Den som säger att hockeyspelare är överbetalda är ingen mindre än Peter Forsberg.
Naturligtvis får han mothugg från olika håll men han har så in i helvete rätt!
300 000 kr i månaden har vissa gubbar som åker omkring och spelar ishockey.
Med diverse sidoinkomster och bonusar kan nog den summan landa på 4-5 miljoner om året.
Det snackas om att spelarna offrar sina andra yrkeskarriärer för att spela ishockey men det är ju en fantasi i någons grumliga hjärna.
Skulle en ishockeyspelare tjäna 30 000 kr i månaden i Sverige så skulle han ändå spela ishockey.
Det är möjligt att andra ligor då skulle locka mer men låt så vara då.
Det som troligen skulle hända var att spelarna skulle bli lite yngre och de äldre spelarna skulle sluta tidigare. Såg någon artikel om att ishockeyspelarna i Elitserien är äldre än någonsin nu. Karriärerna blir längre och längre delvis pga av bättre träning, bättre skydd och bättre rehab.
Ja, bortsett ifrån att spelarna just nu roar sig med att tackla högt och kör över varandra så de får hjärnskador men det är väl ändå ett tillfälligt fenomen.
För övrigt är det nog så att även 30 000 kr i månaden är en alldeles för hög ersättning för att spela ishockey. Fortfarande handlar det ju om en lön som ligger en bra bit över en lärarlön.
Var och varannan ishockeyklubb brottas med taskig ekonomi.
Kostnaderna för dessa klubbar är oftast till 90 % spelarlöner.
Ta bara Frölunda Hockey som nu måste låna pengar av Göteborgs stad för att få verksamheten att gå runt. Klubben har ju levt över sina tillgångar. Dessutom har man spelat med överbetalda gubbar som borde ha slutat för längesedan.
************************************************************
Juniorkronorna slog i natt Kanadas juniorer i genrepet inför junior-VM.
Kanonskoj.
Tänk om vi detta år kan lyckas överlista både Kanada och domarna samtidigt.
Välkommen till Ryssfemmor!
Visar inlägg med etikett Peter Forsberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Forsberg. Visa alla inlägg
lördag 24 december 2011
söndag 9 oktober 2011
Trots skadorna ångrar han ingenting...
2004 ylade italienarna i högan sky om att matchen mellan Sverige och Danmark var uppgjord att sluta 2-2 så att latinarna skulle åka ut.
Nu är det vi som ylar om att Danmark och Portugal kan tänkas att spela på resultatet ifrån vår match mot Holland. Vad ska man säga om det?
Tja, att var och en står sig själv närmast och att det inte går att luta sig mot något annat än sina egna prestationer om man vill vara säker.
Sedan hoppas jag ju att Italien nås av rapporterna om att broderskapet mellan barbarerna ifrån norr inte var starkare än så.
***************************************************************************
Mats Härd i G-P gafflar nu om att Erik Hamrén inte lyckats motivera Zlatan och därför tvivlar Härd nu på Hamrén.
En krönikör ska ju vara underhållande och provocerande.
Härd är faktiskt rätt underhållande när han gång på gång visar sin okunskap om idrottens villkor 2011. Det är knappt så man vet var man ska börja slakta hans skriverier. Jag tar det lite som det faller på...
Att en förbundskapten ska behöva jobba extra på att motivera sin 30-årige världsstjärna till lagkapten inför en avgörande kvalmatch är ju helt absurt.
Än mer absurt blir det när Härd tycker att Hamrén skulle ha bytt ut Zlatan redan i halvtid. Ärligt talat, hur många matcher har vi inte sett med Zlatan där han vandrar omkring lojt och ointresserat för att sedan blixtra till i 89:e matchminuten och göra det avgörande målet?
Kan ni tänka er hur det hade låtit ifall Zlatan blivit utbytt och om vi dessutom skulle ha tappat poäng? Hamrén hade lika gärna kunnat lämna in sin avskedsansökan direkt.
Hur hade du tänkt hemma i soffan ifall Zlatan inte hade startat i andra halvlek?
Ok, nu med facit på hand är det ju lätt att säga att det hade varit bra men där och då...
Sedan kan man ju fundera över hur relationen mellan Zlatan och Hamrén hade varit framöver ifall bytet skulle ha skett i halvtid? Jag tror inte att Zlatan hade varit mer motiverad att dyka upp på bleka kvalmatcher runtom i iskalla länder för att spela i en blekt landslag utan chans på stora segrar.
Den som inbillar sig att det är Hamrén som bestämmer över Zlatan är helt ute och cyklar. Om några år, om Zlatan fortfarande spelar och vill vara med i landslaget när han är än tröttare, då kanske Hamrén har större inflytande. Nu är det helt enkelt Zlatans tid.
Härd sågar också att Hamrén går ut med att laget ska spela sitt eget spel oavsett motstånd och återfaller hela tiden till matchen mot Holland.
Jag måste säga att tongångarna var helt annorlunda INNAN matchen mot just Holland.
Vad just Härd sa innan vet jag inte men alla var väldigt nöjda med det som landslaget presterat innan kvalet mot Holland och det var helt rätt att satsa offensivt enligt de flesta tyckarna. Ska man såga taktiska upplägg och vinna poäng på det ska man helst ha en egen presenterad plan innan och få helt rätt i sina egna spekulationer INNAN matchen spelas. Att komma i efterhand med sina smarta idéer är liksom inget värt.
Till sist sågar Härd Hamréns byten och där kan han möjligen ha rätt till viss del.
Källström byttes ut mot en mer defensiv Bajrami och Sebastian Larsson byttes ut mot Ola Toivonen och Wilhelmsson byttes ut mot Anders Svensson.
Källströms byte skedde i 87:e minuten och hade ingen större påverkan på skeendet.
Wilhelmsson byttes tidigt ut mot en mer defensivt inriktad Anders Svensson.
När Wilhelmsson blev utbytt så klev väl Svensson in lite mer centralt i banan.
Martin Olsson gick väl som ett expresslok på just den kant där Sebastian Larsson spelade och just detta kan ha gjort att Toivonen kom in istället för kantspelande Larsson. Nu gissar jag bara men ... hey... kan Härd så kan väl jag.
Å andra sidan, vad vet jag, jag är inte förbundskapten med mängder av fotbollsmeriter så jag överlåter det taktiska till killen som har posten...
Nu, Mats Härd, vill jag att du INNAN matchen på tisdag berättar precis hur du skulle formera laget och hur du skulle spela. En gubbe i mål och tio man lågt grupperade kring straffområdet gissar jag är ditt drag.
****************************************************************************
Lugis tränare Tomas Axnér är anmäld till Handbollsförbundet för sitt tweet:
"Snubben på läktaren i Kristianstad med megafon iförd orange tröja nr 8, är konsekvensen av en havererad psykvård"
Lugi föll mot Kristianstad och tydligen är publiktrycket rätt bra i Kristianstad.
Kristianstads målvakt Jesper Larsson har uttalat sig om Axnérs twittrande och tycker att det är opassande att Axnér säger som han gör om den högljudda och något enögda publiken.
Enligt Axnér sprutade det under hela matchen ut glåpord ifrån publikhåll och nu utreder man ifall Axnér ska bötfällas för twittrandet.
Ok, må så vara men då kanske också publiken i Kristianstad ska stävjas en del också. Några matcher utan publik kanske vore på sin plats ?
***************************************************************************
Jag avrundar med Peter Forsbergs avtackningsceremoni och upphängningen av hans tröja i Pepsi Center i Colorado.
Nu är det vi som ylar om att Danmark och Portugal kan tänkas att spela på resultatet ifrån vår match mot Holland. Vad ska man säga om det?
Tja, att var och en står sig själv närmast och att det inte går att luta sig mot något annat än sina egna prestationer om man vill vara säker.
Sedan hoppas jag ju att Italien nås av rapporterna om att broderskapet mellan barbarerna ifrån norr inte var starkare än så.
***************************************************************************
Mats Härd i G-P gafflar nu om att Erik Hamrén inte lyckats motivera Zlatan och därför tvivlar Härd nu på Hamrén.
En krönikör ska ju vara underhållande och provocerande.
Härd är faktiskt rätt underhållande när han gång på gång visar sin okunskap om idrottens villkor 2011. Det är knappt så man vet var man ska börja slakta hans skriverier. Jag tar det lite som det faller på...
Att en förbundskapten ska behöva jobba extra på att motivera sin 30-årige världsstjärna till lagkapten inför en avgörande kvalmatch är ju helt absurt.
Än mer absurt blir det när Härd tycker att Hamrén skulle ha bytt ut Zlatan redan i halvtid. Ärligt talat, hur många matcher har vi inte sett med Zlatan där han vandrar omkring lojt och ointresserat för att sedan blixtra till i 89:e matchminuten och göra det avgörande målet?
Kan ni tänka er hur det hade låtit ifall Zlatan blivit utbytt och om vi dessutom skulle ha tappat poäng? Hamrén hade lika gärna kunnat lämna in sin avskedsansökan direkt.
Hur hade du tänkt hemma i soffan ifall Zlatan inte hade startat i andra halvlek?
Ok, nu med facit på hand är det ju lätt att säga att det hade varit bra men där och då...
Sedan kan man ju fundera över hur relationen mellan Zlatan och Hamrén hade varit framöver ifall bytet skulle ha skett i halvtid? Jag tror inte att Zlatan hade varit mer motiverad att dyka upp på bleka kvalmatcher runtom i iskalla länder för att spela i en blekt landslag utan chans på stora segrar.
Den som inbillar sig att det är Hamrén som bestämmer över Zlatan är helt ute och cyklar. Om några år, om Zlatan fortfarande spelar och vill vara med i landslaget när han är än tröttare, då kanske Hamrén har större inflytande. Nu är det helt enkelt Zlatans tid.
Härd sågar också att Hamrén går ut med att laget ska spela sitt eget spel oavsett motstånd och återfaller hela tiden till matchen mot Holland.
Jag måste säga att tongångarna var helt annorlunda INNAN matchen mot just Holland.
Vad just Härd sa innan vet jag inte men alla var väldigt nöjda med det som landslaget presterat innan kvalet mot Holland och det var helt rätt att satsa offensivt enligt de flesta tyckarna. Ska man såga taktiska upplägg och vinna poäng på det ska man helst ha en egen presenterad plan innan och få helt rätt i sina egna spekulationer INNAN matchen spelas. Att komma i efterhand med sina smarta idéer är liksom inget värt.
Till sist sågar Härd Hamréns byten och där kan han möjligen ha rätt till viss del.
Källström byttes ut mot en mer defensiv Bajrami och Sebastian Larsson byttes ut mot Ola Toivonen och Wilhelmsson byttes ut mot Anders Svensson.
Källströms byte skedde i 87:e minuten och hade ingen större påverkan på skeendet.
Wilhelmsson byttes tidigt ut mot en mer defensivt inriktad Anders Svensson.
När Wilhelmsson blev utbytt så klev väl Svensson in lite mer centralt i banan.
Martin Olsson gick väl som ett expresslok på just den kant där Sebastian Larsson spelade och just detta kan ha gjort att Toivonen kom in istället för kantspelande Larsson. Nu gissar jag bara men ... hey... kan Härd så kan väl jag.
Å andra sidan, vad vet jag, jag är inte förbundskapten med mängder av fotbollsmeriter så jag överlåter det taktiska till killen som har posten...
Nu, Mats Härd, vill jag att du INNAN matchen på tisdag berättar precis hur du skulle formera laget och hur du skulle spela. En gubbe i mål och tio man lågt grupperade kring straffområdet gissar jag är ditt drag.
****************************************************************************
Lugis tränare Tomas Axnér är anmäld till Handbollsförbundet för sitt tweet:
"Snubben på läktaren i Kristianstad med megafon iförd orange tröja nr 8, är konsekvensen av en havererad psykvård"
Lugi föll mot Kristianstad och tydligen är publiktrycket rätt bra i Kristianstad.
Kristianstads målvakt Jesper Larsson har uttalat sig om Axnérs twittrande och tycker att det är opassande att Axnér säger som han gör om den högljudda och något enögda publiken.
Enligt Axnér sprutade det under hela matchen ut glåpord ifrån publikhåll och nu utreder man ifall Axnér ska bötfällas för twittrandet.
Ok, må så vara men då kanske också publiken i Kristianstad ska stävjas en del också. Några matcher utan publik kanske vore på sin plats ?
***************************************************************************
Jag avrundar med Peter Forsbergs avtackningsceremoni och upphängningen av hans tröja i Pepsi Center i Colorado.
Etiketter:
Erik Hamrén,
Fotboll,
Ishockey,
Journalism,
Journalistdravel,
Mats Härd,
Peter Forsberg
lördag 11 juni 2011
Hur mycket skit ska Sedinarna behöva ta?
I natt vann Vancouver över Boston med 1-0 och leder därmed finalserien med 3-2 i matcher och är en match ifrån att bli Stanley-Cup-mästare.
Under den förra matchen blev de hånade av TV-kommentatorn och förre Islandersmanagern Mike Milbury genom att han i nedsättande ton jämförde bröderna med Thelma & Louise.
Nu är ju tyvärr Milbury ett arschel även på filmhistoria så han har inte koll på att T&L faktiskt var två riktigt tuffa kvinnor och dessutom två av filmhistoriens populäraste rollfigurer i hjälteroller.
Milbury försökte naturligtvis spinna vidare på "Systrarna Sedin"-temat som skapats någonstans.
Jag kan ärligt säga att jag har sett alldeles för lite av bröderna Sedin för att uttala mig om deras tuffhet i spelstilen som sådan. Med röven kan jag däremot räkna ut att de spelar smart och jag kan föreställa mig att tvillingarna spar på krafterna för att sätta pucken i nät istället för att buffa på motståndare.
Det är ju bara att titta på de främsta poängplockarna i NHL för att inse att det sällan är särskilt fruktbart att åka omkring och proppa spelare till höger och vänster ifall man vill göra mål.
Sidney Crosby KAN sätta dit kroppen om det behövs men han gör det sällan.
Jaromir Jagr var också en fysiskt stor spelare men han var inte känd för sitt uppoffrande spel.
Den ende superstjärnan som också spelat riktigt tufft och samtidigt levererat poäng är Peter Forsberg och så såg vi ju också hur det gick med hans kropp och karriär.
Hur aktiv tacklare var historiens främste alla kategorier - Wayne Gretzky?
Hur många tacklingar delade han ut under hela sin karriär?
Hur många tacklingar åkte han på under hela sin karriär?
Skulle man kalla Wayne Gretzky för "Prinsessan på ärten" eller "Prinsessan Leia"?
Nej, men bara för att två tvillingbröder ifrån Sverige levererar poäng i stora lass så vill transatlantisk press knäcka dem med idel hån och glåpord. Klart som fan att det inte är populärt i ligan att två svenska killar som är bröder och tvillingar lyckas exakt lika bra. Pressen därborta vill ju skriva om deras egna hockeyhjältar.
Sidney Crosby och möjligen rivaliteten med Ovechkin är ju det som lockar dem. Sedan är det ju de egna stjärnorna som ska hyllas.
Sedan är det ju såklart så att bröderna inte knäcks av lite skriverier eller kommentarer i media.
De som skriver sänker ju snarare sig själva till en riktigt dynglåg nivå och det är pinsamt för dem varje gång sedinarna lett Vancouver till en seger.
Jag har själv alltid tyckt att bröderna snurrade alldeles för mycket och ineffektivt i hörnen. Det tyckte de själva också och började för några säsonger sedan att utveckla sitt spel och det var då det stora lyftet kom för dem. De gick ifrån att vara habila poängmakare till att bli rena poängmaskiner som spottar fram mål och assist i parti och minut. Det gör det dessutom både med och utan varandra och de är otroligt professionella och målmedvetna i det de gör.
Sällan har jag hört lagidrottare tala om sin egen utveckling och sina egna åtgärder så som jag hört bröderna Sedin berätta. Trots att killarna skulle kunna sätta sig nöjda med att ligga på en femtondeplats i poängligan och respass i kvartsfinalen av Stanley Cup så har de fortsatt analysera sitt spel för att hela tiden bli bättre. Små detaljer har justerats och de har jobbat på att bli snabbare, starkare och mer tekniska. Utöver det har de analyserat sitt eget taktiska spel och justerat sina rörelsemönster på banan.
Henrik och Daniel Sedin förtjänar respekt och hyllningar för sitt spel och jag hoppas att misslyckade figurer som Milbury får äta upp varenda ord nedsköljt av ett glas senapsdiarré för varje tugga.
Under den förra matchen blev de hånade av TV-kommentatorn och förre Islandersmanagern Mike Milbury genom att han i nedsättande ton jämförde bröderna med Thelma & Louise.
Nu är ju tyvärr Milbury ett arschel även på filmhistoria så han har inte koll på att T&L faktiskt var två riktigt tuffa kvinnor och dessutom två av filmhistoriens populäraste rollfigurer i hjälteroller.
Milbury försökte naturligtvis spinna vidare på "Systrarna Sedin"-temat som skapats någonstans.
Jag kan ärligt säga att jag har sett alldeles för lite av bröderna Sedin för att uttala mig om deras tuffhet i spelstilen som sådan. Med röven kan jag däremot räkna ut att de spelar smart och jag kan föreställa mig att tvillingarna spar på krafterna för att sätta pucken i nät istället för att buffa på motståndare.
Det är ju bara att titta på de främsta poängplockarna i NHL för att inse att det sällan är särskilt fruktbart att åka omkring och proppa spelare till höger och vänster ifall man vill göra mål.
Sidney Crosby KAN sätta dit kroppen om det behövs men han gör det sällan.
Jaromir Jagr var också en fysiskt stor spelare men han var inte känd för sitt uppoffrande spel.
Den ende superstjärnan som också spelat riktigt tufft och samtidigt levererat poäng är Peter Forsberg och så såg vi ju också hur det gick med hans kropp och karriär.
Hur aktiv tacklare var historiens främste alla kategorier - Wayne Gretzky?
Hur många tacklingar delade han ut under hela sin karriär?
Hur många tacklingar åkte han på under hela sin karriär?
Skulle man kalla Wayne Gretzky för "Prinsessan på ärten" eller "Prinsessan Leia"?
Nej, men bara för att två tvillingbröder ifrån Sverige levererar poäng i stora lass så vill transatlantisk press knäcka dem med idel hån och glåpord. Klart som fan att det inte är populärt i ligan att två svenska killar som är bröder och tvillingar lyckas exakt lika bra. Pressen därborta vill ju skriva om deras egna hockeyhjältar.
Sidney Crosby och möjligen rivaliteten med Ovechkin är ju det som lockar dem. Sedan är det ju de egna stjärnorna som ska hyllas.
Sedan är det ju såklart så att bröderna inte knäcks av lite skriverier eller kommentarer i media.
De som skriver sänker ju snarare sig själva till en riktigt dynglåg nivå och det är pinsamt för dem varje gång sedinarna lett Vancouver till en seger.
Jag har själv alltid tyckt att bröderna snurrade alldeles för mycket och ineffektivt i hörnen. Det tyckte de själva också och började för några säsonger sedan att utveckla sitt spel och det var då det stora lyftet kom för dem. De gick ifrån att vara habila poängmakare till att bli rena poängmaskiner som spottar fram mål och assist i parti och minut. Det gör det dessutom både med och utan varandra och de är otroligt professionella och målmedvetna i det de gör.
Sällan har jag hört lagidrottare tala om sin egen utveckling och sina egna åtgärder så som jag hört bröderna Sedin berätta. Trots att killarna skulle kunna sätta sig nöjda med att ligga på en femtondeplats i poängligan och respass i kvartsfinalen av Stanley Cup så har de fortsatt analysera sitt spel för att hela tiden bli bättre. Små detaljer har justerats och de har jobbat på att bli snabbare, starkare och mer tekniska. Utöver det har de analyserat sitt eget taktiska spel och justerat sina rörelsemönster på banan.
Henrik och Daniel Sedin förtjänar respekt och hyllningar för sitt spel och jag hoppas att misslyckade figurer som Milbury får äta upp varenda ord nedsköljt av ett glas senapsdiarré för varje tugga.
onsdag 16 februari 2011
Apropå Krönikörerna och Peter Forsberg
Jag har roat mig med att botanisera bland en del krönikor efter Peter Forsbergs besked om att han nu slutar.
Påfallande många känns lite matta och sådär avmätta över att Forsberg nu slutar. . . för femtioelfte gången ungefär. "Nu är det väl ändå slut...VA?!"
Ungefär så låter det.
Ungefär som man kan säga till de där som gifter sig och skiljer sig och gifter sig och skiljer sig gång på gång så folk lämnar kvar prislapparna på bröllopspresenterna. . . "Nu är det väl ändå sista gången Hasse..."
Ska Peter Forsberg behöva utstå det?
Jag blir förbannad.
Visst, jag kan förstå om diverse sportskribenter önskat att vara först med nyheten om att Forsberg slutar och andra har roat sig åt att vara först med att Forsberg tränar med något juniorlag någonstans och att comebacken är på gång. En del har nog också blivit dragna vid näsan när Forsberg gjort tvärtemot vad man förväntat sig.
Många krönikörer har ju uttryckt att Forsberg är dumdristig som drar till NHL och att har påstått att han inte kommer att hinna med och allt dravel de nu skrivit. Forsberg mer än hängde med. I första matchen hade han kunnat få med sig tre assist bara medspelarna varit mer på hugget. Andra matchen var inte lika bra men ändå så levererade han ett flertal bra passningar som bara lyste av den klass som en gång i tiden världens bäste kan prestera.
Att sedan Forsberg säger att han inte hinner med är en annan sak. Han kunde under sin glans dagar lämna isen skitsur efter att han vunnit matchen åt sitt lag efter att ha gjort fem poäng. "Äh, jag var kass" kunde hans eget omdöme vara.
Jag är förvånad över att många krönikörer också ondgjort sig åt eller förundrats över att Forsberg inte ger upp. Märkligt tycker jag eftersom Forsberg aldrig var känd för att ge upp. Varför ska de egenskaper som gjort honom och andra världsstjärnor till just de stjärnor de är och som vi älskat dem för plötsligt vara en last?
Mig veterligen så har Peter Forsberg innan presskonferensen i förrgår aldrig sagt att han slutat heller.
Allt annat har ju bara varit spekulationer ifrån sportjournalister . . .
Påfallande många känns lite matta och sådär avmätta över att Forsberg nu slutar. . . för femtioelfte gången ungefär. "Nu är det väl ändå slut...VA?!"
Ungefär så låter det.
Ungefär som man kan säga till de där som gifter sig och skiljer sig och gifter sig och skiljer sig gång på gång så folk lämnar kvar prislapparna på bröllopspresenterna. . . "Nu är det väl ändå sista gången Hasse..."
Ska Peter Forsberg behöva utstå det?
Jag blir förbannad.
Visst, jag kan förstå om diverse sportskribenter önskat att vara först med nyheten om att Forsberg slutar och andra har roat sig åt att vara först med att Forsberg tränar med något juniorlag någonstans och att comebacken är på gång. En del har nog också blivit dragna vid näsan när Forsberg gjort tvärtemot vad man förväntat sig.
Många krönikörer har ju uttryckt att Forsberg är dumdristig som drar till NHL och att har påstått att han inte kommer att hinna med och allt dravel de nu skrivit. Forsberg mer än hängde med. I första matchen hade han kunnat få med sig tre assist bara medspelarna varit mer på hugget. Andra matchen var inte lika bra men ändå så levererade han ett flertal bra passningar som bara lyste av den klass som en gång i tiden världens bäste kan prestera.
Att sedan Forsberg säger att han inte hinner med är en annan sak. Han kunde under sin glans dagar lämna isen skitsur efter att han vunnit matchen åt sitt lag efter att ha gjort fem poäng. "Äh, jag var kass" kunde hans eget omdöme vara.
Jag är förvånad över att många krönikörer också ondgjort sig åt eller förundrats över att Forsberg inte ger upp. Märkligt tycker jag eftersom Forsberg aldrig var känd för att ge upp. Varför ska de egenskaper som gjort honom och andra världsstjärnor till just de stjärnor de är och som vi älskat dem för plötsligt vara en last?
Mig veterligen så har Peter Forsberg innan presskonferensen i förrgår aldrig sagt att han slutat heller.
Allt annat har ju bara varit spekulationer ifrån sportjournalister . . .
Etiketter:
Ishockey,
Journalism,
Journalistdravel,
Peter Forsberg,
Sportjournalistik
måndag 14 februari 2011
Man såg det på honom
Peter Forsberg lägger av efter bara två matcher.
Ingen hade sagt något ifall han hade fortsatt för han platsade definitivt i Colorado Avalanche och han hade platsat i de flesta lagen i NHL med det han presterade i de två matcherna.
Men när han blev utvisad andra gången i matchen mot Nashville så såg man att han tyckte att det lika gärna kunde kvitta. Om han inte kunde bidra till laget med mer än utvisningar så kände han att han inte hörde hemma där och lika gärna kunde lägga av.
Som vanligt var den allra hårdaste kritikern av Peter Forsbergs spel Peter Forsberg själv.
Beskedet kommer samma dag som ägaren till Pittsburgh Penguins och kanske världens bäste spelare genom tiderna, Mario Lemieux, går ut och hotar med att lämna NHL. Detta för att han anser att ligan dömde ut alldeles för milda straffpåföljder efter matchen mellan NY Islanders och hans eget Pittsburgh Penguins där det delades ut 346 utvisningsminuter.
Det finns paralleller mellan just Mario Lemieux och Peter Forsberg.
Super-Mario var spelaren som skulle efterträda Wayne Gretzky som tidernas poängkung i NHL men han fick aldrig chansen. Tiden där Gretzky kunde spela fritt och relativt ostört och skyddat i början av 80-talet hade förändrats när Lemieux började dominera. Då hade den stora cynismen klivit in i ishockeyn och en seger i en match fick gärna kosta en hjärnskakning hos motståndarnas bäste spelare. Eller varför inte en kapad hälsena eller en sönderslagen fot.
Lemieux fick inte den karriär han hade önskat sig utan gick långa perioder skadad och tvingades sluta i förtid.
Den spelare som kom för att efterträda honom som den starkast lysande stjärnan, Peter Forsberg, drabbades av samma öde. Ryggen var Lemieux akilleshäl och Forsbergs är ju en helt trasig fot.
Just nu är NHLs och kanske världens nu bäste spelare, Sidney Crosby, borta sedan en längre tid efter ett hårt angrepp mot hans huvud.
Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8562215.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8567617.ab
Ingen hade sagt något ifall han hade fortsatt för han platsade definitivt i Colorado Avalanche och han hade platsat i de flesta lagen i NHL med det han presterade i de två matcherna.
Men när han blev utvisad andra gången i matchen mot Nashville så såg man att han tyckte att det lika gärna kunde kvitta. Om han inte kunde bidra till laget med mer än utvisningar så kände han att han inte hörde hemma där och lika gärna kunde lägga av.
Som vanligt var den allra hårdaste kritikern av Peter Forsbergs spel Peter Forsberg själv.
Beskedet kommer samma dag som ägaren till Pittsburgh Penguins och kanske världens bäste spelare genom tiderna, Mario Lemieux, går ut och hotar med att lämna NHL. Detta för att han anser att ligan dömde ut alldeles för milda straffpåföljder efter matchen mellan NY Islanders och hans eget Pittsburgh Penguins där det delades ut 346 utvisningsminuter.
Det finns paralleller mellan just Mario Lemieux och Peter Forsberg.
Super-Mario var spelaren som skulle efterträda Wayne Gretzky som tidernas poängkung i NHL men han fick aldrig chansen. Tiden där Gretzky kunde spela fritt och relativt ostört och skyddat i början av 80-talet hade förändrats när Lemieux började dominera. Då hade den stora cynismen klivit in i ishockeyn och en seger i en match fick gärna kosta en hjärnskakning hos motståndarnas bäste spelare. Eller varför inte en kapad hälsena eller en sönderslagen fot.
Lemieux fick inte den karriär han hade önskat sig utan gick långa perioder skadad och tvingades sluta i förtid.
Den spelare som kom för att efterträda honom som den starkast lysande stjärnan, Peter Forsberg, drabbades av samma öde. Ryggen var Lemieux akilleshäl och Forsbergs är ju en helt trasig fot.
Just nu är NHLs och kanske världens nu bäste spelare, Sidney Crosby, borta sedan en längre tid efter ett hårt angrepp mot hans huvud.
Jag har sagt det förut men det tål att sägas igen.
Tack för underhållningen Peter "Foppa" Forsberg!
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8562215.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8567617.ab
Etiketter:
Ishockey,
Mario Lemieux,
NHL,
Peter Forsberg,
Sidney Crosby
söndag 13 februari 2011
Du får fundera över den Mårts
Tre Kronors förbundskapten Pär Mårts gläntar på dörren för Peter Forsberg och ska eventuellt kika på honom.
Varför?
Ska Pär Mårts bedöma ifall Peter Forsberg duger för landslaget?
Han måste skämta.
Efter att ha sett Peter Forsberg i två NHL-matcher står det redan klart att Forsberg duger alldeles utmärkt på alla nivåer.
Varför?
Ska Pär Mårts bedöma ifall Peter Forsberg duger för landslaget?
Han måste skämta.
Efter att ha sett Peter Forsberg i två NHL-matcher står det redan klart att Forsberg duger alldeles utmärkt på alla nivåer.
Etiketter:
Ishockey,
NHL,
Peter Forsberg,
Pär Mårts,
Tre Kronor
lördag 12 februari 2011
Sug på den här Boork
För att vara en spelare som är helt slut så tycker jag Peter "Foppa" Forsberg gjorde en klart godkänd insats för Colorado Avalanche i sin återkomst i NHL.
Jag får ju vara lite försiktig med att se på det hela med alldeles för enögd blick men jag tycker det oftast hände lite saker framåt när Forsberg var inne och han spelade med sitt vanliga känsliga handledsspel i passningarna.
Någon gång hade han väl kunnat skjuta själv men han serverade istället lagkamraterna. Vilket inte var fel men det visar också varför han ligger fyra i den historiska assistligan i NHL.
Så till Salming, Boork och andra belackare kan jag hälsa att kan en 40-årig Ray Bourque vinna Stanley Cup så kan en 37-årig Peter Forsberg fortfarande leverera i NHL.
Så var det klart. Forsberg gör inte bort sig i NHL. Ungdomarna i Columbus åkte inte ifrån honom och ingen kunde glänsa med mer tekniska nummer än Forsberg. Självklart hoppas vi att Forsberg får klara sig ifrån skador. Tills dess kan du suga på den karamellen Leif Boork. Och Börje Salming kan gräva ner sig i någon kokainhög någonstans.
I matchen i övrigt var Columbus Blue Jackets Rick Nash bäst och ständigt ett hot.
Samuel Påhlsson hade till uppgift att plocka bort Forsbergs kedja och i slutet av matchen hamnade Forsberg och Påhlsson i en liten fight dessutom. det blev dock mest en liten kramomgång och inte ens en utvisning av det hela.
Kristian Huselius spelar i Columbus Blue Jackets. Där åker han omkring och drömmer om travhästar och solsken eller vad han nu tänker på. Särskilt mycket ishockey verkar det i alla fall inte vara.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8555653.ab
Jag får ju vara lite försiktig med att se på det hela med alldeles för enögd blick men jag tycker det oftast hände lite saker framåt när Forsberg var inne och han spelade med sitt vanliga känsliga handledsspel i passningarna.
Någon gång hade han väl kunnat skjuta själv men han serverade istället lagkamraterna. Vilket inte var fel men det visar också varför han ligger fyra i den historiska assistligan i NHL.
Så till Salming, Boork och andra belackare kan jag hälsa att kan en 40-årig Ray Bourque vinna Stanley Cup så kan en 37-årig Peter Forsberg fortfarande leverera i NHL.
Så var det klart. Forsberg gör inte bort sig i NHL. Ungdomarna i Columbus åkte inte ifrån honom och ingen kunde glänsa med mer tekniska nummer än Forsberg. Självklart hoppas vi att Forsberg får klara sig ifrån skador. Tills dess kan du suga på den karamellen Leif Boork. Och Börje Salming kan gräva ner sig i någon kokainhög någonstans.
I matchen i övrigt var Columbus Blue Jackets Rick Nash bäst och ständigt ett hot.
Samuel Påhlsson hade till uppgift att plocka bort Forsbergs kedja och i slutet av matchen hamnade Forsberg och Påhlsson i en liten fight dessutom. det blev dock mest en liten kramomgång och inte ens en utvisning av det hela.
Kristian Huselius spelar i Columbus Blue Jackets. Där åker han omkring och drömmer om travhästar och solsken eller vad han nu tänker på. Särskilt mycket ishockey verkar det i alla fall inte vara.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8555653.ab
Etiketter:
Colorado Avalanche,
Columbus Blue Jackets,
Ishockey,
NHL,
Peter Forsberg,
Rick Nash
fredag 11 februari 2011
Som när Bobby Hull sköt genom sargen
Stenhårde Börje Salming har uttalat sig kring Peter Forsbergs comeback i NHL och delat ut domen "Han kommer inte att klara fem matcher".
Salmings argument är att Foppa är alldeles för matchotränad.
Hmm...Jo, det må ju så vara men första matchen för säsongen är ju alltid första matchen för säsongen för alla.
Så när Sidney Crosby återkommer ifrån sin skada så ska han inte spela då för han är för matchotränad?
Nej, det är klart att Foppa kanske inte kommer att kunna lira 25-30 minuter som förr om åren och inte heller varje match men någonstans måste han ju börja.
Hela grejen med att träna med Colorado handlade ju om att han skulle se ifall han skulle hänga med i tempot.
Vidare ska det gå mycket fortare i NHL nu och Foppa har inte heller blivit snabbare och därför kommer han att få problem. Mhmm...ungefär som det går så mycket fortare i Elitserien nu förtiden...
Jo, salming gör också en jämförelse med Mats Sundin som höll upp ett halvår och aldrig kom tillbaks in i det.
Nix, men har man ingen motivation kvar så går det inte.
Det går inte att jämföra Sundin och Forsberg i det hänseendet.
Sedan är det diverse hockeykändisar som uttalar sig.
En del tror det kan funka bra för Forsberg medan andra tror det går åt skogen.
För egen del tycker jag att haussen kring NHL är uppe i Bobby Hull-nivåer.
En gång i tiden när jag började bli lite nyfiken på ishockey så var Bobby Hull den stora stjärnan. Kan det ha varit kring 1971-72 sådär? Jag var väl ca 5-6 år och det ryktades att proffsen skulle spela i VM och att Bobby Hull skulle komma. Min bror och hans kompisar, sisådär fyra år äldre än mig, hade kollen.
Bobby HULL... ni hör ju på namnet. Coolt. Det låter ju som att snubben är född till ishockeyspelare, eller hur?
Killen omgärdades av ryktet att han skjutit målvakter till döds med sitt FRUKTANSVÄRDA SKOTT.
Han sköt IGENOM sargen när han tog i och mina bilder av den här killen blev allt dystrare.
Ingen jag sett i Sverige var ju i närheten av den kalibern
Och han var bara en av proffsen som skulle komma och de var ungefär lika bra allihop.
Så kom då VM och jag satt där och tittade efter den här RUSKIGA skytten och målvaktsdräparen.
Idag minns jag inte ens om han verkligen var med.
Det enda jag minns är att INGEN spelare sköt minsta lilla skit igenom sargen. Jag minns också att jag inte var särskilt imponerad av de där kanadensarna i VM.
Proffsen åkte inte skridskor snabbare än alla andra och var inte mer spelintelligenta och ja, kort sagt, så var de som vilka spelare som helst.
Snacka om att min bild av Bobby Hull och NHL-proffsen fick sig en rejäl törn.
Idag kan man få fram att Bobby Hull föddes 1939. Han spelade i NHL under åren 1954-1980.
Därefter spelade han i WHA under åren 1972-1979 innan han 1979 återvände till NHL för spel i Winnipeg Jets 1979.
Bobby Hull var trots allt en riktigt bra spelare.
Hans skott uppmättes en gång till lite drygt 190 km/h.
Fart under skridskorna hade han också., 47, 8 km/h.
1998 samlades branschfolk ifrån och kring NHL för att utse tidernas bästa spelare i NHL.
Bobby Hull hamnade på åttonde plats på den listan.
Nu när Forsberg ska göra comeback kryper alla dystergökar fram och deras beskrivning av NHL påminner väldigt mycket om min tioåriga brorsas fantasier om proffsen.
Men ryktet om hans storhet fick sig, som sagt, en rejäl törn den där gången för många många år sedan.
Jag har lärt mig att spelarna i NHL inte är mer än människor och att de inte skjuter igenom sarger eller åker skridskor bättre och snabbare än alla andra spelare.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8549017.ab
Salmings argument är att Foppa är alldeles för matchotränad.
Hmm...Jo, det må ju så vara men första matchen för säsongen är ju alltid första matchen för säsongen för alla.
Så när Sidney Crosby återkommer ifrån sin skada så ska han inte spela då för han är för matchotränad?
Nej, det är klart att Foppa kanske inte kommer att kunna lira 25-30 minuter som förr om åren och inte heller varje match men någonstans måste han ju börja.
Hela grejen med att träna med Colorado handlade ju om att han skulle se ifall han skulle hänga med i tempot.
Vidare ska det gå mycket fortare i NHL nu och Foppa har inte heller blivit snabbare och därför kommer han att få problem. Mhmm...ungefär som det går så mycket fortare i Elitserien nu förtiden...
Jo, salming gör också en jämförelse med Mats Sundin som höll upp ett halvår och aldrig kom tillbaks in i det.
Nix, men har man ingen motivation kvar så går det inte.
Det går inte att jämföra Sundin och Forsberg i det hänseendet.
Sedan är det diverse hockeykändisar som uttalar sig.
En del tror det kan funka bra för Forsberg medan andra tror det går åt skogen.
För egen del tycker jag att haussen kring NHL är uppe i Bobby Hull-nivåer.
En gång i tiden när jag började bli lite nyfiken på ishockey så var Bobby Hull den stora stjärnan. Kan det ha varit kring 1971-72 sådär? Jag var väl ca 5-6 år och det ryktades att proffsen skulle spela i VM och att Bobby Hull skulle komma. Min bror och hans kompisar, sisådär fyra år äldre än mig, hade kollen.
Bobby HULL... ni hör ju på namnet. Coolt. Det låter ju som att snubben är född till ishockeyspelare, eller hur?
Killen omgärdades av ryktet att han skjutit målvakter till döds med sitt FRUKTANSVÄRDA SKOTT.
Han sköt IGENOM sargen när han tog i och mina bilder av den här killen blev allt dystrare.
Ingen jag sett i Sverige var ju i närheten av den kalibern
Och han var bara en av proffsen som skulle komma och de var ungefär lika bra allihop.
Så kom då VM och jag satt där och tittade efter den här RUSKIGA skytten och målvaktsdräparen.
Idag minns jag inte ens om han verkligen var med.
Det enda jag minns är att INGEN spelare sköt minsta lilla skit igenom sargen. Jag minns också att jag inte var särskilt imponerad av de där kanadensarna i VM.
Proffsen åkte inte skridskor snabbare än alla andra och var inte mer spelintelligenta och ja, kort sagt, så var de som vilka spelare som helst.
Snacka om att min bild av Bobby Hull och NHL-proffsen fick sig en rejäl törn.
Idag kan man få fram att Bobby Hull föddes 1939. Han spelade i NHL under åren 1954-1980.
Därefter spelade han i WHA under åren 1972-1979 innan han 1979 återvände till NHL för spel i Winnipeg Jets 1979.
Bobby Hull var trots allt en riktigt bra spelare.
Hans skott uppmättes en gång till lite drygt 190 km/h.
Fart under skridskorna hade han också., 47, 8 km/h.
1998 samlades branschfolk ifrån och kring NHL för att utse tidernas bästa spelare i NHL.
Bobby Hull hamnade på åttonde plats på den listan.
Nu när Forsberg ska göra comeback kryper alla dystergökar fram och deras beskrivning av NHL påminner väldigt mycket om min tioåriga brorsas fantasier om proffsen.
Men ryktet om hans storhet fick sig, som sagt, en rejäl törn den där gången för många många år sedan.
Jag har lärt mig att spelarna i NHL inte är mer än människor och att de inte skjuter igenom sarger eller åker skridskor bättre och snabbare än alla andra spelare.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8549017.ab
söndag 6 februari 2011
Nu hoppas man på ett värdigt slut för Foppa
Peter Forsberg kommer alltså att göra comeback i Colorado Avalanche och NHL och det känns bra. Riktigt bra. Nu hoppas jag att han kan spela på en nivå som är värdig honom och jag tror han kommer att göra det.
När han spelat i Elitserien har han öst in poäng men ändå inte riktigt haft den där feelingen för att det han presterar är tillräckligt och han har haft en del att få ogjort. Den enda utmaningen som varit honom värdig är att få avsluta i NHL och inte i en sedan länge utsugen och exploaterad liga med blekt spel av bleka spelare.
Nu får han chansen att återigen mäta sig med de bästa för att se vad han hade kvar i sig. Kanske visar det sig att han inte håller...surt men då är det bara att packa sig hemåt. Kanske håller det någotsånär...kalas.
Efter det kan Foppa åka hem och sitta på läktaren för att se de unga talangerna, som han inte tog plats av, spela ishockey ed Modo. Ok, han vann aldrig SM men det tror jag han kan leva med på ålderns höst.
Peter Forsberg må komma hem som en bruten man efter ytterligare misshandel av hans kropp och det är möjligt att han blir en krympling men det kommer att vara hans eget val hela vägen. De som vet något om Peter Forsberg vet också att han alltid gått sin egen väg och att det är det som förde honom till att bli absolut bäst i världen i ishockey.
Han kommer aldrig att nå upp till sina toppnivåer igen men han kommer att ha ytterligare några månader där han fyller sitt liv med toppishockey innan han lägger av.
Oavsett hur det nu går i NHL denna gång kommer vi aldrig att glömma det Peter "Foppa" Forsberg gjort inom ishockeyn. Den delen kan inte ens en usel hockeykrönikör ta ifrån honom hur gärna han än vill.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8524784.ab
När han spelat i Elitserien har han öst in poäng men ändå inte riktigt haft den där feelingen för att det han presterar är tillräckligt och han har haft en del att få ogjort. Den enda utmaningen som varit honom värdig är att få avsluta i NHL och inte i en sedan länge utsugen och exploaterad liga med blekt spel av bleka spelare.
Nu får han chansen att återigen mäta sig med de bästa för att se vad han hade kvar i sig. Kanske visar det sig att han inte håller...surt men då är det bara att packa sig hemåt. Kanske håller det någotsånär...kalas.
Efter det kan Foppa åka hem och sitta på läktaren för att se de unga talangerna, som han inte tog plats av, spela ishockey ed Modo. Ok, han vann aldrig SM men det tror jag han kan leva med på ålderns höst.
Peter Forsberg må komma hem som en bruten man efter ytterligare misshandel av hans kropp och det är möjligt att han blir en krympling men det kommer att vara hans eget val hela vägen. De som vet något om Peter Forsberg vet också att han alltid gått sin egen väg och att det är det som förde honom till att bli absolut bäst i världen i ishockey.
Han kommer aldrig att nå upp till sina toppnivåer igen men han kommer att ha ytterligare några månader där han fyller sitt liv med toppishockey innan han lägger av.
Oavsett hur det nu går i NHL denna gång kommer vi aldrig att glömma det Peter "Foppa" Forsberg gjort inom ishockeyn. Den delen kan inte ens en usel hockeykrönikör ta ifrån honom hur gärna han än vill.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article8524784.ab
Etiketter:
Colorado Avalanche,
Ishockey,
Leif Boork,
NHL,
Peter Forsberg
fredag 21 januari 2011
Vissa går igenom vad som helst för att testa formen
En del testar sig med coopertest och allt vad det heter.
Andra åker till NHL och testar sig fysiskt mot NHL-proffs.
Vem talar vi om?
Jo, Peter Forsberg förstås.
Varför?
http://hockey.expressen.se/nhl/1.2300541/peter-forsberg-ska-trana-med-colorado
Andra åker till NHL och testar sig fysiskt mot NHL-proffs.
Vem talar vi om?
Jo, Peter Forsberg förstås.
Varför?
http://hockey.expressen.se/nhl/1.2300541/peter-forsberg-ska-trana-med-colorado
måndag 10 januari 2011
Kan de inte lämna Foppa ifred en stund
Nu får man åter läsa att Expressen exploaterar Peter "Foppa" Forsbergs comeback . . . som vi inte ens vet ifall det är ett comebackförsök eller vad det är.
Så fort Forsberg dragit på sig skridskorna och lirat/tränat med ett Modogäng så är Expressen där och spekulerar om Forsbergs eventuella återkomst.
Markus Näslund är också där och kommenterar och till en början blir man irriterad över det. Kan inte Modo ragga sponsorer på annat sätt än att utnyttja en stackars hockeypensionär...? Typ.
Sedan avrundas intervjun, skönt nog, med att Näslund talar om att han inte har något nytt att tillföra och att Forsberg tar sin egna beslut och att saken får kommenteras när det finns något att kommentera.
Så fort Forsberg dragit på sig skridskorna och lirat/tränat med ett Modogäng så är Expressen där och spekulerar om Forsbergs eventuella återkomst.
Markus Näslund är också där och kommenterar och till en början blir man irriterad över det. Kan inte Modo ragga sponsorer på annat sätt än att utnyttja en stackars hockeypensionär...? Typ.
Sedan avrundas intervjun, skönt nog, med att Näslund talar om att han inte har något nytt att tillföra och att Forsberg tar sin egna beslut och att saken får kommenteras när det finns något att kommentera.
Etiketter:
Expressen,
Ishockey,
Journalism,
Markus Näslund,
Modo,
Peter Forsberg
lördag 25 december 2010
Leif Boork tror han är bättre än han är
Leif Boork ska få utökat utrymme i Expressen och det kan man ju både tycka om och ogilla.
Själv tycker jag att den gamle busschauffören saknar en hel del av stringens i sina skriverier och ena dagen är åt ena hållet för att nästa krönika vara åt helt motsatt håll. Det enda man kan vara helt säker på är att han är emot.
De senaste dagarna har vi kunnat läsa alltmer heta artiklar om att Peter "Foppa" Forsberg är på väg att göra comeback. Igen. För tusende gången är det väl nu.
De allra flesta börjar väl så smått tröttna på att höra om hur han försökt och hur hans gamla sargade fot återigen satt stopp. Inte minst Forsberg själv. När alla andra greppade små små korta halmstrån för att han skulle kunna fortsätta lira - Bengt-Åke Gustafsson, Philadelphia Flyers, Colorade Avalanche, NHL, KHL...hela hockeyvärlden - så var Forsberg den förste som sa att det inte skulle hålla.
Han har själv önskat att åtgärda och träna sig själv, kroppen, det mentala och framförallt foten i det tysta för att sedan testa att göra en comeback. Nu har det ändå läckt ut rapporter på förhand ifrån olika islador och läkarbesök och annat och därför har detta ältats i media mer än nödvändigt.
Forsberg har också gjort ett par comebacker redan och jag har för mig att han klivit av rinkarna med ett antal poäng i bagaget i så gott som varje match han spelat.
Han har ju vunnit så gott som allt. Varför lägger han då inte av?
Det finns väl miljoner skäl till detta men varje enskilt skäl som Peter Forsberg har för att inte lägga elitskridskorna på hyllan är gott nog. Varje enda litet skäl mynnar också ut i ett enda och ett väldigt viktigt skäl. Han är inte redo ännu.
Han vill kanske vinna SM med Modo?
Han vill kanske vara den som SJÄLV bestämmer när han slutar?
Han vill inte låta dårarna som slog sönder honom bestämma när han slutar?
Han kanske tycker att det är så jäkla roligt att lira ishockey och att mupparna i korphockeyn inte ger nog med stimulans för honom?
Han kanske vill täppa till truten på Leif Boork?
Leif Boork kan komma på ett antal tragiska skäl. Såhär skriver chaffisen;
"Jag kan tänka mig ett vettigt skäl. Peter Forsberg vill vinna sitt SM-guld innan han avslutar karriären.
Men sen kan jag tänka mig ett antal andra, låt mig säga, mer tragiska skäl.
Peter Forsberg lyssnar inte på sin kropp. Som har tagit för mycket stryk genom åren. Men som den tjurskalle han är lyssnar han vare sig till kroppens varningssignaler eller vänner som ber honom sluta. Med risk för de konsekvenser fortsatt spel kan få för hans hälsa på ålderns höst. Som fortfarande är en bit bort men kan skönjas.
Peter Forsberg lever i en förgången tankevärld där han tror att han är bättre än han är.
Han hoppas att den gamle världsspelaren ska kliva fram ur skuggorna och dominera elitserien."
Förutom att det är ruskigt dålig svenska så är väl detta ändå inte skälen till att Forsberg fortsätter?
Såhär talar ju bara en som inte tycker om Forsberg.
Ja, ok då för att det kan finnas ett strå av omtanke i detta också, det kan jag köpa men att Forsberg skulle leva i en förgången tankevärld är ju bara ett sånt skitsnack att det måste bemötas.
För det första så tror jag att de flesta som följt Foppas senaste matcher faktiskt sett att han har väldigt mycket ishockey kvar i sig. För det andra har han faktiskt levererat. För det tredje så är nog Forsberg den förste som skulle märka om han inte hängde med på det sätt han önskar. För det fjärde så har vi i Sverige sällan haft en så självkritisk spelare i något sammanhang.
I sin krönika börjar sedan Boork yra om att Forsbergs liv är så torftigt att han inte kan släppa elitishockeyn.
Boork ondgör sig över att Forsberg och andra idrottare inte har något efter idrotten som kan bredda och berika ett liv som enbart bestått av en idrottsbubbla.
Boork fortsätter sedan sin hallelujaskrift om att Forsberg ska sluta med att dra in ett antal unga spelare i Modo som kommer att förpassas till andraplansroller och att den gamla generationens spelare i Modo inte är bra nog för att ta ett SM-guld. Även managern Markus Näslund får en liten varning på vägen för att ta in Forsberg. Skulle det ske så visar han, enligt Boork, direkt sin oerfarenhet på området lagbygge.
Boork avslutar med några rader om att Forsbergs comeback kommer att dra fulla hus i hockey-Sverige.
Men till slut så är han orolig över vem som får betala priset ifall Forsberg blir liggande i ett plankhörn och får göra en trist sorti. Svaret på det sistnämnda är ju Peter Forsberg själv och detta skulle smärta Boork djupt.
Hmm....med krönikörer som Leif Boork så känns en krossad fotled som ett myggbett i jämförelse.
Vad gör Leif Boork förutom att han skriver usla, men provocerande, texter om ishockey förresten?
Finns det inga yngre och journalistutbildade förmågor som vill ta över hans plats på första parkett?
Räcker det inte för Leif Boork att han kör buss eller blir livet för torftigt utan närheten till elitishockeyn?
Är inte Martin Kroon orolig över att hans lagbygge på expressen ska ta skada av att ha en så endimensionell skribent med i teamet?
Men det är klart. Om man tror att man är bättre än man är så kan man ju sälja ett och annat lösnummer.
Själv tycker jag att den gamle busschauffören saknar en hel del av stringens i sina skriverier och ena dagen är åt ena hållet för att nästa krönika vara åt helt motsatt håll. Det enda man kan vara helt säker på är att han är emot.
De senaste dagarna har vi kunnat läsa alltmer heta artiklar om att Peter "Foppa" Forsberg är på väg att göra comeback. Igen. För tusende gången är det väl nu.
De allra flesta börjar väl så smått tröttna på att höra om hur han försökt och hur hans gamla sargade fot återigen satt stopp. Inte minst Forsberg själv. När alla andra greppade små små korta halmstrån för att han skulle kunna fortsätta lira - Bengt-Åke Gustafsson, Philadelphia Flyers, Colorade Avalanche, NHL, KHL...hela hockeyvärlden - så var Forsberg den förste som sa att det inte skulle hålla.
Han har själv önskat att åtgärda och träna sig själv, kroppen, det mentala och framförallt foten i det tysta för att sedan testa att göra en comeback. Nu har det ändå läckt ut rapporter på förhand ifrån olika islador och läkarbesök och annat och därför har detta ältats i media mer än nödvändigt.
Forsberg har också gjort ett par comebacker redan och jag har för mig att han klivit av rinkarna med ett antal poäng i bagaget i så gott som varje match han spelat.
Han har ju vunnit så gott som allt. Varför lägger han då inte av?
Det finns väl miljoner skäl till detta men varje enskilt skäl som Peter Forsberg har för att inte lägga elitskridskorna på hyllan är gott nog. Varje enda litet skäl mynnar också ut i ett enda och ett väldigt viktigt skäl. Han är inte redo ännu.
Han vill kanske vinna SM med Modo?
Han vill kanske vara den som SJÄLV bestämmer när han slutar?
Han vill inte låta dårarna som slog sönder honom bestämma när han slutar?
Han kanske tycker att det är så jäkla roligt att lira ishockey och att mupparna i korphockeyn inte ger nog med stimulans för honom?
Han kanske vill täppa till truten på Leif Boork?
Leif Boork kan komma på ett antal tragiska skäl. Såhär skriver chaffisen;
"Jag kan tänka mig ett vettigt skäl. Peter Forsberg vill vinna sitt SM-guld innan han avslutar karriären.
Men sen kan jag tänka mig ett antal andra, låt mig säga, mer tragiska skäl.
Peter Forsberg lyssnar inte på sin kropp. Som har tagit för mycket stryk genom åren. Men som den tjurskalle han är lyssnar han vare sig till kroppens varningssignaler eller vänner som ber honom sluta. Med risk för de konsekvenser fortsatt spel kan få för hans hälsa på ålderns höst. Som fortfarande är en bit bort men kan skönjas.
Peter Forsberg lever i en förgången tankevärld där han tror att han är bättre än han är.
Han hoppas att den gamle världsspelaren ska kliva fram ur skuggorna och dominera elitserien."
Förutom att det är ruskigt dålig svenska så är väl detta ändå inte skälen till att Forsberg fortsätter?
Såhär talar ju bara en som inte tycker om Forsberg.
Ja, ok då för att det kan finnas ett strå av omtanke i detta också, det kan jag köpa men att Forsberg skulle leva i en förgången tankevärld är ju bara ett sånt skitsnack att det måste bemötas.
För det första så tror jag att de flesta som följt Foppas senaste matcher faktiskt sett att han har väldigt mycket ishockey kvar i sig. För det andra har han faktiskt levererat. För det tredje så är nog Forsberg den förste som skulle märka om han inte hängde med på det sätt han önskar. För det fjärde så har vi i Sverige sällan haft en så självkritisk spelare i något sammanhang.
I sin krönika börjar sedan Boork yra om att Forsbergs liv är så torftigt att han inte kan släppa elitishockeyn.
Boork ondgör sig över att Forsberg och andra idrottare inte har något efter idrotten som kan bredda och berika ett liv som enbart bestått av en idrottsbubbla.
Boork fortsätter sedan sin hallelujaskrift om att Forsberg ska sluta med att dra in ett antal unga spelare i Modo som kommer att förpassas till andraplansroller och att den gamla generationens spelare i Modo inte är bra nog för att ta ett SM-guld. Även managern Markus Näslund får en liten varning på vägen för att ta in Forsberg. Skulle det ske så visar han, enligt Boork, direkt sin oerfarenhet på området lagbygge.
Boork avslutar med några rader om att Forsbergs comeback kommer att dra fulla hus i hockey-Sverige.
Men till slut så är han orolig över vem som får betala priset ifall Forsberg blir liggande i ett plankhörn och får göra en trist sorti. Svaret på det sistnämnda är ju Peter Forsberg själv och detta skulle smärta Boork djupt.
Hmm....med krönikörer som Leif Boork så känns en krossad fotled som ett myggbett i jämförelse.
Vad gör Leif Boork förutom att han skriver usla, men provocerande, texter om ishockey förresten?
Finns det inga yngre och journalistutbildade förmågor som vill ta över hans plats på första parkett?
Räcker det inte för Leif Boork att han kör buss eller blir livet för torftigt utan närheten till elitishockeyn?
Är inte Martin Kroon orolig över att hans lagbygge på expressen ska ta skada av att ha en så endimensionell skribent med i teamet?
Men det är klart. Om man tror att man är bättre än man är så kan man ju sälja ett och annat lösnummer.
Etiketter:
Ishockey,
Journalism,
Journalistdravel,
Leif Boork,
Peter Forsberg
torsdag 4 mars 2010
Elitserien är ett sömnpiller
Det är bara att konstatera att spelarna i Elitserien har väldigt lång väg att vandra innan de kommer i nivå med de bästa spelarna i världen och det är tragiskt.
Ni kan betala dem hur mycket som helst men de blir ändå inte bättre eller mer attraktiva att se på.
Ikväll ägnade jag återigen 2,5 timmar åt att se på livehockey i Scandinavium och jag höll tamejfan på att somna mitt i period två.
Spelarna är långsamma och den där pinnen de håller i tycks de mest ha till att stödja sig så de inte rasar omkull mitt på isen.
Felpassen är fler än de korrekta och skotten är antingen obefintliga eller missriktade och lösa.
Varför ska man betala över 300 kronor för att se på en snubbe som tjänar över miljonen om året på att haspla sig runt isen som Bambi?
Är det underhållning värd namnet?
Domarna är dessutom lika fega som de är överallt annars.
Crosscheckingar mitt framför näsan lämnas därhän utan minsta lilla fingerlyftning från domarna. Alltså, nu snackar jag MITT FRAMFÖR NÄSAN PÅ DOMAREN. 40 centimeter från näsan!
En utvisning för ett lag följs regelmässigt av en kompensationsutvisning strax därpå.
Det är väl kanske lite av en reaktion mot att man sett NHL-spelare fara fram över små rinkar men Elitserien är väldigt seg. Jag betvivlar ju att handbollsallsvenskan eller Superligan i innebandy är lika långt ifrån världsunderhållningen som ishockeyn är. Fotbollsallsvenskan är ju definitivt nere på gräsrotsnivån men jag är besviken över att konstatera att även Elitserien är det.
Frölunda vann i alla fall och det var väldigt skönt.
Ingen var bäst i Frölunda.
Alla följde mönstret här ovan.
Linus Klasen i Södertälje gjorde ett stiligt straffmål och det var sevärt.
Jo, Scandinaviums underbara publik har jag ju nästan glömt.
Inte vet jag men en del börjar skrika "Kom igen NUUUUU!" eller "FÖR HELVETE!" redan efter ett byte och passningarna slås fel. De som gapar så måste ju vara på sin allra första hockeymatch i Sverige. Sedan fortsätter okvädningsorden hagla över hela arenan i två och en halv timme. Bakom ryggen har man en tolvåring som i Scandinavium tydligen fått rätt att skrika med sin lilla pipiga fjunröst alla svordomar han lärt sig utan att någon i omgivningen reagerar. Strax bakom honom sitter en på något vis utvecklingsstörd eller möjligen bara berusad typ och ylar idiotkommentarer hela matchen.
Varför ska man betala över 300 kronor för att vara med om en sådan underhållning?
Ja ja... Innan matchen fick vi i alla fall en genomgång av Ulf Dahlén som verkar vara en försynt och försiktig herre. Han berättade att södertälje ofta går Norr-Söder (Coast-to-coast säger de i NHL) och att Frölunda skulle försöka backa hem och nyttja spelvändingar. Jo, hej och hå. Som sagt så måste man kunna slå en passning för att komma över från ena målet till det andra. Men det var ju skoj att höra honom live.
Maten innan var ju annars kanon och Colin Moon som vi också lyssnade på var riktigt skoj.
Modo och Peter Forsberg tillsammans med Zucharello Aasen är superheta just nu.
Ikväll mosade de Linköping med 8-0. Även om Linköping kanske bygger upp sig inför slutspelet just nu så är ju siffrorna anmärkningsvärt stora.
Men det är ändå skoj att Forsberg levererar. Han kan än.
Och nu lät jag nog som att hockeyn var riktigt sketdålig så jag ska nyansera det hela lite. Själva spelet med tacklingar och allt är ju helt ok att se på även om det inte är de bästa på isen. Det är nog mest det att det liksom inte är Ovetjkin som rör sig därnere som gör att kontrasterna är väldigt stora.
Lagen ikväll krigar båda för överlevnad och det sätter ju press på spelarna förstås.
Jag tror i alla fall att Södertälje har en liten chans att klara sig men det ser ju illa ut nu med tio poäng upp till Timrå.
Jag tror slutspelet blir MYCKET bättre!
Ni kan betala dem hur mycket som helst men de blir ändå inte bättre eller mer attraktiva att se på.
Ikväll ägnade jag återigen 2,5 timmar åt att se på livehockey i Scandinavium och jag höll tamejfan på att somna mitt i period två.
Spelarna är långsamma och den där pinnen de håller i tycks de mest ha till att stödja sig så de inte rasar omkull mitt på isen.
Felpassen är fler än de korrekta och skotten är antingen obefintliga eller missriktade och lösa.
Varför ska man betala över 300 kronor för att se på en snubbe som tjänar över miljonen om året på att haspla sig runt isen som Bambi?
Är det underhållning värd namnet?
Domarna är dessutom lika fega som de är överallt annars.
Crosscheckingar mitt framför näsan lämnas därhän utan minsta lilla fingerlyftning från domarna. Alltså, nu snackar jag MITT FRAMFÖR NÄSAN PÅ DOMAREN. 40 centimeter från näsan!
En utvisning för ett lag följs regelmässigt av en kompensationsutvisning strax därpå.
Det är väl kanske lite av en reaktion mot att man sett NHL-spelare fara fram över små rinkar men Elitserien är väldigt seg. Jag betvivlar ju att handbollsallsvenskan eller Superligan i innebandy är lika långt ifrån världsunderhållningen som ishockeyn är. Fotbollsallsvenskan är ju definitivt nere på gräsrotsnivån men jag är besviken över att konstatera att även Elitserien är det.
Frölunda vann i alla fall och det var väldigt skönt.
Ingen var bäst i Frölunda.
Alla följde mönstret här ovan.
Linus Klasen i Södertälje gjorde ett stiligt straffmål och det var sevärt.
Jo, Scandinaviums underbara publik har jag ju nästan glömt.
Inte vet jag men en del börjar skrika "Kom igen NUUUUU!" eller "FÖR HELVETE!" redan efter ett byte och passningarna slås fel. De som gapar så måste ju vara på sin allra första hockeymatch i Sverige. Sedan fortsätter okvädningsorden hagla över hela arenan i två och en halv timme. Bakom ryggen har man en tolvåring som i Scandinavium tydligen fått rätt att skrika med sin lilla pipiga fjunröst alla svordomar han lärt sig utan att någon i omgivningen reagerar. Strax bakom honom sitter en på något vis utvecklingsstörd eller möjligen bara berusad typ och ylar idiotkommentarer hela matchen.
Varför ska man betala över 300 kronor för att vara med om en sådan underhållning?
Ja ja... Innan matchen fick vi i alla fall en genomgång av Ulf Dahlén som verkar vara en försynt och försiktig herre. Han berättade att södertälje ofta går Norr-Söder (Coast-to-coast säger de i NHL) och att Frölunda skulle försöka backa hem och nyttja spelvändingar. Jo, hej och hå. Som sagt så måste man kunna slå en passning för att komma över från ena målet till det andra. Men det var ju skoj att höra honom live.
Maten innan var ju annars kanon och Colin Moon som vi också lyssnade på var riktigt skoj.
Modo och Peter Forsberg tillsammans med Zucharello Aasen är superheta just nu.
Ikväll mosade de Linköping med 8-0. Även om Linköping kanske bygger upp sig inför slutspelet just nu så är ju siffrorna anmärkningsvärt stora.
Men det är ändå skoj att Forsberg levererar. Han kan än.
Och nu lät jag nog som att hockeyn var riktigt sketdålig så jag ska nyansera det hela lite. Själva spelet med tacklingar och allt är ju helt ok att se på även om det inte är de bästa på isen. Det är nog mest det att det liksom inte är Ovetjkin som rör sig därnere som gör att kontrasterna är väldigt stora.
Lagen ikväll krigar båda för överlevnad och det sätter ju press på spelarna förstås.
Jag tror i alla fall att Södertälje har en liten chans att klara sig men det ser ju illa ut nu med tio poäng upp till Timrå.
Jag tror slutspelet blir MYCKET bättre!
Etiketter:
Elitserien,
Frölunda Indians,
Ishockey,
Peter Forsberg,
Ulf Dahlén,
Zucharello Aasen
måndag 22 februari 2010
Mosade Sverige verkligen Finland så kapitalt?
Alltså, kändes det inte lite som att Finland gick på halvfart igår i OS-hockeyn?
Det kändes lite som att det var ett beställningsresultat som levererades och jag undrar om matchen hade sett likadan ut om Kanada slagit USA i matchen innan.
Annars såg det ju ruskigt bra ut för Tre Kronor.
Kron Wall of Pain och Murray satte varsin fin propp.
Sedinarna snurrar och hittar varandra bra hela tiden.
Loui Eriksson fick sätta två mål.
Hörnqvist gör allt för att hamna i målprotokollet.
Weinhandl försöker komma in i matcherna men Sedinarna låter honom aldrig låna pucken.
Franzén är ständigt giftig.
Lidström åker runt som den oantastlige kejsare han är.
Modin jobbar och sliter och är riktigt nyttig.
Murray, förresten, visar gång på gång att han kan spela ishockey också.
Lundqvist i kassen sattes aldrig riktigt på prov.
Mer oroväckande är ju våra två superstjärnor, Forsberg och Zetterberg, ser väldigt bleka ut.
Ok, Forsberg är väl en superstjärna i det förgångna nu. Det inser även jag och hans magi kommer nog att glimta till ibland men inte på samma sätt som förr och framförallt inte lika ofta.
Men Zetterberg verkar ha tappat motorn till benen någonstans. Han var inte farlig för finnarna en enda gång.
Men OS-hockeyn är jäkligt skoj och jag kan ju säga att jag INTE längtar efter juniorkronorna och deras spel. Ska bli spännande att se hur bra spel Mårts får ihop av elitserieskrapet framöver.
Jag tycker nämligen att B-Å Gustafsson fått lite väl mycket skit det senaste när han samtidigt inte haft så bra material att tillgå.
Det kändes lite som att det var ett beställningsresultat som levererades och jag undrar om matchen hade sett likadan ut om Kanada slagit USA i matchen innan.
Annars såg det ju ruskigt bra ut för Tre Kronor.
Kron Wall of Pain och Murray satte varsin fin propp.
Sedinarna snurrar och hittar varandra bra hela tiden.
Loui Eriksson fick sätta två mål.
Hörnqvist gör allt för att hamna i målprotokollet.
Weinhandl försöker komma in i matcherna men Sedinarna låter honom aldrig låna pucken.
Franzén är ständigt giftig.
Lidström åker runt som den oantastlige kejsare han är.
Modin jobbar och sliter och är riktigt nyttig.
Murray, förresten, visar gång på gång att han kan spela ishockey också.
Lundqvist i kassen sattes aldrig riktigt på prov.
Mer oroväckande är ju våra två superstjärnor, Forsberg och Zetterberg, ser väldigt bleka ut.
Ok, Forsberg är väl en superstjärna i det förgångna nu. Det inser även jag och hans magi kommer nog att glimta till ibland men inte på samma sätt som förr och framförallt inte lika ofta.
Men Zetterberg verkar ha tappat motorn till benen någonstans. Han var inte farlig för finnarna en enda gång.
Men OS-hockeyn är jäkligt skoj och jag kan ju säga att jag INTE längtar efter juniorkronorna och deras spel. Ska bli spännande att se hur bra spel Mårts får ihop av elitserieskrapet framöver.
Jag tycker nämligen att B-Å Gustafsson fått lite väl mycket skit det senaste när han samtidigt inte haft så bra material att tillgå.
Etiketter:
Bröderna Sedin,
Douglas Murray,
Henrik Zetterberg,
Ishockey,
OS,
Peter Forsberg,
Tre Kronor
lördag 13 februari 2010
OS går åt helvete för Tre Kronor
Jaha, det var ju det vi visste.
Peter Forsberg bar den svenska flaggan vid invigningen och därmed rök alla chanser till ett svenskt OS-guld i ishockey.
Samtidigt läser jag att Anja Pärsson säger "Jag har chansen att vinna guld".
Jajjamensann fattas bara. Alla startande har ju chansen att vinna guld.
På en annan plats läste jag att Sverige skulle ta nio OS-guld.
Tjohooooo, nu råder guldfebern igen.
Varenda svensk haussas så att vi stackars tittare plågat ska behöva lyssna till kommentatorerna och läsa om misslyckande efter misslyckande av svenska "favoriter".
Nä, då är det bättre att hålla på de riktiga favoriterna i de olika grenarna.
Själv kommer jag att njuta av att se Ovetjkin skjuta Kanada och deras domaranhöriga till ett silver och jag ska fira med tårta när jag ser Crosby gråta.
Jag kommer att spela 100 kronor vinnare på Northug i allt.
När han förlorar kommer jag att skratta ballt.
****************************************************************************
Ok, lite V75.
Det skräller i första.
Andrahandsfavoriten vinner i andra och i tredje.
I fjärde och femte vinner favoriterna.
I sjätte vinner Manhattan DK.
I sista vinner Roberto.
Peter Forsberg bar den svenska flaggan vid invigningen och därmed rök alla chanser till ett svenskt OS-guld i ishockey.
Samtidigt läser jag att Anja Pärsson säger "Jag har chansen att vinna guld".
Jajjamensann fattas bara. Alla startande har ju chansen att vinna guld.
På en annan plats läste jag att Sverige skulle ta nio OS-guld.
Tjohooooo, nu råder guldfebern igen.
Varenda svensk haussas så att vi stackars tittare plågat ska behöva lyssna till kommentatorerna och läsa om misslyckande efter misslyckande av svenska "favoriter".
Nä, då är det bättre att hålla på de riktiga favoriterna i de olika grenarna.
Själv kommer jag att njuta av att se Ovetjkin skjuta Kanada och deras domaranhöriga till ett silver och jag ska fira med tårta när jag ser Crosby gråta.
Jag kommer att spela 100 kronor vinnare på Northug i allt.
När han förlorar kommer jag att skratta ballt.
****************************************************************************
Ok, lite V75.
Det skräller i första.
Andrahandsfavoriten vinner i andra och i tredje.
I fjärde och femte vinner favoriterna.
I sjätte vinner Manhattan DK.
I sista vinner Roberto.
Etiketter:
Anja Pärsson,
Northug,
OS,
Ovetjkin,
Peter Forsberg,
Sidney Crosby,
Tips,
V75
fredag 12 februari 2010
Snälla låt inte Forsberg bära OS-Fanan
Beijing 2008: Christian Olsson , friidrott.
Aten 2004: Lars Frölander, simning
Sydney 2000: Anna Olsson, kanot
Atlanta 1996: Jan-Ove Waldner, bordtennis.
Barcelona 1992: Stefan Edberg, tennis.
Seoul 1988: Agneta Andersson, kanot.
Los Angeles 1984: Hans Svensson, rodd.
Moskva 1980: Stig Pettersson, friidrott.
Montreal 1976: Jan Karlsson, brottning.
München 1972: Jan Jönsson, fälttävlan.
Mexiko 1968: Rolf Peterson, kanot.
Tokyo 1964:
Rom 1960: William Grut, modern femkamp.
Melbourne 1956: Per Carlesson, fäktning
Torino 2006: Anja Pärson, alpin skidåkning
Salt Lake City 2002: Magdalena Forsberg, längdskidåkning
Nagano 1998: Torgny Mogren, längdskidåkning
Lillehammer 1994: Pernilla Wiberg, alpin skidåkning
Albertville 1992: Tomas Gustafson, hastighetsåkning på skridskor
Calgary 1988: Thomas Wassberg, längdskidåkning
Sarajevo 1984: Mats Waltin, ishockey
Lake Placid 1980: Eva Olsson, längdskidåkning
Innsbruck 1976: Carl-Erik Eriksson, bobsleigh
Sapporo 1972: Hasse Börjes, hastighetsåkning på skridskor
Grenoble 1968: Barbro Martinsson, längdskidåkning
Innsbruck 1964: Carl-Gustav Briandt, skidor
Squaw Valley 1960: Einar Granath, ishockey
Cortina d'Ampezzo 1956: Bror Östman, backhoppning
Oslo 1952: Erik Elmsäter, nordisk kombination
St.Moritz 1948: Erik Lindström, skidor
Garmisch‑Partenkirchen 1936: Sven Selånger, nordisk skidsport
Lake Placid 1932: Sven Selånger, nordisk skidsport
St.Moritz 1928: Viking Harbom, ishockey
Chamonix 1924: Ruben Rundquist, ishockey
Ovanstående är listor på svenska fanbärare genom OS-historien.
Det finns några undantag som bekräftar regeln men fanbärarna lyckas nästan aldrig i OS. Anja Pärsson tog guld i Turin och Pernilla Wiberg tog ett guld i kombination och det finns väl en och annan ytterligare som det gått bra för men de är få.
Vi vill ju se Tre Kronor ta guld så snälla låt någon av de där skicrossåkarna bära fanan. Då skulle de ju få lite uppmärksamhet också. Och framförallt göra reklam för en så gigantiskt stor sport som VERKLIGEN hör hemma i OS.
På tal om skicross så läste jag häromveckan, tror det var i GP, om att skicrossåkare som skickades till OS hade snittplaceringarna kring 35-40 i världscuptävlingarna. Sveriges bästa gymnast, Veronica Wagner, som ville åka till sommar-OS efter en skadeperiod fick inte åka för att SOK inte trodde hon skulle kunna fightas om en medalj. Ehhh.... Är det inte något som luktar skunk här?
Sedan hoppas jag verkligen att Lindsay Vonn kan komma till start i OS. Det är alltid supertrist att läsa om atleter som förberett sig stenhårt inför OS och som gjort bra ifrån sig länge inte kan tävla i just OS.
Till skillnad mot Patrik Sjöberg så tycker ju jag att en mästerskapsmedalj väger väldigt tungt. Det tror jag nog att Sjöberg också gör . . . för alla utom Stefan Holm kontra honom själv. Ni hörde väl i Mästarnas Mästare hur Sjöberg sa något i stil med att han sett upp till Tomas Gustafsson och imponerats av Gustafssons OS-guld.... OBS! OS-Guld!
Han sa inte att han imponerades av Gustafssons världsrekord utan han sa att han imponerades av Gustafssons OS-GULD.
Om man tar t.ex. skridsko och världsrekorden där så slog man under en tid världsrekord på löpande band utifrån materialutvecklingen och banförhållandena. Likadant har det varit inom simningen med deras banor och framförallt dräkter. Någon som kommer ihåg ett världsrekord i simning eller skridsko? En världsrekordhållare någon? Nähäe, någon som kommer ihåg Eric Heiden eller Mark Spitz?
Vid OS 2004 tog Stefan Holm OS-Guld i höjdhopp och det kommer alltid att stå där i historieböckerna och det är STORT. Mycket större än två meter.
Tomas Gustafsson kändes ju lite väl irriterad över Sjöbergs trash-talk där på Malta.
Men det som är så skönt med Gustafsson är att han har en sund inställning till tävlandet. "Jag synar hans snack så får vi se hur långt det håller". Samtidigt tycker jag ju att Sjöberg har en befriande avslappnad hållning och han backade inte heller för att utmana Gustafsson.
Gustafsson tog förlusten utan sura miner. Ok, han var besviken men that´s life.
Det är ju väldigt tydligt att Gustafsson vuxit upp och mognat på de ställen där Sjöberg fortfarande är en trulig 15-åring med behov av att frigöra sig från något och revoltera mot något eller någon.
Angående nattduellen så är det ju mer aktuellt än någonsin att vända på svärden så att de istället sticker upp ur marken så de tävlande kan mäta sin reaktionsförmåga ordentligt. Sjöberg blir ju sist i tävling efter tävling och så slutar det alltid med en nattduell där två meter Sjöberg är två meter och bara är två meter liksom. . .
Men nu börjar OS och jag hoppas vi slipper se Peter Forsberg längst fram av svenskarna.
LET THE GAMES BEGIN!
Aten 2004: Lars Frölander, simning
Sydney 2000: Anna Olsson, kanot
Atlanta 1996: Jan-Ove Waldner, bordtennis.
Barcelona 1992: Stefan Edberg, tennis.
Seoul 1988: Agneta Andersson, kanot.
Los Angeles 1984: Hans Svensson, rodd.
Moskva 1980: Stig Pettersson, friidrott.
Montreal 1976: Jan Karlsson, brottning.
München 1972: Jan Jönsson, fälttävlan.
Mexiko 1968: Rolf Peterson, kanot.
Tokyo 1964:
Rom 1960: William Grut, modern femkamp.
Melbourne 1956: Per Carlesson, fäktning
Torino 2006: Anja Pärson, alpin skidåkning
Salt Lake City 2002: Magdalena Forsberg, längdskidåkning
Nagano 1998: Torgny Mogren, längdskidåkning
Lillehammer 1994: Pernilla Wiberg, alpin skidåkning
Albertville 1992: Tomas Gustafson, hastighetsåkning på skridskor
Calgary 1988: Thomas Wassberg, längdskidåkning
Sarajevo 1984: Mats Waltin, ishockey
Lake Placid 1980: Eva Olsson, längdskidåkning
Innsbruck 1976: Carl-Erik Eriksson, bobsleigh
Sapporo 1972: Hasse Börjes, hastighetsåkning på skridskor
Grenoble 1968: Barbro Martinsson, längdskidåkning
Innsbruck 1964: Carl-Gustav Briandt, skidor
Squaw Valley 1960: Einar Granath, ishockey
Cortina d'Ampezzo 1956: Bror Östman, backhoppning
Oslo 1952: Erik Elmsäter, nordisk kombination
St.Moritz 1948: Erik Lindström, skidor
Garmisch‑Partenkirchen 1936: Sven Selånger, nordisk skidsport
Lake Placid 1932: Sven Selånger, nordisk skidsport
St.Moritz 1928: Viking Harbom, ishockey
Chamonix 1924: Ruben Rundquist, ishockey
Ovanstående är listor på svenska fanbärare genom OS-historien.
Det finns några undantag som bekräftar regeln men fanbärarna lyckas nästan aldrig i OS. Anja Pärsson tog guld i Turin och Pernilla Wiberg tog ett guld i kombination och det finns väl en och annan ytterligare som det gått bra för men de är få.
Vi vill ju se Tre Kronor ta guld så snälla låt någon av de där skicrossåkarna bära fanan. Då skulle de ju få lite uppmärksamhet också. Och framförallt göra reklam för en så gigantiskt stor sport som VERKLIGEN hör hemma i OS.
På tal om skicross så läste jag häromveckan, tror det var i GP, om att skicrossåkare som skickades till OS hade snittplaceringarna kring 35-40 i världscuptävlingarna. Sveriges bästa gymnast, Veronica Wagner, som ville åka till sommar-OS efter en skadeperiod fick inte åka för att SOK inte trodde hon skulle kunna fightas om en medalj. Ehhh.... Är det inte något som luktar skunk här?
Sedan hoppas jag verkligen att Lindsay Vonn kan komma till start i OS. Det är alltid supertrist att läsa om atleter som förberett sig stenhårt inför OS och som gjort bra ifrån sig länge inte kan tävla i just OS.
Till skillnad mot Patrik Sjöberg så tycker ju jag att en mästerskapsmedalj väger väldigt tungt. Det tror jag nog att Sjöberg också gör . . . för alla utom Stefan Holm kontra honom själv. Ni hörde väl i Mästarnas Mästare hur Sjöberg sa något i stil med att han sett upp till Tomas Gustafsson och imponerats av Gustafssons OS-guld.... OBS! OS-Guld!
Han sa inte att han imponerades av Gustafssons världsrekord utan han sa att han imponerades av Gustafssons OS-GULD.
Om man tar t.ex. skridsko och världsrekorden där så slog man under en tid världsrekord på löpande band utifrån materialutvecklingen och banförhållandena. Likadant har det varit inom simningen med deras banor och framförallt dräkter. Någon som kommer ihåg ett världsrekord i simning eller skridsko? En världsrekordhållare någon? Nähäe, någon som kommer ihåg Eric Heiden eller Mark Spitz?
Vid OS 2004 tog Stefan Holm OS-Guld i höjdhopp och det kommer alltid att stå där i historieböckerna och det är STORT. Mycket större än två meter.
Tomas Gustafsson kändes ju lite väl irriterad över Sjöbergs trash-talk där på Malta.
Men det som är så skönt med Gustafsson är att han har en sund inställning till tävlandet. "Jag synar hans snack så får vi se hur långt det håller". Samtidigt tycker jag ju att Sjöberg har en befriande avslappnad hållning och han backade inte heller för att utmana Gustafsson.
Gustafsson tog förlusten utan sura miner. Ok, han var besviken men that´s life.
Det är ju väldigt tydligt att Gustafsson vuxit upp och mognat på de ställen där Sjöberg fortfarande är en trulig 15-åring med behov av att frigöra sig från något och revoltera mot något eller någon.
Angående nattduellen så är det ju mer aktuellt än någonsin att vända på svärden så att de istället sticker upp ur marken så de tävlande kan mäta sin reaktionsförmåga ordentligt. Sjöberg blir ju sist i tävling efter tävling och så slutar det alltid med en nattduell där två meter Sjöberg är två meter och bara är två meter liksom. . .
Men nu börjar OS och jag hoppas vi slipper se Peter Forsberg längst fram av svenskarna.
LET THE GAMES BEGIN!
tisdag 19 januari 2010
Varit orolig över att missa en straff någon gång...Kolla in detta.
Tyvärr dyker det upp några svenska staffläggare på slutet. . . .
Etiketter:
Henrik Sedin,
Ishockey,
Markus Näslund,
Peter Forsberg,
Straffmissar
torsdag 10 december 2009
Detroit under isen
Ni kanske har svårt att tro att jag är intresserad av någon annan idrott än innebandy och fotboll men jag följer faktiskt även ishockeyn i både NHL och "Elit"-serien.
Tyvärr har ju ishockeyn byggt in sig i en enorm transportsträcka som gör att matcherna är helt betydelselösa halva säsongen och det finns liksom inga highlights.
Ovetjkin/Ovechkin gjorde comeback i Washington Capitals häromdagen och satte direkt två baljor. Det är liksom det häftigaste som hänt den senaste tiden.
Självklart gillar jag ju Forsberg och Näslunds lirande i Modo men hur är det egentligen ställt med motståndet. Jag tror att ishockeykunnandet har devalverats i motsvarande grad som svenska skolbarns matematikkunskaper. Det svenska hockeylirare är bäst på nuförtiden är att hålla fast motståndarna runt midjan och det är inte såvärst kul att se på.
Mattias Tedenby och Magnus Pääjärvi-Svensson är två lysande undantag dock.
Detroits Stanley-cupfinal såg jag i våras och nu går laget tungt som en blydragg i Vassaraälven.
I natt föll laget mot St:Louis hemma och det är väl typ tredje förlusten på raken.
Ok, laget lider av många skador men det är ju bedrövligt hur dåligt flyt det är.
Inga av svenskarna glänser och Lidström tycker att laget åker omkring och är proppmätt av framgångar. Nä, där kommer det att hända saker snart och spelare och ledare hänger löst.
Under tiden njuter vi av en Ovechkin-pryl från i februari.
Typ en sådan här sargfiness körde Benjamin Holmström på vår senaste träning...coolt.
Tyvärr har ju ishockeyn byggt in sig i en enorm transportsträcka som gör att matcherna är helt betydelselösa halva säsongen och det finns liksom inga highlights.
Ovetjkin/Ovechkin gjorde comeback i Washington Capitals häromdagen och satte direkt två baljor. Det är liksom det häftigaste som hänt den senaste tiden.
Självklart gillar jag ju Forsberg och Näslunds lirande i Modo men hur är det egentligen ställt med motståndet. Jag tror att ishockeykunnandet har devalverats i motsvarande grad som svenska skolbarns matematikkunskaper. Det svenska hockeylirare är bäst på nuförtiden är att hålla fast motståndarna runt midjan och det är inte såvärst kul att se på.
Mattias Tedenby och Magnus Pääjärvi-Svensson är två lysande undantag dock.
Detroits Stanley-cupfinal såg jag i våras och nu går laget tungt som en blydragg i Vassaraälven.
I natt föll laget mot St:Louis hemma och det är väl typ tredje förlusten på raken.
Ok, laget lider av många skador men det är ju bedrövligt hur dåligt flyt det är.
Inga av svenskarna glänser och Lidström tycker att laget åker omkring och är proppmätt av framgångar. Nä, där kommer det att hända saker snart och spelare och ledare hänger löst.
Under tiden njuter vi av en Ovechkin-pryl från i februari.
Typ en sådan här sargfiness körde Benjamin Holmström på vår senaste träning...coolt.
Etiketter:
Detroit Red Wings,
Elitserien,
Högsbo AIK,
Innebandy,
Ishockey,
Markus Näslund,
NHL,
Ovetjkin,
Peter Forsberg,
Pääjärvi,
Tedenby
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)