Först. . . Högsbo AIK satta i skolbänken

Förra helgen föll vi återigen i en match i division 3 och vi har därmed fyra förluster på fem matcher.
Illa illa.

Denna gång var det IBK Göteborg som blev för svåra för oss och siffrorna skrevs till 4-8 till slut.

Hur matchen blev är ju lite tungt att skriva om men som vanligt skapade vi massor med chanser, inte bara långskott mot mål, där vi hade lägen att göra mål men det ville sig inte.
Nu ska man ju inte vara orättvis och bara säga att vi sköt illa. IBK Göteborgs målvakter, Jonathan Ågren och Daniel Kjellberg, var riktigt skickliga på att hålla tätt. Jag har i alla fall för mig att de bytte målvakt under matchen men jag kan ha fel.

Matchen såg i alla fall ungefär likadan ut hela tiden och det tror jag alla inblandade skriver under på.
Högsbo AIK hade bollen och snurrade runt IBKs kasse och kom till avslut efter avslut. IBK fick bollen antingen genom att målvakterna räddade och gjorde långa utkast eller genom att de fångade in returerna och gick på kontring. IBK var/är duktiga på att snabbt ställa om från försvar till anfall och det var där de vann matchen.

IBK gjorde åtta mål. Tre kom på frislag, ett var ett självmål och de övriga fyra kom efter spelvändningar/kontringar.

Duktiga i IBK Göteborg var avslutarna - Centern Carl-Jonathan Strömberg, Magnus Mårtensson, Ted Lindmark och backen Robert Carén som spelade fram till ett par.

Högsbo då.
Jodå, vi hade våra ljusa stunder men också massor av mörka stunder.
Det är inte så lite frustrerande att predika och träna en sak och sedan se en annan sak utföras på banan när det blir match. Spelarna i laget börjar nog tröttna på att höra samma saker sägas men jag jobbar på nya metoder att få fram budskapet. Vattentortyr är en av mina, ännu inte prövade, idéer.
Någon sa, undrar om det inte var Freddie i Björkekärrs IBS, att det oftast är de bästa spelarna som inte greppar systemen och att det är bättre att peta dem till förmån för spelare som förstår systemet och kan utföra det.
Faktum är att jag är beredd att hålla med Freddie där.
När vi ställer upp med de bästa och individuellt skickligaste spelarna så brukar det sällan hjälpa. Det är oftast de som beklagar sig över spelsystemet och strukturen som vi ritat upp och det är oftast de som "glömmer" vad vi kommit överens om.
Som av en händelse läser jag i dagens G-P att Danmarks Mårten Olsen uttalat sig om att Zlatan fick lämna FC Barcelona för att han inte kunde spela deras presspel i försvaret. Tja, jag kan ju med lätthet förstå att Zlatan anser att Pep Guardiola är en "Filosof" som pratar som Mahatma Gandhi. Guardiola verkar ju inte vara en tränare som delar ut hårtorkar till höger och vänster så hur ska han få fram budskapet till stora, vuxna spelare som inte greppar?

Säg att vi får 100 chanser att anfalla så som vi vill göra.
Om vi har femton spelare i truppen och en eller två i varje femma "glömmer" vad de ska göra sju gånger av tio så kommer vi bara genom att tänka fel i förstaläget kasta bort säkert 50 bara tillfällen.
Då har vi kvar 50 chanser. Men då kommer försvararna att ligga "rätt" ett antal av dessa tillfällen. Låt oss säga 20 gånger.
30 feta chanser kvar.
Då kommer vi att passa fel vid förstapasset och andrapasset och kanske tredjepasset säkert 20 gånger.
Då har vi tio tillfällen  i matchen då vi kan avgöra och det är nog ungefär så många frilägen vi haft de senaste matcherna och vi har fått otroligt mager utdelning.

Kan vi höja oss från de tio chanserna till fler?
Att motståndarna ligger rätt är ju svårt att göra något åt så alltså kommer vi alltid att förlora ca 20 tillfällen.
Att vi inte klarar att passa rätt, alltså tekniskt utföra, tar också tid att ändra på så vi drar ifrån även dessa 20 chanser.
100 - 40 = 60 chanser kvar.
Tidigare drog vi ifrån 50 chanser för att vi tänkte fel i förstaläget. Med det menar jag att vi försöker gå åt fel håll eller tar en dragning där vi borde slå en passning eller försöker passa åt helt fel håll.
Om vi kan minska dessa 50 tillfällen med låt oss säga 20 %. Så kommer vi att tappa 40 chanser.

Hur blir räkneexemplet då om vi räknar om det nu?
100 - 40 = 60. 100 chanser där 40 går bort för "feltänk" ifrån början.
60 - 20 = 40. Efter att ha dragit bort 20 tillfällen för att motståndarna ligger rätt har vi 40 kvar.
40 - 20 = 20. Vi kommer troligen att fortsätta passa fel vid 20 av dessa tillfällen.
Alltså kommer vi att gå ifrån 10 till 20 chanser/frilägen om vi tänker rätt ifrån början vid endast 20 % fler av tillfällena vi får.

Vad blir då lättast?
Att lära en individuellt skicklig spelare att tänka rätt ifrån början eller att sätta in en sämre spelare som tänker rätt varje gång men som ibland passar fel?
Vad får laget störst utväxling på?

Jag tror faktiskt att laget kan få större utväxling på att tänka rätt ifrån början och sedan passa fel vid fler tillfällen. Jag tror till och med att vi vinner på det även om vi dubblar antalet felpass.

Ok, jag vet att jag nu låter som Drillo men håll med om att det ligger en hel del i detta resonemang och att vi som tränare oftast hellre ser till den individuella skickligheten än till det "rätta tänkandet". Å andra sidan så är det ju inte alltid det får sådan avgörande betydelse att tänka rätt i det allra första steget men det kan ändå vara väl värt att fundera över i vilken fas "felet" uppstår.

Högsbo AIK har i alla fall satts i skolbänken under veckan för att prata om bollinnehav och vad vi ska göra av det. Träningarna har sett bra ut och fler greppar vad som ska göras i olika lägen och det har varit skoj.

Tyvärr saknas flera nyckelspelare i helgen men å andra sidan har vi en hel del andra duktiga lirare som istället får chansen att kliva fram.