Det blev ett litet annorlunda pass idag och jag vet inte om det berodde på att jag var full av fredagsendorfiner och därmed särskilt uppmärksam men det hände lite små grejer sådär.
Först får jag nästan en chock när jag ser den "late" grannpojken från mina gamla hoods inne i gymmet. Det är ju helt makalöst. Det är alltså killen som man sett i två lägen, antingen med två 1,5 liters cola och en pizza i näven eller när man passerat deras fönster på bottenvåningen och sett grabben huka sig fram mot dataskärmen. Plötsligt står han där i gymmet och kliar sig i huvudet och undrar hur maskinen fungerar. Vem kunde tro det?
Men jag är samtidigt glad över att se honom där. På något vis så visar det på att det trots allt finns lite liv i honom.
Sedan när jag som bäst ligger där och kör hantelpress så får jag i ögonvrån syn på killen som kör flyes vid sidan om mig. Ja, eller flyes är ju svårt att säga om det är för det som stör mig med hela bilden är att han hela tiden gör en liten tåhävning precis innan han lyfter hantlarna. Först en liten tåhävning och sedan måste han hitta balansen igen och så lyfter han hantlarna. Kombinerade flyes och tåhävningar. . . snacka om avancerade och ologiska övningar.
Jag reser mig upp från bänken och tittar ut över gymmet och det första jag ser är en kille som faktiskt kör tåhävningar och han ser så jäkla rolig ut. För VARJE tåhävning ser han ut som om han leker "Scream like a pig". Superskoj.
Till sist har vi supergymmaren som släpper en brakare som ljudar ut över hela gymmet. Han må gå på anabola eller vad han vill men han blev i alla fall röd som en tomat.Då kan jag inte heller låta bli att undanhålla er ett stycke litteratur som jag tyckte var grymt skoj när jag läste det första gången. Det är ur Leif GW Perssons bok "Faller fritt som i en dröm".
I boken finns en milt sagt hopplös polis som är sådär lagom däst och trött. Han följer sina egna lagar och regler och är i strid med allt och alla. Han har blivit degraderad till hittegodsavdelningen och kör där sitt eget race och gör vad han kan för att sno åt sig pengar genom att köpa och sälja och naturligtvis lever han lite på gränserna av det som lagen klarar.
I den scen som beskrivs har han precis kommit tillbaks till kontoret efter en mutlunch som varat rätt länge. Killen jag pratar om känner ni som läst GW, jag talar naturligtvis om den underbare Bäckström.
"Torsdagsärter med extra mycket fläsk och korv, rejält med senap, ett par stadiga och en stor pilsner för att hålla igång systemet. Lite pannkakor med vispgrädde och sylt på toppen och rena underverket för lilla krävan som redan mullrade som en masugn när han sjönk ner bakom sitt skrivbord. Borde kanske öppna dörren så att alla de små sakletarna ute i korridoren får tillfälle att njuta av en riktigt bra lunch, tänkte Bäckström som kände att en större brakare var på väg ner.
Sedan hade han provtryckt lite försiktigt men det ville sig inte riktigt förrän hans egen lille halvchef plötsligt knackade på och steg in på hans rum. Nu du, din lille pärmbärare, tänkte Bäckström. Gav honom onda ögat, sjönk ner i stolen, lättade på vänster skinka och spände sin vältränade diafragma. En rejäl tunna och ingen vanlig sketen sexpack som alla gymbögarna gick omkring med.
En helt formidabel rökare. En av Bäckströms bästa, någonsin. Rena orkesterfinalen. Först ett par rejäla stötar med rövbasunen, ett flera sekunder långt solo på tarmtrumpet, så några avslutande sisningar med analflöjten.
- Är det något som jag kan göra för dig, frågade Bäckström och flexade lätt med båda halvorna. Där fick du lite gott att suga på, tänkte han. Det lilla fanskapet såg klart svimfärdig ut och ville tydligen bara lämna något brev.
- Lägg det bland det andra möget, sa Bäckström och pekade på sitt rågade skrivbord, så ska jag ta det när jag har tid. Fan vad han fick bråttom, tänkte han.".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar