Det är väldigt mycket snack om den tyska maskinen nu.
. . och jag är gruvligt trött på det.
Det snackas om att spelarna radar upp sig i perfekta försvarsformationer och att man kontrar enligt precisa löpvägar och att man slår passningar med millimeterprecision och att allt går enligt mekaniskt utförda rörelser.
Tyskland = Maskin.
När blev det så egentligen?
Beckenbauer var en dominant i det tyska landslaget under 70-talet och han hade en fri liberoroll. Framför honom fanns Gerd Müller som en centertank.
På 80-talet anföll tyskarna friskt med Andreas Brehme som ruschade från sin vänsterbackslplats a'la dagens Maicon, Alves, Ramos och Lahm på deras kanter. På mittfältet hade man bl.a. Pierre Littbarski som gärna drog på skott utifrån.
Senare kom Rudi Völler och Jürgen Klinsmann.
Sedan har ju tyskarna inte vunnit VM på 20 år.
2002 och 2006 domierades deras mittfält av killar som bl.a. Ballack och Frings.
Spelet kom mer från högerkanten. Idag tycks tyskarnas spel mer komma på deras vänsterkant. Oftast uppstyrt av Bastian Schweinsteiger.
För mig verkar inte detta speciellt maskinlikt. Snarare är det så att man bygger spelet efter de spelare man har och nyttjar deras kvaliteter på ett bra sätt.
Sedan bygger man allt på att ha ett stabilt försvar med genomtänkta rörelser och press och fall på smarta ställen. Därifrån vänder man sedan spelet kvickt enligt vissa, som det ser ut, färdiga löpvägar.
Allt det här har ju funnits inom ishockey, handboll och innebandy i hundra år.
Det har funnits och finns även inom fotbollen på alla nivåer.
Det är ju bara det att tyskarna inte är lika bollkära som sina latinska lekkamrater och därför kan nyttja snabba omställningar bättre.
Men vi skulle ju aldrig drömma om att kalla våra egna handbollslirare för maskiner bara för att de kan ta till en "Gurkburk" ibland . . .eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar