Välkommen till Ryssfemmor!


lördag 4 december 2010

A Thrilla In Manila

Råkade hamna i en dokumentär om A Thrilla In Manila som verkade handla om att ge Joe Frazier upprättelse som boxare.

Det var ju också en upplevelse.
Dokumentären gjordes för ca tre år sedan och Frazier var då 63 år gammal.

För er som inte är så bevandrade i boxningshistorien så var Muhammad Ali ohotad och överlägsen världsmästare i boxning. Han var även en artist och opinionsbildare på en nivå som idrottsvärlden aldrig skådat vare sig förr eller senare.
Han var enligt undersökningar jordklotets mest igenkända person.

Han är också det närmaste en idol som jag haft.

På min sons vägg hänger Muhammad Alis bild med texten “Champions aren´t made in the gyms. Champions are made from something they have deep inside them - a desire, a dream, a vision.”

Ingen kunde sälja in en match som Muhammad Ali.
Don King och senare boxningspromotors kom efter Ali att försöka låta som Ali. De blev aldrig annat än bleka kopior.

Ali stred för de färgades rätt och gjorde det genom Nation of Islam. Den sammanslutningen kan man ju diskutera men hur det än var så ledde det samröret för Ali till att kallades in till miltärtjänstgöring för att kriga i Vietnam.
Hur många världsmästare känner du till som gått ut i krig?
Nä, just det. Ali vägrade i alla fall och dömdes till fem års fängelse men senare ändrades domen till fem års avstängning ifrån boxning.

Ali boxades därmed inte under åren 67-69. 1970 kunde han göra comeback och då var Joe Frazier världsmästare. Ali vann två matcher innan han 1971 mötte Frazier i "Århundradets match" och förlorade på poäng. Dessutom blev Ali nedslagen en gång.

Frazier förlorade 1973 titeln till George Foreman.

I januari 1974 möttes Ali och Frazier en andra gång och denna gång vann Ali reletivt enkelt på poäng. Matchen gällde som en kvalmatch för att få möta George Foreman om världsmästartiteln.

I Oktober 1974 slog Ali Foreman i "The Rumble in The Jungle" och blev världsmästare.
Att Ali aldrig gav Foreman en returmatch är en skam i sig men å andra sidan hade vi aldrig fått se den rolige Foreman som kom tillbaks ifall returmatchen kommit till.

1975 var det så dags för returmötet mellan Ali och Frazier.
A Thrilla in Manila väntade.
Inför matcherna mot Frazier snackade Ali i vanlig ordning och vilket citat som hör till vilken match är egentligen av mindre betydelse:
"You look like the heavyweight champion of pimps."

"Frazier is so ugly that he should donate his face to the US Bureau of Wild Life."

"Joe Frazier is so ugly that when he cries, the tears turn around and go down the back of his head"

"It will be a Killer, And a chiller, And a thrilla. When I get the gorilla in Manila"

Ali var en boxare som tagen ur en Matrix-film. Kolla här bara.


Frazier var en hårtslående slugger av mer "vanlig" boxarkaraktär.



A Thrilla in Manila


Efter matchen sa Ali bland annat;
"I said a lot of things in the heat of the moment that I shouldn't have said. Called him names I shouldn't have called him. I apologize for that. I'm sorry. It was all meant to promote the fight"

Frazier i dokumentären 63 år säger bland annat med stolhet att det var han som gav Ali parkinson.


"The man who views the world at 50 the same as he did at 20 has wasted 30 years of his life."
I en intervju för Playboy magazine i november 1975.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar