Köniz, lagfest och OS

En kille från Jönköping drog till Bern och Köniz
han hamna där i ett riktigt innebandyparadis.
Här har han fyra gånger mött Tigers
och de är ena riktiga players.
Nu gäller att swinga rätt för denne glade kurtis.

Äh... Skyller på att jag är lite bakis efter gårdagens lagfest.
En kanontillställning med både poker, femkamp och gott sällskap.
Femkampen gick hyfsat bra med en andraplats och vi tog hem dem viktigaste grenen - frågesporten. Ingen överraskning.
Det var ju heller ingen överraskning att arrangören tog hem hela skiten.
Han har tränat dåligt i två veckor och skyllt på att han måste förbereda festen. Jo hejsan bara.
Han har stått och hoppat jämfotahopp, blåst pingisbollar och kastat prick i 14 dagar.
Idag kan Foppa sätta is i pokalen och kyla ner rumpan han landade på i hoppgrenen.
Känns som att lite rättvisa skipades där. ;-)

Min poker gick också som tåget tills jag fick ett sms hemifrån om att Olsson ledde Thriatlonen med 17 sekunder. Plötsligt hade vi spelat tre rundor och mina marker hade hamnat hos Jocke istället. Inte så konstigt att det gick så under den kvarten. Jocke spelar innebandy men är i övrigt fantastiskt ointresserad av sport. När alla vi andra satt och jublade över Olsson och Hellner satt Jocke iskallt där och planerade nästa satsning med sina välgnuggade händer.
Jag, min idiot, satt bara där och kände lyckoruset över guldchanser i OS och var totalt oövervinnerlig och gick med på "allt".
Nu slutade alltihop ändå i att jag gick all in på en färg när Jocke samtidigt hade en kåk i allra sista rundan. Det är bara att gratulera. Sedan var det ju faktiskt första gången jag lirade poker. . . på det här viset.

Som sagt. Ett kanonarrangemang av nykomlingarna och ett jättebra jobb av Foppa.

******************************************************************************
OS går ju också riktigt bra för oss insnöade svenskar.
Det trillar in medaljer av olika valörer varje dag och det känns skitkul.

Egentligen är det ju rätt lustigt att man kan bli glad över en medalj som tas av en kille som man inte har någon relation till annat än att han åker skidor i en svensk landslagsdräkt. Hellner bor ju visserligen i min gamla hemort men det var 20 år sedan jag flyttade därifrån. Många av de norska åkarna bor säkert närmare mig än vad svenskarna gör. De kanske t.o.m. är både roligare och trevligare än de svenska åkarna. Varför håller jag inte på dem?

För Hellner kan guldet innebära en massa kul saker och pengar på banken men vad är ett OS-guld värt för oss andra?
Får vi ut något av det?
Blir vi bättre på något vis för att en annan svensk vinner ett guld?
Om vi raderar ut alla nationsgränser inom EU kommer då idrotten att kunna fortsätta tävla i nationstävlingar och om det inte går hur funkar vi då med våra sympatier?

Likadant är det ju med melodifestivalen. Där har ni ju supertävlingarnas supertävling för sympatiröstningar och en jättetillställning för inbördes beundran. En tävling där bästa musiken ska vinna där allt slagit om till att visa sympatier för ett grannland och rösta ner de farligaste hoten. Vad skulle hände med den tävlingen om nationerna försvann?

********************************************************************************

Ok, åter då till Floorball Köniz.
Där har ni ett lag som jag har symaptier för över alla nationsgränser.
Det är ju inte så att jag sett laget spela och att jag tycker de spelar särskilt bra utan mina sympatier finns där naturligtvis för att David Jansson finns där.

Jag hade nöjet att tillbringa ett par timmar i veckan med denne supertrevlige innebandystrateg under förra säsongen. Han körde övningar, coachade och drog taktik och snackade innebandy med mitt lag och det var några otroligt lärorika månader. Mitt intresse för innebandy ökade och det var som om någon tog bort mörkerglasögonen man hade så man kunde se allt klarare.
Om det inte var nyheter jag fick till mig så blev väldigt mycket av det jag "visste" bekräftat och det skapade en trygghet i mitt fortsatta innebandycoachande.

För mig är sådana relationer ett starkare band än att hålla på en kille från ett ställe 150 mil bort som man aldrig mött eller ens hört en intervju med. Men ok, jag håller inte på att tappa idrottsfotfästet, det ÄR grymt kul med tävling och det ÄR grymt kul med indelningar som gör att vi kan tävla. Ena gången är det världsdelar som i NHLs all stars game med Nordamerika mot Europa, nästa gång är det länder mot varandra och sedan distrikt och städer.
Bland det roligaste med idrotten är ändå dess möjligheter att förbrödra folk.

Att spela en handbollsmatch i en serie med en hög siffra och kunna garva MED motståndarna ger ändå stort hopp om mänskligheten.

Nere i Schweiz är nu Floorball Köniz illa ute i slutspelet.
De har spelat fyra matcher och har förlorat tre mot Tigers Langnau.
Jag tror det är en serie om bäst av sju matcher så Köniz har verkigen kniven mot strupen.
Jag hoppas att David i sitt coachande har hittat nyckeln till att låsa upp Tigers försvar.
I den senaste matchen ledde Tigers med 1-6 och Zalesny, Gerber och Oilinki hade borrat sig igenom Köniz försvar gång på gång. Men de sista 18 minutrarna var Köniz. De gick från 1-6 till en knapp förlust med 6-7.

Idag möts lagen igen och jag håller tummarna hårt för Köniz liksom jag håller dem för Ferry, Jonnson och Aco ikväll.