Finnarna regerar innebandyvärlden

Finland vann VM-finalen i ett ylande Hartwallarena.
Gastutorna lade en ljudvägg som liknade den i Sydafrika under fotbolls-VM.
Skillnaden var väl den att dessa gastutor tystnade ibland.

Jag minns Viking Line Cup för två år sedan uppe i Falun när arrangörerna blev galna för att supportrarna hade gastutor. Fansen gömde tutor och för varje tuta som beslagtogs plockades ytterligare tre fram.
Annars verkar tutorna bara vara OK i Sverige när lag ifrån Grekland, Turkiet, Syrien och liknande spelar i våra hallar. Antar att arrangörerna inte vågar bråka om en sån sak då.. .
Så där sitter våra svenska supportrar, som fostrats i att gastutor är förbjudna, tysta samtidigt som motståndarna tutar på för glatta livet.

På förhand tyckte jag att Finland hade det vassaste laget.
Kohonen vann SM med Storvreta i våras och han var då regissören av det hela.
Täbys framgångar det senaste har till stor del berott på Rickie Hyvärinen.

I Sverige har vi också en hel del vassa spelare såsom Daniel Calebsson, Magnus Svensson och Rasmus Sundstedt. Men på totalen kändes Finland starkare.

Samtidigt så är det två lag som sätts ihop och möts väldigt få gånger så hur ska man veta vilket lag som egentligen är starkast?
Min känsla var helt enkelt den att förbundskapten Göransson börjat tänka ishockey när han satte ihop sitt lag. Spelarna skulle ha vissa roller och vara bra på just precis sina specifika egenskaper. En del kom med i laget pga sin starka fysik och andra på att de är starka framför kassen och sådär.

När matchen som vi alla väntat på äntligen kom så blev det mycket riktigt fysiskt spel men då syntes inte de svenska "fysikerna" till ändå.
Finnarnas starkare spelare syntes desto mer och de tilläts också att spela hårt på gränsen till det tillåtna. Men vem är förvånad?
Inte jag.
Om du vill vinna en innebandymatch är det väldigt lönsamt att spela lite över gränsen för det tillåtna. Dels för att du tjänar så mycket på att ta ett regelbrott i rätt läge och dels för att domarna i stort sett alltid är passiva i sin bedömning.
Det roliga är att de fula lagen alltid har en primadonna med i laget som på något vis väger upp för det tuffa spelet. Primadonnans uppgift är att vara superkänslig för stötar och slag. I Finland är det Mikael Järvi. Igår fick vi se överspel av den högre skolan när han först fick en liten putt i ryggen och därmed flög ut över sargen och dessutom rullade lite över den. Sedan klev han upp och vid den väntade åthutningen över filmningen föll han som den värste Cristiano Ronaldo...rätt ner i backen bara. TJOFF. Jag har aldrig sett något så pinsamt på en innebandyplan.
Vilken sockertopp.
Men . . . så är ju också handboll min sport.

På tal om primadonnor så kan man jämföra Järvi med Hollands primadonna Arjen Robben. Där hans lagkompisar springer omkring och sparkar motståndarna fördärvade faller han för minsta lilla vindpust.

Ni kan läsa hur mycket som helst om matchen på andra håll men jag tycker Finland vann rättvist. Sverige kunde aldrig riktigt luckra upp finnarnas försvar och kreativiteten saknades både på planen och på bänken. Sedan ska jag också säga att ovanstående omdöme om att finnarna vann rättvist gäller under de förutsättningar som rådde igår. Finnarna var bäst på att spela med ett MYCKET passivt domarpar.

Kohonon hade lite flax vid båda sina mål men å andra sidan var han på rätt plats.
Hyvärinen såg väldigt pigg och "lätt" ut i steget. Hans mål var en specialare och den har jag sett en miljon gånger. Är den verkligen så svår att förutse och att stoppa?
Rickie Hyvärinen, född 1980 i Hässelby. Spelar nu i CaperioTäby.
Kul att en sån kille valt att spela i det finländska landslaget.
Nu kan han ju berätta för sina polare hemma i kvarteret och sina barndsomsvänner om hur han vann VM mot Sverige igen. Fast han får göra det på svenska för han känner väl knappt några finnar utanför landslaget . . . förutom den mer eller mindre avlägsna släkten då.