Efter att ha sett Frölunda IBKs P91:or från sidan i en match och coachat lite från läktarplats så tyckte väl Frölunda att jag lika gärna kunde stå vid bänken och coacha. Jag är ju inte sen till att tacka ja till en sådan inbjudan.
Nu har motståndet i cupen varit av allra hårdaste slag för Frölundakillarna som inte alls är samspelta.
I första matchen mötte de Ale och förlorade med 2-1 i en jämna match där Frölunda hade ett flertal chanser att kvittera. Ale klarade dock segern med hjärtat i halsgropen.
I den andra matchen stod Stenungsund för motståndet och detta var också ett samspelt lag som visste var de hade varandra. Vi lyckades dock hålla 0-0 länge och det såg bitvis rätt ok ut från vårt håll. Nu hade jag alltså tagit plats på bänken och hjälpcoachade laget.
Man förstår ju hur Bengt-Åke Gustafsson känner sig när man tar över ett lag som man inte riktigt känner till hundra procent. Det är inte helt lätt vet ju alla ni coacher därute.
Nu hade jag ju inte huvudansvaret utan det hade Maria Ekström och jag tycker hon sköter sig kanonbra.
Matchen såg, som sagt, bitvis bra ut men bitvis såg det också riktigt illa ut.
En del av Frölundakillarna är riktigt riktigt bra och skulle gå in i vilket som helst av de bättre lagen och får de till det de vill göra under en sekund så blir det farligt för vilken motståndare det än är. Sedan gäller det för alla att foga ihop sig i anfall-försvar till en enhet och här brister det en del för Frölunda. Ibland är det som att en del abdikerar från försvarsarbetet och istället går och väntar på nästa kontringsläge och det funkar inte.
Innebandy handlar om att spela snabbt och smart anfallsspel där man lurar motståndarna och jobbar energiskt och frenetiskt i försvaret.
Lägger man allt man har av benkrafter i anfallet och vilar i försvaret kommer det obönhörligen att gå åt helvete.
Stenungsund lyckades i alla fall få hål på Frölunda två gånger och det är inte så mycket att säga om. Frölunda gjorde en mycket bättre match än den mot Ale och det var ett fall framåt.
I kvällens andra match väntade Flodas J-allsvenskalag och det är ett lag som gjort jättestora framsteg under säsongen.
Flodas P92:or har alltid varit duktiga och för ett par år sedan hade de två lag i seriespel som båda var ungefär lika bra och de låg i topp i serierna. Därefter har några av killarna lämnat klubben för spel i främst Partille dit också tränarna tog sig.
Jag vet att Floda under ett antal år innan 92-kullen tappat många spelare till fotbollen men att de fick behålla många innebandyspelare då fotbollen råkade ut för lite trassel. Därför är nu Floda en riktigt stark innebandyklubb, trots att de tappat många duktiga spelare till andra klubbar.
Det är också kul att se hur de går framåt hela tiden och det finns ett driv i laget som är härligt.
Ok, nog om bakgrunden.
Matchen började med en superintensiv ultrapress av Floda som försatte våra spelare i något som liknade chocktillstånd. Fick vi fatt i bollen under en microsekund så var det två spelare i rygg på denne och vi fick inte iväg bollen. Till slut så fick en Flodakille tag i bollen bakom vårt mål och satte högsta fart dribblade och fintade för att komma ut lite i vinkel innan han satte 1-0.
Usch, baklängesmål i första bytet var inte skoj att bära med sig.
Det finns några detaljer att ändra på som gör en enorm skillnad för ett lags lycka eller motgång.
En sådan detalj är förmågan att ta sig ur hög press. Helheten i sig är ju ingen detalj men som spelare kan du ändra på några saker som gör en jätteskillnad.
1. När du jagar efter en boll ut mot ett hörn och hamnar med ryggen ut mot banan måste du titta upp innan du är vid bollen för att få en blick över läget. Samtidigt måste medspelarna sätta sig i spelbart läge och kommunicera med sin spelare ute i hörnet.
2. Ta dig ur hörnet så fort du kan. Spela dig ur läget enligt en plan eller spring därifrån med bollen. Att spela sig ur läget kan ju innebära att laget har en tanke om passningsvägar ur press. T.ex. att man alltid spelar sarg ut vid hörnen eller att man alltid vänder in spelet i mitten eller slår en kort eller lång passning bakom mål för att komma ur det trängda läget.
Floda gjorde sedan 2-0 rätt kort efter det första målet.
De spelade ett snabbt passningsspel längs sarg och ibland satsade backarna inåt och sköt och ibland slog de diagnalpassningar. Vi såg tyvärr ofta helt bortkomna ut.
Efterhand kom vi in lite mer i matchen men det var egentligen sällan och aldrig vi fick fatt i bollen så vi kunde bygga ett ordentligt anfall. När vi tog tag i bollen var det som att Flodas inledande press hade satt sig i ryggmärgen på oss och vi var då stressade och slarvade med passningarna. Alternativet var att vi försökte göra allt på egen hand med följden att vi tappade bollen.
3-0 kom efter att bollen hamnat fri mitt i vårt slott. Vår center hade kontroll på läget och skulle ta bollen när vår back såg bollen en hundradels sekund senare. Backen var precis i det stressade läge som jag beskriver här ovan och istället för att låta centern ta bollen så rensar backen och slår undan sin egen centers klubba och därmed också bollen. Bollen rullar till en Flodaspelare och så sitter där 3-0.
I såna här matcher där ett lag lyckas med sin press och får in första målet eller målen är det viktig att spelarna som är satta under press senare ändå kan behålla lugnet och fortfarande se alla de stora ytorna som finns bakom de pressande spelarna.
Vi gick i alla fall ner på lite färre spelare och fick ett lite bättre flyt i spelet efter det men lyckades inte få till något mer än några halvchanser.
I sista matchen möter Frölunda Husqvarna som också såg riktigt bra ut mot Ale.
Det lär bli en tuff match och eftersom Frölunda föll mot Ale i första matchen kommer det inte att bli något slutspel även om den sista matchen slutar med en seger.
Det är dock inte för sent att göra ett snyggt avslut i cupen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar