Välkommen till Ryssfemmor!


måndag 5 april 2010

Storklubbarnas dominans hotar intresset

Nu såg jag inte matchen mellan Manchester United och Chelsea häromdagen och jag har inte ens djupare läst något om ifall den var bra eller inte. Av det lilla jag uppfattat så var det i alla fall ingen fotbollspropaganda.

Jag har annars sett några matcher lagen emellan och det har varit rena sömnpillren. Sorry fansen men så har det varit. Rooney, Ronaldo och Drogba till trots. John Obi Mikel kommer av någon anledning alltid fram till dessa matcher och i United brukar Ji Sung Park dyka upp. Obi Mikel spelar ju "aldrig" annars medans Park brukar dyka upp i Champions League då och då. Ibland vilas Drogba och in kommer istället Salomon Kalou.

Matcherna mellan storlagen blir sällan särskilt upphetsande. På något vis är det som om det gäller för mycket för alla inblandade att det låser sig på banan.
I ovanstående exempel verkar det ju låsa sig redan på coachingstadiet.

Arsenal mot FC Barcelona var ett lysande undantag från tråkfotbollen.
Barcelona gick ut och anföll och Arsenal svarade senare med eget anfallsspel.

Nu när man ser den spanska ligan och ser att Barcelona har 21 poäng ner till trean i ligan och Real Madrid jagar tätt inpå så känner man ju att det inte är särskilt dramatiskt i spanska ligan. Sevilla räcker inte till. Valencia är tunna som en skiva carpaccio och Athletico Madrid får aldrig till det trots bra spelarmaterial.
Egentligen är det så att spanska ligan avgörs vid två matcher. Det är El Clasico som är tungan på vågen för de båda jättarna. Däremellan vinner giganterna alla sina matcher i ligan.

Alla spanjorer ute på landsbygden går till matcherna och hoppas att deras Athletico Bilbao eller Real Club Deportivo Mallorca eller U.D Almeria ska kunna kontra in ett mål och sedan sparka undan bollen resterande 92 minuter mot båda FC Barcelona och Real Madrid. Det går "aldrig". Ibland går åskådarna hem och är nöjda med att deras favoritlag bara förlorat med 1-4. "Det kunde ju ha blivit 1-8... och såg du vilket fint mål vi gjorde trots allt. Nästa vecka möter vi Racing Santander och då kan vi ta en seger så vi kanske kommer upp på tolfte plats i ligan..."

Håll med om att det blir rätt blekt att se dessa matcher.
Ja, matcherna mellan t.ex. Almeria och Santander är ju inte roligare de.

Samtidigt kommer det rapport efter rapport om att Premiere League ligger riktigt risigt till ekonomiskt. Det är endast två klubbar som inte har några skulder - Chelsea och Manchester City. Resterande klubbar har tillsammans skulder på 21 miljarder kronor.

Inte undra på att våra spelare i Allsvenskan lirar boll för peanuts samtidigt som engelska ligan och den spanska ligan köper upp allt i deras väg. Behöver du aldrig fundera över hålet i plånboken så kan du ju bara köra på.
Tänk ändå vilka enorma möjligheter storklubbara har med all sin mediauppmärksamhet.
Ändå räcker det inte till för att täcka deras behov.

Någonstans i början av 90-talet gasade de brittiska klubbarna på och fick enorma resurser till spelarköp. Ingen spelare var för dyr för att spela på öarna. IFK Göteborg och andra klubbar i den storleksordningen kunde fortfarande hota United, Inter och vad de nu hette men strax blev det omöjligt.
Nu på senare år har Italien fått svårare att hävda sig och britterna har börjat köpa till sig även unga italienska talanger vilket urholkat italienarnas konkurrenskraft.

Kanske är det dags att strypa pengatillförseln till storklubbarna och jämna ut förhållandena i världen. Det kanske inte ska vara möjligt för United, Liverpool, Tottenham, Real Madrid och FC Barcelona att köpa allt i sin väg utan att verkligen betala priset för det.

Här hemma i Sverige lägger speedwayens Getingarna ner sin verksamhet och Balrog överlåter sin damverksamhet på Djurgården. Det låter ju som rena dagistillvaron med att bara lägga ner men det är den bistra verkligheten inom idrotten. Kämpa och bidra eller dö.

Om alla kämpade på ungefär lika villkor skulle idrotten hitta tillbaks till sina rötter och jag tror faktiskt att intresset skulle öka igen. Då snackar jag om det verkliga intresset. Inte det där avmätta och litet trötta blaséartade intresset som vi ser nu. "Jaså, är det en seriematch mellan Manchester United och Tottenham. Ja ja, det vinner ju United. När spelar de Champions League?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar