En del matcher är ju bara grymt jobbiga att ta sig igenom, det vet alla som sysslar med idrott. Ni vet de här matcherna där allt känns som klister. Motståndarna läser allt man gör och bollar som normalt sett går i nät rullar utanför och domaren blåser fel VARJE gång och sådär. självklart har man ju varit med om en och annan storförlust också och de matcherna är ju så jobbiga och det är ju lätt att fatta.
Det kan dock vara jobbigt att vinna också.
Jag minns en match med Frölundas P93:or där vi skulle spela borta mot Marstrand.
I den senaste matchen där lagen möttes hade Marstrand vunnit med 9-1 eller något liknande efter att ha förstärkt sitt andralag kraftigt samtidigt som vi kom med vår allra bredaste trupp.
Vi blev alla förvånade över att två lag som tidigare under säsongen spelat helt jämnt kunde bli så ojämna och Marstrands ledare rodnade lite efter matchen.
Jag tror t.o.m. att vi då spelade i division 4 eller något sådant...
Nu skulle vi alltså möta Marstrand igen och vi var lite spända för man visste ju aldrig vad de skulle komma med för lag.
Matchen började i alla fall och redan i första eller andra bytet tappade vi bollen och de kunde göra 1-0. Jag blev INTE glad över det målet och gav grabbarna en kollektiv hårtork så att de skulle vakna.
Och vaknade det gjorde de.
Målen började trilla in ett efter ett och spelet funkade makalöst bra.
Till slut började jag dock känna att det blev jobbigt. Det var någonstans vid 1-10 som jag började fundera på att lyfta av några av de bättre men jag hade bara tio utespelare med i truppen så det skulle ju halta. Vid 1-14 började jag nästan be om ursäkt för målen och killarna som bara öste på. Vid 1-18 var det jag som rodnade men då var matchen ÄNTLIGEN slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar