Leif Boork är en av landets allra mest hockeykunniga personer. Det är absolut inget snack om det. Han gjorde en gång i tiden en kometkarriär som tränare när han kom som från ingenstans till Djurgården och sedan till Tre Kronor.
Tidningarna älskade att skriva att han var busschaufför någonstans i Stockholmstrakten,i Hallunda, Södertälje eller var det Östberga... Skit samma. Ibland var det i alla fall svårt att veta om han var lagets busschaufför eller tränare. Jag tror t.o.m. att Leffe gick tillbaks till att köra buss en tid vid något eller några tillfällen då han sparkades som tränare.
Boorks förhållande till media var i alla fall sådant att ju sämre det gick för Boorks lag och ju argare han blev desto mer raketartad blev hans karriär och desto mer busschaufför blev han i pressen. Det var ju såklart ett sätt att misskreditera honom.
Kollar man in hans meritförteckning har han dock en enormt gedigen tränarkarriär bakom sig och han har sysslat med ishockey i hela sin karriär. Ungdomar och juniorer i början förstås. Redan 1971 tränade han Hammarbys A-juniorer och 1976 tog han över sitt första seniorlag.
Nu på senare tid har ledarskapstiden varit något brokig (boorkig).
Han syns mest som krönikör i Expressen och dessa krönikor är ofta roliga och väl värda att läsa. Han skräder inte orden denne bulldogliknande ledarekvilibrist.
Nu senast har Boork delat ut några rejäla rallarsvingar mot både spelare och ledare. Idag fokuserar jag på Boorks råsop mot Bengt-Åke Gustafsson. Boork gick ju för ett par dagar sedan ut i direktsändning och tyckte att Bengt-Åke skulle avgå som förbundskapten. Något hårt kan jag tycka. Boork tycker bland annat att Bengt-Åke har en dålig ledarutbildning och att han saknar spelidé samt att han har ett sorglöst ledarskap där han lämnar ut ansvaret till spelarna.
Utan att ha några konkreta textbevis för det mer än vaga minnesfragment så har jag en känsla av att Boork länge varit kritisk mot Bengt-Åke Gustafsson. Själv har jag enormt positiva känslor kring Gustafsson. Sverige/Tre kronor hade många mörka år bakom sig när vi vann VM 1987 och den store regissören då var Bengt-Åke Gustafsson. Han var helt enorm. Det var för övrigt Bengt-Åkes tioårsjubileum som landslagsman.
Längesedan, ja absolut men Bengt-Åke Gustafsson var också med som förbundskapten när vi vann VM och OS 2006.
Under Tre kronors mörka år fanns det en ljusglimt och då var faktiskt både Boork och Gustafsson delaktiga tillsammans. Det var World Cup 1984 då Sverige blev tvåa efter Kanada. Leffe var då förbundskapten och hyllades stort under sitt debutår på posten.
1985 var det dock värre. Sverige, utan Gustafsson, blev 6:a i VM och Boork avgick med omedelbar verkan. Gustafsson deltog inte i detta mästerkap.
Två år senare, 1987, firade Sverige en av sina allra största idrottstriumfer alla kategorier och då var Gustafsson kapten.
Nu sågar alltså Boork Bengt-Åke Gustafsson jäms med fotknölarna ur alla vinklar samtidigt. Gustafsson ska ha halkat in i ledarkarriären på ett bananskal, han har surfat på andras kunskaper, han fick tydligen jobbet i Färjestad som någon slags gest från klubben och slapp bli sparkad för att förbundskaptensjobbet dök upp. Under OS 2006 var det de rutinerade spelarna som roddade runt allt och Gustafsson var ju bara en marionett i stort sett. Boork verkar, kort sagt, urförbannad på Gustafsson.
Ok, Tre Kronor har ju haft lite sisådär med framgångar på slutet men vem bryr sig om alla dessa träningsmatcher och larvturneringar. Allt är ju som en OS-turnering i fotboll där de bästa saknas. Det är en enda stor axelryckning och ett tillfälle att testa spelare.
I VM har Sverige hyfsade resultat med Gustafsson som coach.
2006 vann vi Vm och OS.
2007 4:a efter semiförlust mot Kanada och bronsmatch mot Ryssland. Halvdant lag.
2008 4:a efter ännu en semiförlust mot domarfavoriserade Kanada.
2009 Brons efter tight match mot slutsegrarna Ryssland.
Nä, i min bok gör Gustafsson fortfarande ett riktigt bra arbete och jag undrar om inte Boork fortfarande tjurar för att han aldrig fick skörda frukterna av sitt arbete som förbundskapten och att Gustafsson istället fick äran 1987.
Jag har nog haft med klippet tidigare men kolla in det och lyssna till vad Arne och Ankan säger om Bengt-Åke Gustafsson och bedöm själva om det är en slump att han lett Sverige till sina allra största triumfer. Ledarutbildning eller ej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar