Frank Andersson kan fortfarande vara rolig

I dagens Göteborgs-Posten har han intervjuats i samband med att det kommer ut en bok, "Sanningen om lögnerna", om honom skriven av Joakim Langer.

I intervjun skrivs bl.a. följande;

"På senare tid har han funderat över reaktionerna när han avslöjat att han lidit av överenergi och skriver om att "komma ut ur ADHD-garderoben" - Jag har undrat över hur folk skulle uppfatta detta och tyckt att det kanske skulle vara enklare att leva kvar i lögnen, medger han."

Jag gillar Frank Andersson och har alltid gjort det ända sedan den där halvnelsonen som gjorde honom världsberömd. Han har alltid verkat vara en otroligt sorglös prick som gått sin egen väg och ibland rullat över på rygg som en sköldpadda men ändå alltid landat på fötterna till slut. Karriären som wrestlare i USA var väl t.ex. inte så lysande men säkerligen ett intressant kapitel i hans bok.

Men till Frank och alla andra där ute som har ADHD, ADD, Asperger och allt vad det kan heta.

Om ni har vänner och bekanta och andra runtomkring er som tycker om er så behöver ni inte vara oroliga över att berätta någonting för vännerna. Vi brukar vara några som anar hur läget är. . .

I G-P bjuder Frank Andersson på en annan kul historia.

Frank fick besök av en före detta kumpan som kom för att driva in pengar av Frank och i släptåg hade kumpanen en stor bjässe med halvt sönderslaget ansikte.

Kumpanen när Frank öppnade dörren: "Du ska ha jävligt klart för dig att killen bakom mig är en gammal proffsboxare"

Frank: "Å fan, slog han aldrig tillbaka?" Innan han kvickt drog igen dörren.

Underbart!

Jag tror det kan vara en underhållande bok som är värd att spana in. "Sanningen om lögnerna".