Mitt gamla P93-lag, det som är kvar av det, behövde en träningsmatch och vi i Högsbo ställde upp som sparringpartner.
P93:orna var blandade med några duktiga P92:or och det skulle nog bli en bra match.
Vi inledde med att spela ett extremt nedgrupperat försvarsspel där vi knappt gick över halvplan. Frölunda försökte spela sig igenom men det var väldigt trångt överallt. De unga killarna hade svårt att skapa rena skottlägen i högen av spelare och klubbor. Jag tror att de hade behövt satsa mer in i mitten med någon av sina backar och därifrån hittat diagonalpassningarna till fickorna för fler skott. Eller helt enkelt lossat skotten från backplats och sett till att skotten nådde djupt ner i zonen. Antingen på mål eller ännu djupare.
Bolltempot hade också kunnat vara högre.
Frölunda tog dock ledningen med 2-0 efter ett par grötiga situationer framför vårt mål. Där kände vi gamlingar oss väldigt generösa och lite väl mesiga i duellerna framför mål.
Efter det gick vi upp för att spela med hög press och detta gillade ungdomarna sisådär. Plötsligt så var alla de goa ytorna på egen planhalva borta och stressen ökade markant. Frölunda svarade med mängder av soloprestationsförsök och ruscher. De flesta av dessa offensiva försök bröts tidigt. Ibland av en ansam checkande forward t.o.m. Här måste man vara kylig och bestämma sig för vilken variant av uppspel man ska köra och sedan köra dem. Ligger pressen extremt högt kan man nyttja ytorna bakom forwards genom att centern eller forward löper i båge bakom deras forwards och sedan spelar man in bollen i mitten. Med fördel kan då motsatt back komma i en offensiv rusch på andra kanten. Alternativt kan ena forwarden möta längs den sargen.
Tic Tic killar.
Man kan också se till att komma ner med en center eller en forward mellan backarna och pointa upp. Mittengubben satsar sedan upp i mitten och släpper ut bollen till en back som går brett. Forwards, som ska få bollen i nästa skede, kan med fördel ligga centrerat offensivt och snabbt falla ut ot sarg när backen sedan spelar upp bollen.
I slutet gick vi över till vårt egentliga försvarsspel och på tre minuter gjorde vi två mål. Frölunda kom upp ytterligare i banan och tog åter ledningen med 3-2.
Efter det lyckades vi mer och mer med vårt försvar och avgjorde till slut till 3-4 och seger till oss.
Det ser rätt ok ut för Frölunda men intensitetet måste öka och forwards som löper utan boll måste belönas med passningar i rätt lägen ibland. Hålls passningen inne varje gång så slutar forwards till slut att springa. Lite mer Tic Tic över spelet skadar inte heller. Nu är det flera som springer och driver bollen helt omotiverat.
Visst, håll gärna bollen men värdera sedan rätt när du ska släppa den och släpp inte bollen endast i nödfall.
Ha också tålamod i anfallet.
Kommer ni ur läge och inte får till skottet direkt så är det en vinst att kunna börja om med bollen hos backarna så har ni liksom ett nytt anfallsförsök.
Angående försvaret så kan laget det och vet egentligen vad som ska göras.
Det handlar bara om att fokusera och göra det rätt varje gång och att alla fem agerar i samma försvarssystem varje gång.
När det gäller mitt Högsbo så är ovanstående en bra text även för oss.
Vi avgjorde nu matchen säkert och spelade tryggare och säkrare pass ju längre matchen gick. Det var kul att se skiftningarna i försvarsspel och vilka effekter det fick.
Ett stort tack också till Hampe som gjorde en bra insats i en väldigt snäll match.
Vi fick faktiskt spela powerplay och det var väl i bästa fall något som man kan kalla för en . . . hmm. . . . lärorik upplevelse. Speciellt när tre av fem spelare gick iväg precis när jag skulle dra upp riktlinjerna för vårt powerplay. Int´vet ja´vart ni hade bråttom för sedan tog ni det så lugnt så lugnt så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar