Inte ofta nu som jag skriver om icke-sportrelaterade saker men ibland får man ju inspirationen till det.
Nu har Turkiet kallat hem sin ambassadör eftersom Sverige har erkänt folkmordet på landets Armenier m.fl. under slutet av första världskriget.
Det finns i den armeniska självständighetsdeklarationen att de ska arbeta för att få folkmordet internationellt erkänt och de uppvaktar världens länder med denna fråga och nu var det alltså Sveriges tur att debattera frågan.
Lägligt nog så har Turkiets premiärminister planerat ett besök i Sverige nu i mars och han ställer nu in besöket som en protest mot erkännandet.
Ok, vi kan väl alla le åt det hela för premiärministern behöver inte packa upp sin väska eftersom den aldrig packades.
När hade vi senast celebert besök ifrån Turkiet?
Minns du?
Jag minns det inte och jag gissar att Turkiet bokar in planerade president- och andra höjdarbesök i alla länder där denna folkmordsfråga debatteras bara för att de sedan ska kunna avboka och protestera.
Det är precis såna här saker som gör att Turkiet inte kommer med i EU.
Internationellt så är det så att land efter land som ställs inför frågan om att erkänna folkmordet gör det. Fakta är så överväldigande tydliga att det inte går att säga något annat. USA, Tyskland, Frankrike, Holland, Ryssland, Kanada m.fl tillhör länderna som har erkänt folkmordet.
En del svenska politiker vill ducka och tycker att det inte är en politisk fråga utan en historisk. Uppenbarligen är inte turkarna av samma åsikt eftersom de genast gör frågan till en hetare politisk fråga genom sitt agerande.
Men men...säkerligen så ligger det en hel del kosing i mängder med skadeståndsanspråk bakom turkarnas hårdnackade motstånd. Prestigen förlorar de ju överallt där detta diskuteras.
Säga vad man vill om turkarna men de har inte ett svenskt sätt att föra politik på.
Jag bara undrar. Vad tror och säger turkarna själva om var armenierna tog vägen efter första världskriget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar