Beijing 2008: Christian Olsson , friidrott.
Aten 2004: Lars Frölander, simning
Sydney 2000: Anna Olsson, kanot
Atlanta 1996: Jan-Ove Waldner, bordtennis.
Barcelona 1992: Stefan Edberg, tennis.
Seoul 1988: Agneta Andersson, kanot.
Los Angeles 1984: Hans Svensson, rodd.
Moskva 1980: Stig Pettersson, friidrott.
Montreal 1976: Jan Karlsson, brottning.
München 1972: Jan Jönsson, fälttävlan.
Mexiko 1968: Rolf Peterson, kanot.
Tokyo 1964:
Rom 1960: William Grut, modern femkamp.
Melbourne 1956: Per Carlesson, fäktning
Torino 2006: Anja Pärson, alpin skidåkning
Salt Lake City 2002: Magdalena Forsberg, längdskidåkning
Nagano 1998: Torgny Mogren, längdskidåkning
Lillehammer 1994: Pernilla Wiberg, alpin skidåkning
Albertville 1992: Tomas Gustafson, hastighetsåkning på skridskor
Calgary 1988: Thomas Wassberg, längdskidåkning
Sarajevo 1984: Mats Waltin, ishockey
Lake Placid 1980: Eva Olsson, längdskidåkning
Innsbruck 1976: Carl-Erik Eriksson, bobsleigh
Sapporo 1972: Hasse Börjes, hastighetsåkning på skridskor
Grenoble 1968: Barbro Martinsson, längdskidåkning
Innsbruck 1964: Carl-Gustav Briandt, skidor
Squaw Valley 1960: Einar Granath, ishockey
Cortina d'Ampezzo 1956: Bror Östman, backhoppning
Oslo 1952: Erik Elmsäter, nordisk kombination
St.Moritz 1948: Erik Lindström, skidor
Garmisch‑Partenkirchen 1936: Sven Selånger, nordisk skidsport
Lake Placid 1932: Sven Selånger, nordisk skidsport
St.Moritz 1928: Viking Harbom, ishockey
Chamonix 1924: Ruben Rundquist, ishockey
Ovanstående är listor på svenska fanbärare genom OS-historien.
Det finns några undantag som bekräftar regeln men fanbärarna lyckas nästan aldrig i OS. Anja Pärsson tog guld i Turin och Pernilla Wiberg tog ett guld i kombination och det finns väl en och annan ytterligare som det gått bra för men de är få.
Vi vill ju se Tre Kronor ta guld så snälla låt någon av de där skicrossåkarna bära fanan. Då skulle de ju få lite uppmärksamhet också. Och framförallt göra reklam för en så gigantiskt stor sport som VERKLIGEN hör hemma i OS.
På tal om skicross så läste jag häromveckan, tror det var i GP, om att skicrossåkare som skickades till OS hade snittplaceringarna kring 35-40 i världscuptävlingarna. Sveriges bästa gymnast, Veronica Wagner, som ville åka till sommar-OS efter en skadeperiod fick inte åka för att SOK inte trodde hon skulle kunna fightas om en medalj. Ehhh.... Är det inte något som luktar skunk här?
Sedan hoppas jag verkligen att Lindsay Vonn kan komma till start i OS. Det är alltid supertrist att läsa om atleter som förberett sig stenhårt inför OS och som gjort bra ifrån sig länge inte kan tävla i just OS.
Till skillnad mot Patrik Sjöberg så tycker ju jag att en mästerskapsmedalj väger väldigt tungt. Det tror jag nog att Sjöberg också gör . . . för alla utom Stefan Holm kontra honom själv. Ni hörde väl i Mästarnas Mästare hur Sjöberg sa något i stil med att han sett upp till Tomas Gustafsson och imponerats av Gustafssons OS-guld.... OBS! OS-Guld!
Han sa inte att han imponerades av Gustafssons världsrekord utan han sa att han imponerades av Gustafssons OS-GULD.
Om man tar t.ex. skridsko och världsrekorden där så slog man under en tid världsrekord på löpande band utifrån materialutvecklingen och banförhållandena. Likadant har det varit inom simningen med deras banor och framförallt dräkter. Någon som kommer ihåg ett världsrekord i simning eller skridsko? En världsrekordhållare någon? Nähäe, någon som kommer ihåg Eric Heiden eller Mark Spitz?
Vid OS 2004 tog Stefan Holm OS-Guld i höjdhopp och det kommer alltid att stå där i historieböckerna och det är STORT. Mycket större än två meter.
Tomas Gustafsson kändes ju lite väl irriterad över Sjöbergs trash-talk där på Malta.
Men det som är så skönt med Gustafsson är att han har en sund inställning till tävlandet. "Jag synar hans snack så får vi se hur långt det håller". Samtidigt tycker jag ju att Sjöberg har en befriande avslappnad hållning och han backade inte heller för att utmana Gustafsson.
Gustafsson tog förlusten utan sura miner. Ok, han var besviken men that´s life.
Det är ju väldigt tydligt att Gustafsson vuxit upp och mognat på de ställen där Sjöberg fortfarande är en trulig 15-åring med behov av att frigöra sig från något och revoltera mot något eller någon.
Angående nattduellen så är det ju mer aktuellt än någonsin att vända på svärden så att de istället sticker upp ur marken så de tävlande kan mäta sin reaktionsförmåga ordentligt. Sjöberg blir ju sist i tävling efter tävling och så slutar det alltid med en nattduell där två meter Sjöberg är två meter och bara är två meter liksom. . .
Men nu börjar OS och jag hoppas vi slipper se Peter Forsberg längst fram av svenskarna.
LET THE GAMES BEGIN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar