Nu ska vi se här.
Idrottsvärlden är smått orättvis.
Jag har sett Bojan Krkic i säkert femton matcher under säsongen.
I en och annan sekvens har han lyckats med en liten grej och då och då till och med gjort mål men det har mer handlat om slumpens skördar än något annat. Bojan Krkic har ärligt talat varit rent ut sagt usel större delen av säsongen.
Jag kan ju låtsas att jag inte är svensk och att jag skiter i Zlatan Ibrahimovics fotbollslycka utan istället gillar Thierry Henry som spelare.
Thierry Henry vann Guldskon 2004 och 2005. Åren 2003 och 2004 röstades han fram som världens näst bäste spelare. Säsongen 2005/2006 gjorde Henry flest mål i Premiere League.
2007 gick han till FC Barcelona.
I Barcelona har han oftast fått hålla till som forward ute till vänster i banan.
Han har där gjort så gott han har kunnat men det är när han flyttats in centralt som han trivts allra bäst och gjort bäst ifrån sig. Så även de gånger han har spelat där den innevarande säsongen.
Den senaste tiden har Henry hamnat i Pep Guardiolas frysbox. Guardiola sätter hellre upp mittbacken Pique i anfallet än att han byter in Henry. Det säger en del.
Nu senast mot Villareal så spelade Guardiola med "Barca-Guden" Messi, Pedro och Krkic. Zlatan blev inbytt med fem minuter kvar. Thierry Henry syns inte till.
Krkic lyckades med att stöta bollen förbi en halvslö spansk back, runda honom för att sedan peta in bollen i mål. Därmed så hade han gjort ett "konstmål" och höjdes till skyarna som något som en skänk från ovan. Kom igen, killen har ju försökt med den grejen hela säsongen och när den ÄNTLIGEN går hem så är det som när den blinda hönan äntligen hittar ett korn.
Krkic hyllas och Guardiola kramar om honom när han byts ut.
Han kramas om som en son i familjen.
Och det är familjen som är det nya i fotbollsvärlden.
Allt fler stora klubbar börjar nu dras med gigantiska skulder och UEFA planerar att sanera i fotbollsekonomierna. Klubbar som inte kan klara sin egen ekonomi kommer inte att klara regelverken och det blir katastrof för köpeklubbar som Real Madrid och större delen av Premiere League t.ex.
Bayern München tillhör ett av undantagslagen där man byggt grunden på egna talanger och kompletterat med spelare som passar in i systemet - Ribery och Robben t.ex.
FC Barcelona är också en klubb som bygger på egna talanger. Krkic, Messi, Xavi, Iniesta, Puyol, Pique, Valdés och Busquets räknas alla som Barcelonas egna talanger från ungdomsakademien.
Men FC Barcelona är en klubb med stolta katalanska traditioner att försvara och därför måste även de köpa in lite spelare utifrån ibland när inte alla ungdomsvärvningar går hem.
Problemet, om man nu kan tala om ett problem med "världens bästa lag", är att stjärnorna som köps in ofta behandlas lite styvmoderligt av Barcelona. Men det är mest ett problem för stjärnorna som kommer naturligtvis.
När man tänker efter hur det såg ut i matcherna mot Inter så var det stjärnorna utifrån som dels misslyckades och dels fick skulden. Toure Yaya, Dani Alves och Seidu Keita var alla urusla på det de skulle göra och skulden fick den dyraste av dem alla - Zlatan Ibrahimovic.
På sätt och vis måste jag ändå tycka att det är bra för fotbollen att den utvecklas mot att klubbar som odlar och vårdar de egna talangerna premieras. Jag tror definitivt att det kommer att vara bra för svensk fotboll att utvecklingen tar den vägen.
Om bara några år har kanske FC Barcelona lyckats med sin föresats att bara spela med egna talanger. En svensk förebild i detta sammanhang är IFK Göteborg. Även om det ofta glöms bort att många av IFKs talanger faktiskt har hittats hos mindre klubbar runtomkring Göteborg.
Det kunde den svenska storklubben ibland lyfta fram lite mer i sin marknadsföring av "sina" unga talanger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar