Rasmus Durgés första seniorpoäng

I sin fjärde "riktiga" seniormatch kom äntligen den första poängen och det första målet för Rasmus Durgé som spelar för Frölunda IBK i division två.

Matchen det handlar om är den mellan Kärra IBK och Frölunda IBK.

Kärra kom till match med fyra raka förluster i baken och en så negativ trend att börschkurserna hösten 2008 i jämförelse var rena glädjekalkylerna.
Frölunda å sin sida hade en alldeles färsk seger mot Ale med sig i bagaget och därtill en hissfärd i serietabellen där de fått känslan av att toppen inte är så långt bort.

Frölunda inledde också matchens målskjutande med att göra 0-1 efter drygt fem minuter och målskytt var Sebastian Nilsson som gjorde sitt andra mål i serien och äntligen fick lite utdelning.
Frölundaveteranerna David Carlberg och Kalle Wallin samarbetade sedan vid Frölundas 0-2 ca fem minuter senare.

Jimmie Olsen åkte sedan på en utvisning 16.21 in i perioden. Kärra kunde inte utnyttja läget utan 0-2 stod sig perioden ut.

Så sex minuter in i andra perioden spelade Patrik "Paco" Acurio Almeida fram Rasmus Durgé till 0-3.
Detta blev alltså Rasmus första mål på lite högre seniornivå och det är grymt kul att se.
Rasmus är en av de allra bollskickligaste P93:orna i Göteborg och han har mer kämpat mot fördomarna om sitt spel än att han fått visa vad han faktiskt kan. Rasmus spelade center sina första innebandysäsonger och sedan blev han back eftersom han gillade att ha boll.
Som back blev han en svårforcerad spelare som sällan släppte förbi sig en motståndare med bollen under kontroll. När Rasmus själv fick bollen kunde man riktigt se honom njuta av att dra och finta bort motståndarforwards i diverse hörn. Detta till stor frustration hos motståndarspelare, motståndarcoacher men rätt ofta även hos Rasmus egen coach. Hur kul det än är att se en motståndare bli dragen så behöver man ju inte ALLTID dra samma spelare tre gånger innan man spelar bollen vidare.

Som ni förstår så var Rasmus spel inte alltid det allra mest effektiva men han kunde, och kan väl ännu gissar jag, när han ville sätta fart över banan och finurligt ta sig förbi en tre-fyra spelare bara på ren inspiration . . .  och en hel del teknik också för den delen.

Sedan har Rasmus alltid tagit ett enormt ansvar för defensiven och det har gjort att han inte alltid har sökt sig framåt i banan så ofta. Därför är det skoj nu när han testar lite som forward att få läsa att han gjort mål.

Hade inte lagledningen för Göteborgs Distriktslag varit så enögd och fokuserad på "Storklubbarna" eller de egna klubbarna hade Rasmus spelat i distriktslaget för längesedan.

Ok, åter till matchen.
Henrik Delborn blev sedan utvisad 11.02.
Frölundas Viktor Utriainen nyttjade det läget genom att göra 0-4 efter 13.04.
Ja, alltså två sekunder efter utvisningstidens utgång men det får man ju ändå räkna som ett mål i samband med utvisningen. Så snabb är ju inte Delborn . . .

15.40 Tog Kärra time-out.
Det verkar också som att den lilla pausen fick effekt.
17.10 reducerade Kärra till 1-4 genom Pontus Holgersson.

Tidigt i tredje perioden blev Utriainen utvisad och Kärra gjorde strax mål i powerplay genom deras poängkung Johan Selindh. 2-4 och Kärra ett stort steg närmare Frölunda.

Fyra minuter senare var det återigen ett samarbete mellan Kalle Wallin och David Carlberg som gav utdelning och denna gång var det Wallin som slog in målet som betydde 2-5 för Frölunda.

Mindre än två minuter senare, 9.08, gjorde Henrik Delborn 3-5 för Kärra.

9.55 tog Frölunda time-out.
Även detta verkar ha varit en effektfull paus för 11.38 gjorde Viktor Utriainen 3-6 för Frölunda.

14.20 gjorde Johan Selindh sitt andra mål i matchen och det 4-6-målet förde också upp honom på andra plats i poängligan.

19.11 hamnade ännu en Frölundaungdom i protokollet för första gången. Tyvärr var det på ett lite mindre smickrande sätt eftersom Pontus Lindqvist blev utvisad för obstruktion efter 19.11.
Pontus har spelat lite seniorinnebandy tidigare och har i division fem svarat för två mål och ett assist under den match han spelat. Det är ändå kul att se att P93:orna börjar få chansen hos Frölunda IBK.

Kärra behövde bara tre sekunder på sig i powerplay för att göra 5-6.
Jag gissar att matchen avslutades med ett frenetiskt jagande Kärra.
Siffrorna stannade sedan vid det som Henrik Djurvall fastställde det till - 5-6 till Frölunda.

Eftersom jag tidigare uppmärksammat Kärra IBKs vikande utdelning i tredje perioden måste jag ju nu lyfta att de faktiskt vann sista perioden med 4-2.

Jag vill också passa på att lyfta en sak som Johan Selindh skriver om i Kärras matchreferat och jag gör det genom att låna ett klipp ur hans text (Hoppas det är Ok Johan?)
"I slutet av denna match, precis som i flera andra så ägnar sig motståndarna åt att håna Henrik Delborn efter det att han fallit eller på annat sätt utsatts för regelvidrigheter. Att man psykar varandra hör till men att skratta åt en spelare som vrider sig i smärta är åt helvete. Dessutom hör man nästan varje match snack om hans tidigare innebandyliv osv. Jantelagen i sitt esse, man upphör aldrig att förvånas."

Jag var inte på plats i Lillekärrshallen så jag såg ju inte det inträffade men utifrån lite olika kommentarer i gästböcker verkar det som att en del i Frölunda anser att Delborn filmade vid skadan som Selindh beskriver i matchreferatet. Peter Emanuelsson ska ha skrattat så att Selindh reagerade och det lär ha blivit en palaver.
Emanuelsson själv menar att han skrattade åt en kommentar som fälldes av en spelare i Kärra.

Att skratta åt spelare som skadar sig är ju aldrig ok oavsett hur skadan kommer till.
Nu kliver ju Emanuelsson själv fram och medger att det var han som skrattade men åt något helt annat.
Jag vill ju därmed gärna tro att det faktiskt inte var Delborns skada som det skrattades åt även om det i situationens hetta kan verka så.

När det sedan gäller psykningarna mot Henrik Delborn så förstår jag dem.
Jag är själv inget stort fan av trash talk men nu är det en del av idrotten och tyvärr så tror jag att det är att fäktas mot väderkvarnar att få ett stopp på det. Särskilt som en del "snackare" hyllas i media för sitt sätt att psyka motståndare. Bland det coolaste jag vet är en spelare som blir utsatt för angrepp efter angrepp och bara håller huvudet kallt och högt och fortsätter att dominera de "små" människorna runtomkring.

Henrik Delborn är en spelare som är inspirerande att möta på den nivå där han nu spelar.
Liksom det var inspirerande att möta Daniel Dahl förra säsongen (Även om han inför återkomsten till Pixbo sa att han saknat innebandyn. . . ).
Delborn är ju spelaren som alla hans nuvarande motståndare vill mäta sig med eftersom han spelat på den allra högsta nivån. Att stoppa hans framfart innebär på något vis att man minsann kan hävda sig på högre nivå.
Att sedan Delborn sedan elitkarriären dragit ner på träningsdosen och ambitionsnivån en hel del är ju lätt att glömma. Sist jag mötte Delborn i Kärra så spelade han dessutom högerback och det var ju sannerligen inte hans position i Pixbo Wallenstam.

Tills Henrik Delborn blivit vardagsmat för motståndarna eller kanske tills nästa gamla landslagsstjärna kliver ner i serierna får han nog stå ut med psykningarna men han får vända på det så som en annan världsstjärna.

Så här sa Zlatan inför mötet med Inter:
"– Jag vet att de kommer att vissla och bua åt mig. Jag har spelat i nio, tio år på den här nivån. Jag tror att jag kan hantera det. Det gäller att vara så lugn som möjligt.
– Om de gör det så betyder det ju att jag är den killen som de vill stoppa, att jag är en spelare som de varit ledsna att förlora. Det är bara extra stimulerande, det gör bara att man ännu mer vill visa alla och göra bra ifrån sig."


Ok för att fotbollen är betydligt större och att pengarna där, även skulderna, är betydligt större men inom innebandyn så spelade Henrik Delborn i världens bästa landslag och det gör att han också var en av världens bästa spelare. Alla lag i den serie han nu spelar i skulle gladeligen ta emot honom som spelare och han får helt enkelt känna sig smickrad av psykningarna.

Sedan är ju Henrik Delborn en spelare som är väldigt engagerad och han hatar fortfarande att förlora. Även detta bidrar till att motståndarna taggas lite extra mot honom. Så samtidigt som motståndarna retar sig på honom så vet jag att de även älskar det engagemang och den respekt som han fortfarande ger sporten.