. . . . bilden är tagen under en presskonferens inför matchen mot Arsenal i London.


lördag 20 mars 2010

Josef Fritzl, Syster Ratched och Roy Keane

Första gången jag egentligen lade märke till Roy Keane var när det visades en dokumentär om Beckham och Victoria. I några scener filmade de i Beckhams matrum och där satt Roy Keane och verkligen surblängde på TV-teamet. Redan då, tio-femton år yngre än idag såg han otäck ut.

Karriären som spelare är förbi och han har en ny karriär som tränare.

Jag undrar hur länge Keane har längtat efter att få bli manager för ett lag och kunna styra och ställa så som han lärt sig under alla år under Alex Ferguson i Manchester United?

Man tänker ju att Roy Keane satt där i omklädningsrummet på Old Trafford och tyckte att Ferguson var en mes som bara sparkade en sko i pannan på Beckham?

Keane satt väl där och gnisslade tänder och önskade att han fick köra ner den där skon i halsen på Beckham och dra ut den där bak med ett skohorn till hjälp.

Det är förresten andra spelare under Alex Ferguson som har blivit managers - Steve Bruce, Bryan Robson, Paul Ince och Mark Hughes. Samtliga, utom möjligen Robson, har en framtoning som riktiga tuffingar.

Ända sedan Keane tog över Sunderland som tränare har det kommit rapporter om Keanes ledarstil och hans kommunikation. Nu när han tog över Ipswich kom det rapporter om att han verkade lite nedtonad.

Hopp om bättring alltså.
Ja, the only way is up, kan man ju säga efter Keanes tidigare framträdanden.

Lite citat från förr:
"Inte ens i omklädningsrummet efteråt ångrade jag mig. Jag kände bara att han kan dra åt helvete. Det som göms i snö kommer fram i tö. Han rövknullade mig och min stil är öga för öga".

"Misslyckas med förberedelserna. Förbered dig på misslyckande"

"Jag kastar inte tekoppar omkring mig. Jag slår folk på käften"

"Det finns fd spelare och fd domare som får mediatid som jag inte skulle lyssna på på puben".

Ingen smörsångare precis.

Och nu tror man att han, efter fem månaders frånvaro från fotbollen, ska ha lugnat sig lite.

I veckan förlorade hans Ipswich mot Watford. Spelarna låstes in i omklädningsrummet i 90 minuter efter matchen. . . That´s the way to do it Keane. Nästa gång ska vi nog se att de presterar bättre.

Ca 3.15 in i videon ser ni Hååland ställa sig över Keane och anklaga honom för filmning. I klippet efter kommer Keanes hämnd som också blev hans arv till fotbollshistorien.

Captain Fanatic eller Kapten Fnattig kanske passar bättre. . .

torsdag 18 mars 2010

Äntligen kläckte Östlund nollan

2006.... det var året det.
Östen Warnebring avled.
Lordi släppte Arockalypse.

Listettor under året var bl.a;
Hung Up med Madonna
Heroes med Helena Paparizou
Boten Anna med Basshunter
Evighet med Carola

Stockholmsförsöket med trängselskatt infördes.
Fågelinfluensan härjade (Minns ni den)
Sverige tog 14 Guld i OS i Turin
Italien slog Frankrike i VM-Finalen i fotboll och världens genom tiderna bäste fotbollsspelare, Zinedine Zidane lämnade den stora scenen med en BANG!

Jo, sedan var det en liten grej till.
Alexander Östlund petades ur VM-truppen efter att ha uppträtt som en förvirrad höna i en match mot Irland där Damien Duff lekte med honom som katten leker med råttan.
Herre Jösses, Östlund for än hit och än dit. Jag har ALDRIG, ALDRIG NÅGONSIN, sett en spelare bli så totalt uppsnurrad som Östlund blev i den matchen. Och mot en kille som Damien Duff. Jag menar, vi snackar liksom inte världens mest tekniska eller briljanta eller snabba spelare här utan en brunkare från Irland.

Östlund sprang med armarna rakt ut för att försöka hindra Duff. Såhär i efterhand kan man ju undra om det inte var så att Östlund hade ett virus på balansnerven eller något liknande.

Expressen har idag en bild på Östlund när han byts ut och Lagerbäck kastar en blick över axeln mot honom med en bister min. Där måste Lagerbäck ha bestämt sig för att spola Östlund. Den blicken säger allt. . .

Den ende som verkar ha gått oanandes, lite rörande det också, genom det hela verkar vara Östlund. ALLA andra som såg matchen eller spelade den förstod ju att Östlunds internationella karriär hade nått sin ände vid den matchen.
Östlund pratar idag om att Zlatan tröstade Östlund vid petningen med en helikopter för Östlund och hans familj till Monte Carlo. Jag undrar om inte Zlatan beställde den innan petningen från landslaget blev officiell.

Idag är Östlund fortfarande bitter över petningen och han kallar LAGERBÄCK för nolla.
Shit alltså. Det må så vara att Lagerbäck gjorde sina misstag men att peta Östlund var definitivt inte ett av dem. Möjligen var det ett jättemisstag att ta ut honom till landslaget till att börja med.

Det Östlund är mest bitter över är sättet som petningen kom till på.
Genom ett sms från Lagerbäck.

Ja, det är inte snyggt att avsluta en relation genom ett sms.
Men om man är landslagsspelare och en VM-trupp ska presenteras så gör man sig inte oanträffbar på telefon dagarna innan. Då vet man att det är viktigt om förbundskaptenen ringer.

Dessutom vore det väl ärligare om Östlund själv hade ringt till Lagerbäck och tackat för sig efter att han insett att han inte håller måttet.

Typiskt nog har Expressen inte lyckats nå Lagerbäck för en kommentar men det är väl så att artikelns konfliktvärde hade flugit sin kos om de hade nått honom. Lagerbäck hade väl skjutit artikeln i sank med lite lagom diplomatiska svar kring Östlund och deras kommunikation.
Så med andra ord har väl Expressen knappast försökt att nå Lagerbäck sådär värst entusiastiskt.

Som avslutning kan ni ju fundera över vad ovanstående klipp från 2006 har med Östlund att göra.

söndag 7 mars 2010

Kaptenernas kapten

Under förra helgens ledarutbildning diskuterade vi lite om lagkaptener.
Vi pratade om hur de utsågs och om en målvakt kan vara lagkapten och lite om en lagkaptens egenskaper.

Det fanns en del olika varianter som tillämpades för att utse kapten.
En del lag fick rösta om vem som skulle bli lagkapten.
Andra lag fick välja bland några av tränarna utvalda kandidater.
I något fall hade kaptenen funnits länge i laget och blev kvar.
Det vanligast var att tränarna/ledarna utsåg lagkaptenen.

För min del så har jag alltid utsett lagkapten själv.
Lagkaptenen ska vara en person som kan verka mellan tränaren och spelarna.
Första och bästa egenskapen är att han är klok.
Sedan får han gärna vara kommunikativ på ett konstruktivt sätt.
Han bör också tänka innebandy litegrann som tränaren tänker innebandy. Om han inte gör det eller inte alls kan se innebandy på samma sätt som tränaren så bör han åtminstone kunna förlika sig med systemet och tränaren.

Lagkaptenen ska också vara en förebild på olika sätt.
Det är svårt att säga exakt vilka företräden som ska lyftas fram men en sak är viktigare än alla andra och det är förmågan att få de andra att prestera lite bättre. Lagkaptenen ska hjälpa de andra att känna sig trygga och i bästa fas för att prestera. För mig innebär det framförallt att lagkaptenen ska kunna kommunicera med omgivningen på olika sätt. Det kan handla om kroppsspråk, minspel och verbal kommunikation.
En lagkapten håller alltid huvudet högt.
Han är den siste som viker ner sig i en match oavsett hur det går.
Han är den som alltid driver på sina lagkamrater oavsett hur han själv känner det.
Lagkaptenen är den som kommuicerar till de andra vad laget ska göra och hur det ska göra. En kapten är den som spelar osjälviskt och som släpper bollen i rätt lägen och kan inte vara den som vägrar att passa bollen. I det faktiska spelet ingår också att vara den som fysiskt driver på hela laget med ett kraftfullt och självuppoffrande spel.

Kaptenen hjälper också de andra att kommunicera på ett sätt som får alla att prestera optimalt.

En kapten pratar alltid positivt till sitt lag.

En del spelare behöver drivas på och tryckas på lite hårdare för att tända till. Vilka detta är kan en kapten skilja från de spelare som behöver extra trygghet för att prestera.

Ibland kan laget behöva en uppsträckning när man märker att det inte är riktigt på tå. Då kan kaptenen ryta till och kanske även visa fysiskt vad som krävs för att vinna en match.

En lagkapten måste också kunna stå för det han säger på banan.
Ironiska eller sarkastiska kommentarer om misslyckade passningar eller skott från lagkamrater får ALDRIG förekomma från en kapten. Snarare är det kaptenen som ska bevaka att alla spelare kommunicerar positivt till varandra.

Jag har själv varit med om matcher där lagkamrater näst intill hånat andra i laget med kommentarer typ "Wow, han fångade bollen. Äntligen!" eller "Vad fan är det där för passning?". Såna kommentarer får inte gå obemärkta förbi som om de är något som tillhör spelet. Själv brukar jag vara förskonad från såna kommentarer, inte för att jag är felfri utan för att jag dels föregår med gott exempel och för att jag tagit tag i snacket tidigare.
Vad ska en spelare som hör en kommentar som den här ovan tänka och göra?
Vad kommer att hända med en spelare som hör en sådan kommentar?
Miljoner saker kan ju hända i huvudet på den spelaren men jag lovar att inga av dem kommer att vara positiva vare sig för spelaren eller för laget och knappast heller för den som fäller kommentaren.
Den som slår en dålig passning är den som allra bäst vet om att han slagit en dålig passning. Glöm aldrig det. Det bästa man kan göra för en spelare som slagit en dålig passning är att uppmuntra honom till att våga slå ytterligare en passning och visa att man har tilltro till honom och hans spel.
Som lagkapten får man gärna sätta sig vid en spelare som inte presterar sitt allra bästa och gärna dra ett skämt eller på något sätt visa samhörighet och gemenskap.

En lagkapten får inåt sett vara hur besviken han vill men utåt sett måste kaptenen vara stark och inte hemfalla åt negativa tankar och kommentarer.

Jag skulle bli grymt besviken om jag någon gång hörde en av mina lagkaptener fälla sarkastiska kommentarer eller göra sig själv större än han är och större än laget.

Lagkaptensbindeln är en ära att få bära och den äran måste man förtjäna.


Finns det fler saker att önska med en lagkapten. Ja, absolut...

fredag 5 februari 2010

John Terry petad som kapten för landslaget

Tja, ärligt talat blir jag nästan lite stum när jag läser det.

John Terry petas som kapten i landslaget på grund av att han haft en affär med sin landslagskollega Wayne Bridges flickvän eller fru, jag vet inte vilket.
Bridge vägrar nu att spela i samma lag som Terry och det kan man ju kanske förstå efter det sveket.

Alltså, jag är inte särskilt brydd över otroheten i sig och följderna för de inblandade. Jag är mer fundersam över hur fortsättningen ska gå för Englands landslag om man börjar agera på såna här händelser.

Nu blir Terry petad som kapten, Lampard tros ta över.
Men vad händer om det nu visar sig att Wayne Bridges flickvän eller exflickvän Peroncel får en massa stålar när hon går till pressen. Kryper det då inte fram lite andra donnor, som i Tiger Woods fall, och börjar avslöja saker?

Hur länge dröjer det till Lampard avslöjas som otrogen?
Wayne Rooney har ju förlängesedan gått ut och berättat om sitt sexmissbruk.
Var och varannan, för att inte säga varenda, brittisk fotbollsspelare har ju dels mängder med tillfällen att nyttja bredbenta brudar dels taskig uppfostran och tvivelaktig moral.

Och har man nu börjat ta tuffa beslut kring laguttagningar och roller för landslagsspelarna måste man ju fortsätta med det. Jag tror det kommer att sluta med att England får ställa upp med enbart spelare från det osexigaste laget i seriesystemet. . . dvs Notts County.

fredag 22 januari 2010

Klockren analys av Lövgren. . . nästan

Jag hade inte kunnat sätta betygen bättre själv.
Kim Andersson och Robert Arrhenius spelade upp sig i sista matchen och det var väl tur det.
Arrhenius hade inför matchen gjort typ tre insatser;
Spelat två byten där han bränt 2 lägen och ett byte där han blev utvisad.

Både Andersson och Arrhenius var väldigt bra i matchen mot Tyskland. . . även om det blev precis så att Andersson tog en klumpig och onödig utvisning i slutet av matchen.

Lövgren är dock lite generös mot Lindgren och Olsson som coacher.
De saknade motvapen mot Serdarusic och Sloveniens utgrupperade försvar. De hade även dålig fingertoppskänsla i matchningen av heta spelare. Till exempel spelade de den iskalle Källman alldeles för mycket och Doder tilläts att ta tre riktigt klena avslut innan han byttes ut. På samma sätt tog inte Beutler ett skott under första perioden mot tyskarna men han fick fortsätta alldeles för länge.
I försvaret hände ingenting trots att tyskarnas högernia Glandorf pangade in skott efter skott samtidigt som de övriga niorna var rätt bleka.
Sveriges adelsmärke som handbollsnation har alltid varit spelvändingar och kontringar. Nu kom det knappt några kontringar. Det var som om laget hela tiden styrde upp för att få komma i en andra våg med dominanten Andersson som avslutare. Det gick sisådär.
Till sist så kändes det svenska anfallsspelet väldigt stereotypt och gång på gång hotade först vänsternian fram för att bolla vidare bollen till högernian som hotade fram utan att något hände. Så kan det väl se ut IBLAND men inte 30 anfall per match.
Av mig får förbundskaptenerna två löv i betyg.

Trots allt så tycker jag att Sverige bjöd på de bästa pralinerna i sitt spel jämfört med de lag de mötte. Återväxten inom handbollen är också god så vänta bara ett par år så är Sverige i topp igen.

Blir någon avrättad ikväll tro?

Kim Andersson hotar med att avrätta den som viker ner sig ikväll och tror att Sverige redan är utslagna ur EM.

Rätt retorik?
Mja, jag tror faktiskt inte det.
Kim är, som vanligt, helt ute och cyklar.

Första gången jag tyckte det var när han klev ur någon av våra viktiga mästerskapsmatcher och slutade skjuta helt och hållet. Han slutade att vara ett hot helt enkelt.
Det behöver iofs inte vara bara hans fel utan det kan ju ett bra försvar också ligga bakom. Tyvärr fortsätter Kim att försvinna ur matcherna.

Andra gången var när han sa att lagkaptenen inte har någon roll i laget utöver att prata med domaren vid tveksamma domslut. Ok, den kommentaren kan man ju ta för en överdrift eller lite raljans men det var inte så han sa det. Han ryckte på axlarna och såg verkligen ingen annan roll i lagkaptensrollen. DET är hans allra största misstag som landslagskapten.

Nu går han in med hot till ett lag som spelar med nerverna utanpå och som hittills inte vågat ta egna initiativ. Helt fel enligt mig och det vågar jag säga utan att jag känner landslagsspelarna.

Kim vill tända laget och då kan man ju använda lite "krigsretorik" ibland men av det jag sett hittills har det inte varit fel på tändningen. Tvärtom har ju spelarna vevat med armar och knuffat och buffat och verkligen visat björnklon mot motståndarna. Övertända och ostyriga har snarare varit min analys av svenskarna. Källman sa t.ex. efter första matchen att "Det brände till...". Jo, jag tackar, vi märkte det.

Men en sak har Kim ändå rätt i. Vi ska inte ge upp!

Så därför killar. Gå in och visa lite kyla och våga....våga VÅGA!