Ni kanske har svårt att tro att jag är intresserad av någon annan idrott än innebandy och fotboll men jag följer faktiskt även ishockeyn i både NHL och "Elit"-serien.
Tyvärr har ju ishockeyn byggt in sig i en enorm transportsträcka som gör att matcherna är helt betydelselösa halva säsongen och det finns liksom inga highlights.
Ovetjkin/Ovechkin gjorde comeback i Washington Capitals häromdagen och satte direkt två baljor. Det är liksom det häftigaste som hänt den senaste tiden.
Självklart gillar jag ju Forsberg och Näslunds lirande i Modo men hur är det egentligen ställt med motståndet. Jag tror att ishockeykunnandet har devalverats i motsvarande grad som svenska skolbarns matematikkunskaper. Det svenska hockeylirare är bäst på nuförtiden är att hålla fast motståndarna runt midjan och det är inte såvärst kul att se på.
Mattias Tedenby och Magnus Pääjärvi-Svensson är två lysande undantag dock.
Detroits Stanley-cupfinal såg jag i våras och nu går laget tungt som en blydragg i Vassaraälven.
I natt föll laget mot St:Louis hemma och det är väl typ tredje förlusten på raken.
Ok, laget lider av många skador men det är ju bedrövligt hur dåligt flyt det är.
Inga av svenskarna glänser och Lidström tycker att laget åker omkring och är proppmätt av framgångar. Nä, där kommer det att hända saker snart och spelare och ledare hänger löst.
Under tiden njuter vi av en Ovechkin-pryl från i februari.
Typ en sådan här sargfiness körde Benjamin Holmström på vår senaste träning...coolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar