Nu har Balrogs Mikael Karlsson bestämt sig för att sluta med innebandyn eftersom han tröttnat på bråket mellan Hammarby och Balrog och det tryck det skapar på honom.
Mikael Karlsson är en av alla dessa snorvalpar som skriver långa kontrakt med idrottsföreningar och får betalt för det och sedan blir skitnödiga när andra klubbar meddelar sitt intresse för dem och är beredda att betala mer.
Andra kontraktsvalpar är ju t.ex. Adriano som söp sig från Inter, Alvaro Santos som nu lipar för pressen för att slippa avtalet med Örgryte. Zlatan i alla sina övergångar där han straffar sig ur klubbarna eller lipar för att klubben fick ett bra avtal för sig som Malmö FF gjorde.
Alla dessa valpar borde skickas på en universitetskurs i avtalsrätt. Ett kontrakt är ett kontrakt. Det brukar gå att lösa om betalningen är den rätta men oftast så är ju den gamla klubben också smart nog att ta betalt om intresse finns.
Det är i detta läge som kontraktsvalparna börjar lipa om oftast helt ovidkommande saker. Mikael Karlsson körde väl t.o.m. med att han inte hade skrivit ett kontrakt med Balrog och att det kontrakt som fanns var förfalskat. Något som jag antar att det inte var eftersom Karlsson ändå är kvar i klubben nu.
Karlsson vägrade ett tag att spela för Balrog men visade lite god vilja för några veckor sedan och ställde upp i några matcher för att kunna lösa kontraktstvisten. Nu har förhandlingarna rasat och då vill Karlsson lägga av. Balrog får då inte ett öre för Karlsson och han spelar ingen innebandy förrän hösten 2011.
Vi får nu se om Karlssons sista taktiska drag får önskad effekt så att Balrog sänker kraven och därmed också Karlsson. Lite pengar är ju ändå mer än inga alls.
För Balrogs del gäller det att se det lika affärsmässigt och bara släppa Karlsson för en summa pengar. Hammarby som säkert lockar Karlsson med en bra lön bör också se till att inte snåla med budet nu när de fått Karlsson på kroken. Det är ändå en spelare som kan bli lidande. Klubbarna klarar sig ju bra utan Karlsson som det är.
På tal om kontrakt kan jag bjuda på en liten historia från förr.
Den handlar om en tidigare allsvensk spelares pappa som också var en duktig fotbollsspelare på sin tid, vilket bör ha varit i mitten av 60-talet.
Idag brukar sonen berätta den här historien med glatt humör och det gjorde även pappan på sin tid.
Spelaren blev mellan två säsonger bjuden söderut till en allsvensk klubb. Undrar om det i själva verket inte var Hammarby? Mja, jag är osäker där. Hursomhelst så skrev han kontrakt med klubben och fick en bil i signing-bonus. På bilfärden hemåt, i sin nya bil, stannade han i Skellefteå på vägen norrut och provtränade med den då mycket framstående fotbollsklubben och det gick ju bra. Så Skellefteå ville också skriva kontrakt med killen. Tja, han var ju inte bangen så han tog även deras signing-bonus och fortsatte resan hemåt. I det läget kontrakterad för tre klubbar samtidigt eftersom han hade ett gällande kontrakt med sin moderklubb.
Väl hemma så exploderade ju bomben om att han var kontrakterad för tre klubbar och det blev ett sjuhelvetes liv i fotbolls-Sverige.
Efter mycket stötande och blötande fram och tillbaks så slutade det med att han spelade för Skellefteå och jag tror att man där än idag pratar om hans fruktade skott.
Så kan det också gå i kontraktssvängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar