Det är märkligt hur olika en klubb kan hantera sina talanger i samma åldersklass eller i åldersklasser med bara några månader som skiljer i ålder.
Vissa lag får träningsmatcher och träningsläger var och varannan dag medans andra lag/spelare i samma klubb får hålla tillgodo med enbart träningspass.
Självklart är det till stor del upp till varje ansvarig ledare att träna och leda sitt lag så att det är väl förberett inför seriespelet. Samtidigt bör det finnas en dialog med spelarna om vad de vill och hur de ska komma dit de vill. Som ledare anser jag då att man ska matcha spelarnas önskemål och de förberedelser man erbjuder.
När klubben dessutom målar in sig i ett hörn när det gäller låsta spelartrupper i de olika åldersklasserna så får den ännu större bekymmer med att hålla liv i talangutvecklingen.
Känslan för de talanger som ännu inte glänst inför den allsmäktige coachen blir att de endast är skrapet som är kvar för att bära klubbens gemensamma kostnader.
För många är det helt ok att befinna sig på den nivån och vara glad för varje minut med en innebandyklubba i handen. För andra som är vana vid att ligga i topp krävs det mer.
Tar man på sig rollen att vara en övergripande ledare så måste man också ta på sig ansvaret som följer med den rollen.
Men det är klart. Det finns ju en viss inlåsningseffekt i utvecklingssystemet också och det blir väldigt trångt i diverse utvecklingslag som ska fyllas med äldre spelare.
Se åtminstone till att prata med spelarna om deras ambitioner och erbjud dem en matchande satsning under försäsongen så att de får känslan av att klubben faktiskt tror på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar