Några nya unga talanger har klivit fram och visat sig kaxiga, modiga och proppmätta med handbollskunskap som puttrat på för att få visa sig i de allra finaste salongerna.
De gamla favoriterna har briljerat med sina finesser och jag är faktiskt inte besviken på en enda spelare i laget.
Staffan Olsson och Ola Lindgren har jobbat på och det känns som att de har något på gång med det här gänget.
I semifinalen blev det tydligt att vi är sårbara när någon blir skadad och försvinner som t.ex. Kim Andersson. Oscar Carlén var en gigant de första 17-18 minutrarna och sedan skadade han sig ytterligare och försvann nästan helt ur matchen. Därmed blev vårt spel lite för låst och stereotypt och frågan kom bara att handla om hur stor Frankrikes seger skulle bli.
Så avgörande var den saken.
Johan Sjöstrand fick inte heller tag i bollarna idag och det hade behövts en supermatch av honom för att vi skulle ha kunnat hota.
Arrhenius på linjen har varit bättre än någonsin tidigare och det var kul att se. Tyvärr kändes det ändå som att vi saknade ett alternativ till honom i och med att våra alternativ på niometer begränsades så.
Turneringen är inte slut men jag är ändå helnöjd med det som har varit.
Tack för underhållningen och tar ni ett brons så är det bara en bonus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar