Idag avgörs Tour de Ski och gissa om alla utom norrmännen håller på Bauer, Cologna, Hellner och allt vad de heter.
Det finns visst en Facebookgrupp som skulle ge pengar till den svensk som spurtslog Northug igår. Tyvärr är ju norrmannen en riktigt jävla bra skidåkare förutom att han är enormt bred mellan käkarna.
Jag minns när Vegard Ullvang och Björn Daehli härjade som värst i skidspåren. Då var det ju en ständig plåga att se dem vinna men ändå så kunde man inte låta bli att känna viss glädje för dessa baggar. Det var trots allt ett par väldigt sympatiska guttar som liksom mest tävlade mot klockan och sin egen kropps förmågor.
Så har det på något vis alltid varit med skidåkningen. Tills nu.
Nu när jaktstarter och man-man-duellerna avlöser varandra så är det verkligen åkare mot åkare mer än åkare mot klockan.
Jag har ju sett väldigt lite av Northug men vad jag förstår så är han inte så pigg på att hjälpa till med draghjälp i loppen utan han ligger still till slutspurten då han lägger in stöten. Den taktiken i kombination med kaxiga och bitvis rätt elaka kommentarer har väckt främst svenskarnas ilska.
Det är härligt.
Denna norrman har ju fått publiken och intresset att återkomma till längdåkningen och jag gillar det. Det är som när Cassius Clay rappade som bäst och därmed också blev världens störste idrottsman. Alla ville täppa till truten på honom samtidigt som man beundrade hans skicklighet.
Så Northug jag tycker du är GREIT och jag kommer att älska den dag du käkar snö!
(Cassius Clay var Muhammad Alis namn innan han blev uppraggad av politiska krafter och då han var som mest äkta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar