Ja, det var faktiskt så att varenda holländare på banan igår var en gigant jämfört med varje svensk.
Huntelaar, Kuyt, Affelay, Van der Vaart, Van Bommel, Van Stekelenburg, Pieters, Heitinga och såklart Wesley Sneijder är några av de namn som jag kommer på såhär spontant. Alla överglänste "sin" svenske motsvarighet med råge. Detsamma gjorde Bert Van Marwijk.
Zlatan slog bort boll efter boll i första halvleken och blev också lurad på bollen av Van der Vaart som bara sträckte fram stortån och snodde bollen som av en femåring som stod och jonkade med en badboll.
Toivonen fick sitt jätteläge och gjorde det han inte fick göra - brände.
Sebastian Larsson sprang längs kanten och tappade bollen eller så slog han illa riktade inlägg och frisparkar.
När han inte stod och slog ut med armarna och undrade varför han blev avblåst för diverse ruffiga tilltag.
Anders Svensson måste jag faktiskt erkänna att jag inte har någon starkare bild av, vare sig positivt eller negativt. Var det han som slog bollen till Toivonen? Det känns hursomhelst mer positivt kring honom än negativt.
Johan Elmander var mest långt ner på egen planhalva och syntes knappt i matchen mer än när han förlorade bollen. Kom han i en enda djupledslöpning?
Behrang Safari kastade ett juniorinkast så man undrar vad han fick för hjärnsläpp.
Majstorovic såg ut att oroa sig för sin mittbackskollega mest hela tiden. Och det fanns det ju allt fog i världen för.
Stackars Andreas Granqvist. Han gick bort sig något så ruskigt vid 1-0 att man rodnade. Sneijder gjorde ett ryck och Granqvist följde snällt med ungefär som när du drar ett snöre framför en kattunge. Luckan som uppstod hade rymt Titanic och det var inte speciellt svårt för Huntelaar att se den.
Vid 2-0 var Granqvist också inblandad men det målet får man väl lägga mer på Safari än på Granqvist ändå. När det gälelr de andra baklängesmålen så måste jag säga att jag inte såg till Granqvist och det beror på att han inte fanns på plats. Var han befann sig kan man ju fundera över men han var inte hemma i alla fall.
Mitt tips är att Granqvist finns med även i nästa landslagstrupp men att han får sällskap av Jonas Olsson och att Olsson bit för bit kliver in i rollen som ersättare för någon av de andra mittbackarna samtidigt som Granqvist tonar ut.
Sedan har vi Pontus Wernbloom. Uj uj uj.... Här har vi Erik Hamréns stora prägel på "SITT" landslag tillsammans med Emir Bajrami. Pontus Wernbloom har på bekostnad av Kim Källström blivit symbolen för Hamréns nya landslag och det är illa illa. Hade inte Bajrami skadat sig är det faktiskt större chans att Källström spelat för då hade Hamrén haft åtminstone en symbollirare på banan ändå. Nu fanns bara Wernbloom tillgänglig och han gjorde en sorglig insats.
Jag vet ärligt talat inte vad Wernbloom ägnade sig åt under den tid han var inne på banan. Han syntes inte till någonting. Ok, han trampade på Van der Vaart eller Sneijder en gång men det var väl allt.
Det är dags att Kim Källström slutar bestraffas för att han har grova lår och att det ser tungt ut när han springer. Han har kvaliteter som kompenserar snabbheten och han har gjort bra ifrån sig i de matcher han har spelat. Gång på gång när han kommer in känns det som att det äntligen finns en spelare på mitten som tar tag i spelet och som inte är bajsnödig över motståndet.
När det gäller coachningen så lurade Van Marwijk byxorna av Hamrén.
Holländarna backade ner i banan och lät svenskarna komma upp i densamma och vi klev i fällan som lamm inför slakten.
Vårt nya offensiva landslag var sönderläst och sönderanalyserat av holländarna.
"Svenskarna har gått fram starkt offensivt och har de senaste matcherna lyckats bra i anfallsspelet. De kommer att låta sig luras ifall vi låter dem komma upp i banan samtidigt som vi skär av alla bollar till Ibrahimovic som de kommer att söka med ALLT. Granqvist är dessutom ny på sin plats och ivrig om att göra ett bra intryck. Han kommer att nappa på allt. Vi sätter in stöten på hans kant till att börja med. Förutom orutin av sammanhanget är Granqvist stor, långsam och relativt orörlig. Vid fasta situationer på egen planhalva trycker vi upp på vår vänsterkant med Affelay och Sneijder och vänder spelet snabbt på den kanten där svenskarna är långsammare.
Defensivt ser vi till att antingen skära av bollarna till Ibrahimovic eller så håller vi honom med ryggen mot vårt eget mål så är vi hemma. Med Elmander på en obekväm kant och en tillbakadragen Toivonen saknar de djupledslöpningar om vi håller Ibrahimovic ifrån oss.
Gör vi 1-0 rullar vi bara runt och stressar dem ännu mer med ett litet bollinnehav. Med Ibrahimovic som ledare på planen har de ingen annan plan för att få igång sitt spel. Se till att tråka ut Ibra".
Hamrén gick på allt detta och väntade tio minuter in i andra halvlek innan han bytte ut Wernbloom.
Vi tillät holländarna att bolla runt utan att vi satte någon som helst press på dem. o.s.v.
Van Marwijk gjorde chack matt på Hamrén efter tre drag.
Men jag vill ändå inte såga Hamrén totalt.
Han hade en plan inför matchen och den var att INTE backa hem och låta holländarna spela runt oss som att vi var koner på planen. Hans tanke var naturligtvis att Wernbloom skulle ta för sig och visa upp allt det där självförtroendet han visat hittills. Han knöt ju säkerligen fingrarna för att Granqvist inte skulle vara avslöjad. Han hoppades ju att Larssons inlägg skulle vara lite mer precisa. Om Elmander springer som en älg på högerkanten borde han väl kunna göra det även på vänsterkanten tänkte säkert Hamrén. Inte trodde väl Hamrén heller att Zlatan skulle sparka bort boll efter boll till motståndarna.
Att Safari sedan ska skänka bort ett inkast på ett sätt som jag aldrig sett i vuxensammanhang var ju helt otroligt märkligt och något som ingen coach i världen kan gardera sig emot.
Att laget drabbas av en mental härdsmälta inför mötet med finallaget är ju inte så konstigt.
En del säger att stämningen i laget var lite för uppsluppen inför matchen och att laget kanske inte laddat på ett optimalt sätt. En del av ansvaret för detta läggs på Hamrén.
Jag måste säga att jag tror att Hamrén laddat på precis samma sätt som han gjort inför de andra matcherna och då har det gått bra. Denna gång funkade det inte på samma sätt. Spelarna var pressade och många kom till match mot sitt första proffsland och i flera fall hittills enda proffsland. Trycket minskade ju inte precis av det. Vår pådrivare i de bakre leden var borta och vi hade fått stuva om laget på ett ohälsosamt sätt. 1-0 efter fyra minuter sedan gjorde ju inte det hela lättare.
Vi försökte allt men fick inte riktigt chansen i och med hollands perfekta start.
Sedan är det ju bara så att Holland ÄR bra!
Affelay hade lekstuga mot Lustig vid ett av målen och han dansade fram på banan.
Van Bommel är precis så äcklig som en tuff mittback ska vara. Han är där och sprakar på fotknölar och knäcker ben och när någon närmar sig honom sä faller han som en fura. Skickligt och superäckligt.
Inte ens när Zlatan sparkar på honom i pausen viker han från sin tuffa stil och han låter sig inte bekommas av provokationerna. Det är som om han säger "Sparka du din apa det visar bara att jag är större än dig och bättre. Du går i min fälla."
Van der Vaart har blommat ut i Premier League och blir bara bättre och bättre. Han såg inspirerad ut över att få kvadda Zlatans lag dessutom.
Wesley Sneijder är just nu världens bäste spelare. Jag var förvånad över att Real Madrid släppte honom och han har det senaste halvåret visat hur bra han är. I matchen mot Sverige var han överallt och gjorde det suveränt varje gång.
Ok, det här var en nyttig läxa för Sverige. Nu lär vi oss och växer ytterligare en del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar