Sören Åkeby och Henrik Larsson började visst att munhuggas vid kvällens möte mellan Landskrona och GIF Sundsvall. Det gick så långt att båda tränarna blev uppvisade på läktaren.
Efteråt så ville båda tränarna bagatellisera det hela och det kan man ju förstå.
Det är ju lite skämmigt att skickas ut.
Jag missade den grejen i matchen eftersom jag bara såg de sista 25 minutrarna.
Men jag är faktiskt glad att jag inte såg mer.
Det görs ju reklam för Superettan som går ut på att det är för de allra största hard-core-fansen.
Mhm. . . Jag håller med.
INGEN annan vettig människa kan gilla att titta på den dynga som presteras på fotbollsplaner runtomkring i landet. Henrik Larsson är väl den i Sverige som ägnat mest tid tillsammans med riktigt duktiga spelare och han måste lida svårt när han ser sina spelare.
Möjligen kan en viss tillvänjning ha skett under hans sista år i Helsingborg men nog måste han känna att det saknas ruskigt mycket hos de spelare han förfogar över.
Vad i hela friden är det för fel på svensk fotboll egentligen?
VAD är det som gör att de bara springer och sparkar bollen tio meter framför sig vid varje tillslag?
Var har de bråttom någonstans?
Hur kommer det sig att de tjongar iväg långboll efter långboll efter långboll och de alla går trettiofem meter vid sidan om närmaste medspelare?
Hur orkar de fortsätta med det utan att få något positivt tillbaks?
Det är ju jättemånga frågor, eller hur?
Men hur i helskotta är det möjligt att det är sådan ofantlig skillnad på svensk seniorfotboll och europeisk seniorfotboll?
Sverige är i topp i världen när det gäller ishockey och handbollen är i alla fall där och nosar. I innebandy är vi världsledande. I tennis har vi rasat en del på världsrankingen men vi har i alla fall varit i topp för inte så många år sedan. Basket är ju sorgebarnet för vår del men det känns som en idrott vi har gett upp i det här landet.
Varför kan vi fostra tekniska och bollskickliga lirare i ishockey, handboll och innebandy men inte i fotboll?
Skulle jag som innebandy- eller handbollstränare ha motsvarande teknisk nivå på mina juniorer som vi ser på fotbollsspelarna så skulle jag inte kunna genomföra en vettig träning ens i gåtempo.
Jag tycker att landets fotbollstränare ska ta och sätta sig i skolbänken igen och börja om från början. Lär om lär nytt. Åk till Spanien på studieresa och titta på hur de lär sina spelare att spela fotboll. Åk till Brasilien och se där hur de lär sig behandla bollen. Ta med er kunskaperna och VÅGA lär ut dem till de små knattarna som vill bli fotbollsspelare.
Strunta i de där som ropar efter er att ni måste vinna varje match och strunta i de där som ropar efter er att Pelle bara står där och dräller med bollen utan att springa som en dåre.
Låt barnen LEKA fotboll och låt dem leka länge.
Börja med att ge alla era knattar varsin boll. Berätta för dem att det är en boll och den är det viktigaste som finns på en fotbollsplan. Bollen ska bli deras bäste vän. De ska vårda den ömt och hjärtligt som sin allra dyraste ägodel eller som sin egen lillasyster.
Berätta att en boll rullar åt det håll som den blir puttad åt och att det bästa de kan göra med bollen är att leka med den.
Knattarna ska leka med bollen och de ska MISSLYCKAS gång på gång på gång ska de misslyckas. De ska älska att VÅGA misslyckas. När de lyckas föra bollen dit de vill ska ni BERÖMMA dem även om det var den allra enklaste sak de lyckades med. Beröm dem och låt dem misslyckas igen och igen och igen.
Låt dem inte börja springa förrän de kan få upp bollen på foten och göra tre.
Sedan, snälla tränare, så måste DU våga visa att DU inte är så teknisk som du kanske önskar att du är. Vi vet alla att du växte upp med brittisk sparka-och-spring-fotboll och att du inte vet så mycket mer. Men det gör ingenting. Vi älskar dig för ditt engagemang ändå.
Men låt för allt i världen knattarna få chansen att leka med bollen på det sätt som du aldrig fick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar