Ända sedan jag var ung grabb som fortfarande trodde jag visste allt så har Jan Guillou varit någon from av samhällets rättesnöre. Har något varit snett i landet så har han inte varit sen att kommentera det med sin myndiga och klarsynta och lite dryga hållning.
Guillou är ju en person som man med en naturlig instinkt inte gillar speciellt mycket. Han är lite för självgod för att man ska ta till sig honom på det sättet. Däremot så har han alltid haft respekt för sina åsikter.
Dessutom var hans böcker om Carl Hamilton alltid underhållande för en ungdom.
Nu har gubben gått och blivit avslöjad som en KGB-informatör.
I sedavanlig gubb-självgod-jag-vet-bäst-och-du-vet-ingenting-stil försöker Guillou skratta bort det hela med ett "Äsch, det där var ju ingenting. Jag gjorde det i journalistiska syften och jag spionerade inte egentligen". "Sporten var att aldrig gå över gränsen mot det olagliga...".
Jag tror att Guillou själv hade kallat sig för en "Nyttig idiot".
Hans memoarer kom nyligen ut. Visste du det?
Ok, jag får väl erkänna att jag kände till det men det är ju inte så att det har varit med braskande rubriker trots att boken fick lysande recensioner.
Om du skulle skriva dina memoarer och varit informatör för en av världens största spionorganisationer hade du då struntat i den delen?
Jan Guillou säger idag att det var i jounalistiskt syfte för att avslöja KGB och att han hade funderingar på att lyfta in "spionhistorien" som en komisk del i sina memoarer men han gjorde inte det. Anledningen till det säger han nu, efter avslöjandet, är att han inte ville att boken skulle gömmas undan i ett virrvarr av spionanklagelser.
Ok, han ville inte att boken skulle hamna i skymundan. Hmmm, alltså vill han väldigt gärna bli läst och han vill alltså att boken SKA få publicitet och synas. Jag tror minsann att den självgode Guillou biter sig själv i tummen här.
Jag har ju inte läst hans memoarer men jag gissar att IB-affären finns med i boken.
Han fick fängelse för den historien och det är en av de centrala delarna i karlns livsberättelse.
OM nu hans KGB-kontakter varit av så oskyldig karaktär som han vill göra gällande så hade det varit ett gigantiskt säljargument för boken hur obetydligt hans informerande än varit. Det fanns inte ett svenskt media som inte rapporterade om Guillous KGB-jobb igår. Radio, TV, Tidningar m.m. alla kanaler hade detta som huvudrubrik.
Guillou, som alltså väldigt gärna vill bli läst, gav ut memoarer som hamnade i skymundan. Samtidigt undanhöll han en spionaffärs om hade fått hans bok att bli en storsäljare i Sverige och troligen i stora delar av Europa.
Att skriva sina memoarer och utelämna en sådan del som spionkontakter är som att skriva memoarerna för Muhammad Ali och utelämna "The Thrilla in Manila" eller hans engagemang för Nation of Islam. Eller ta Maradonas memoarer utan en rad om VM 1986.
Hans bäste vän och läromästare Arne Lemberg gjorde bedömningen att Guillous rapporterande till Sovjet inte var av så oskyldig natur. Han gjorde t.o.m. en anmälan till SÄPO om Guillous förehavanden. Så mycket för det journalistiska perspektivet av syftet med KGB-kontakten.
Leif GW Persson som är en annan god vän till Guillou kände inte heller till dessa "oskyldiga" uppdrag som kompisen hade. Tänk vilken grej att berätta i bastun. "Jo, för fan sörru, jag hade en grej på gång för att avslöja KGB. . ."
Dessa KGB-avslöjanden kom för övrigt aldrig.
Guillous resonemang om journalistiska syften håller inte heller. Han tog betalt för att utföra tjänster och därmed försatte han sig i en beroendeställning hos ryssarna.
De skulle därmed kunna ödelägga hans fortsatta karriär närsomhelst.
Idag hade vi kallat honom för en sovande cell som bara väntat på att få klarsignal om att göra sin grej.
Så som Guillou resonerar kan man agera på vilket sätt man vill om man är journalist på jakt efter nyheter. Häromåret fälldes väl en ung journalist när han försökte skapa en utpressningshistoria. Vi har "Robinson-Robban" som, i publicitetssyfte, försökte skapa en story kring sig själv där han räddade en tjej från en våldtäkt. jag tror han fick böter för falskt larm eller något liknande.
Tänk er själva om vi hade journalister ute i samhället som gjorde en massa konstigheter i journalistiskt syfte - busringningar, snatterier, tjuvåkning på buss, gå mot röd gubbe, farliga omkörningar,företagsspionage,rån, väldtäkt,mord. . .
Dessutom, hade jag varit arbetsgivare för Guillou hade jag idag varit förbannad över att avslöjandet kommer i konkurrenttidningen. Sug på den karamellen Guillou där du står som med rodnandens kinder och skäms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar