Damlandslaget

Frustration...det är vad jag känner när jag ser damlandslaget spela fotboll.

Igår vann de med 3-0 men det känns så förtvivlat slumpartat allt de gör på banan.
En passning kan lika gärna bli till en perfekt genomskärare som det kan bli en felpassning på tio meter.

Att det ser ut som en match som går i slow-motion kan jag annars stå ut med. Det är som att se kallblodsloppen på V75. Spänningen kan vara olidlig och eftersom alla på banan rör sig i samma takt så är farten inte så avgörande. Ja, självklart dyker det ju upp en och annan "Semenya"-typ ibland som t.ex. Birgit Prinz och då får ju dessa fördelar. Marta är ju däremot rätt kvick i vändningarna utan att vara manhaftig.
Men jag gillar damfotboll lite p g a tempot. Det går ju att hänga med riktigt bra.
Skulle jag vara fotbollstränare hade det varit perfekt. Man skulle kunna köra "Rit-Ola" i direktsändning utan att behöva "stoppa bandet".