Winter Classics är ett riktigt pinkigt arrangemang

Pittsburgh Penguins mot Washington Capitals på Heinz Field i Pittsburgh hypades som en kanonmatch i utomhusmiljö inför 70 000 åskådare.

Matchen skulle ha startat 19.00 men flyttades pga regn till 02.00.
Och ändå regnade det. Inte bra för vara sig isen eller spelet eller humöret för de inblandade.

Matchen slutade 3-1 till Washington efter bl.a. två mål av Fehr.
Crosby gick poänglös av banan för andra matchen på raken.

För övrigt så är det Wayne Gretzky som har rekordet i antal raka matcher med poäng. Säsongen 83-84 gjorde han poäng i 51 raka matcher. Den som har den längsta sviten på 90-talet och därefter är Mats Sundin som säsongen 93-94 gjorde poäng i 30 raka matcher.

Åter till Winter Classics så var samtliga stjärnor bleka.
Nämnde Crosby syntes som mest till efter att han åkt på en rejäl propp.
Ovetjkin syntes som mest när han, i skottläge, tappade fotfästet på den dåliga isen och föll framåt helt oförklarligt. Det såg lite skoj ut men inte mer.
Kommentatorn försökte att elda upp sig över att Bäckström slog några passningar snett bakåt till avlastande back men det genomskådade man ju snart. Bäckström var blek som en myrdimma i Svappavaara i september.

Två lirare drog igång ett löjligt slagsmål där de stod och vevade mot baksidan av varandras hjälmar några gånger innan de kom överens om att de hade gjort sin show och avbröt.

Själva sändningen sedan var också kass. Ständiga kameraåkningar och in- och utzoomningar så man blev bortkollrad gång på gång. Den stora arenan verkade både hindra bättre vinklar samtidigt som den möjliggjorde kameraåkningar ifrån extremt långt håll. Sedan vet jag inte om det var matchens karaktär som kanske gjorde att producenten ville "spica" upp det hela med fräcka kameramanövrar...

Publiken på plats KAN ju bara inte uppleva det som en bra tillställning.
De sitter ju "mil" ifrån matchen och de på de nedre raderna ser absolut ingenting pga vinkeln. De på de övre raderna hamnar ju alltså långt ifrån.
Nej, Winter Classics är, som jag ser det, bara ett överhypat reklamjippo.

NHLs grundserie för de lag som ligger bra till är dessutom inte heller särskilt skoj om jag ska vara ärlig.

Det enda roliga var att spelkontot fylldes på igen... ;-)

OS går åt helvete för Tre Kronor

Jaha, det var ju det vi visste.
Peter Forsberg bar den svenska flaggan vid invigningen och därmed rök alla chanser till ett svenskt OS-guld i ishockey.

Samtidigt läser jag att Anja Pärsson säger "Jag har chansen att vinna guld".
Jajjamensann fattas bara. Alla startande har ju chansen att vinna guld.

På en annan plats läste jag att Sverige skulle ta nio OS-guld.

Tjohooooo, nu råder guldfebern igen.
Varenda svensk haussas så att vi stackars tittare plågat ska behöva lyssna till kommentatorerna och läsa om misslyckande efter misslyckande av svenska "favoriter".
Nä, då är det bättre att hålla på de riktiga favoriterna i de olika grenarna.

Själv kommer jag att njuta av att se Ovetjkin skjuta Kanada och deras domaranhöriga till ett silver och jag ska fira med tårta när jag ser Crosby gråta.

Jag kommer att spela 100 kronor vinnare på Northug i allt.
När han förlorar kommer jag att skratta ballt.

****************************************************************************

Ok, lite V75.
Det skräller i första.
Andrahandsfavoriten vinner i andra och i tredje.
I fjärde och femte vinner favoriterna.
I sjätte vinner Manhattan DK.
I sista vinner Roberto.

Lite väl blågula ögon

Läser att Expressens Magnus Nyström skriver att Nicklas Bäckström imponerar mest i matchen mellan Washington och Pittsburgh där Ovetjkin gjorde ett hat trick.
Ok, Nyström skriver att ryssen var bäst men att ingen vet hur bra Bäckström kan bli.

Sedan börjar Nyström lyfta fram hur bra Bäckström är på att teka och hur han hela tiden städar upp efter Ovetjkin.

Han är ju för go denne Nyström.

Bäckström fick två assist i matchen och det ena var en riktig och bra passning till Poti som slog en lång genomskärare till Ovetjkin som kom fri med målvakten. Den andra var en halvvunnen tekning där Bäckström sparkade fram pucken till Knuble som slog tillbaks en rapp passning till Ovetjkin som nöp till direkt.
Alltså fick Bäckström två billiga andraassist på Ovetjkins mål.

Defensivt är Ovetjkin en mardröm att möta. Han ligger hela tiden på rätt plats och vid minsta lilla felpass genom mittzonen så hugger han på chansen. Han jobbar också stenhårt och finns "överallt" i försvarszonen innan han sticker och är först upp i anfallszonen också.

Bäckström är bra och han kan ju bli hur bra som helst men han har en bit kvar upp till Ovies nivå.

Oj oj oj OJvetjkin

Hat trick och fyra poäng i matchen mot Pittsburgh.
Snacka om att killen är stekhet.

Han åker omkring på isen som en svetsloppa och är överallt och han skjuter på ALLT!
Ibland känner han sig tvingad att dela med sig av puckinnehavet men det syns att han inte gillar det. Helst tar han pucken i egen zon och åker rätt igenom allt och skjuter ett par meter in i anfallszon.

Nicklas Bäckström som spelar med honom öser ju ckså in poäng men det handlar mest om att bara åka med. Ibland är det ju någon annan Washingtonspelare som petar på pucken innan Superryssen får tag i den och då blir det ju en assist av det.

Sidney Crosby gjorde också ett par fina mål idag men i ärlighetens namn måste det sägas att Washingtons backar är rätt generösa mot motståndarna.

Omöjlige Ohejdbare Ovetjkin Omintetgjorde Omgivningen

Henrik Sedin fick låna toppen på poängligan i NHL ett tag men nu har Alex Ovetjkin återtagit tronen genom ett ordentligt ryck.

Jag kollade in poängligan på SVT-text igår och då ledde Sedin med 78 poäng mot Ovetjkins 77. Nu när jag kollar in NHLs officiella poängliga leder Ovetjkin med 82 poäng mot Sedins 78. Svt-text har 80 poäng på ryssen men det är gamla siffror.

Det var kul med uppmärksamheten så länge det varade för Henrik Sedin.
Min teori om Sedins uppryckning i poängligan är att han blev tvungen att lämna sarghörnen när brorsan Daniel skadades och då upptäckte han att det är ute i banan man gör mål. Easy Peasy.... Men Alex Ovetjkin har år av rutin i ett skjuta på allt och utmana och gå framåt på allt. Han går inte att stoppa.

Andra kul nyheter från NHL är ju att Nicklas Bäckström går lika bra som Ovetjkin. Fem poäng senast och killen börjar bli en riktig superstar. Långt ifrån den bleka figur som skulle bära upp ett svenskt Junior-VM-lag för några år sedan. Han ligger nu fyra i poängligan, på samma placering som Crosby och Thornton, sju poäng efter Sedin.

Daniel Alfredsson går också som tåget och gör mål i match efter match. han har nu spelat 47 matcher och har gjort 47 poäng. Hyfsat facit.

Patrik Hörnqvist gjorde två mål senast och ligger på 18 plats i målligan.
5:e svensk i NHLs målliga är Mikael Samuelsson. . .
Ok, jag tar väl de fem då . . . och ett några till;
Henrik Sedin 25 mål
Nicklas Bäckström 25 mål
Patrik Hörnqvist 23 mål
Loui Eriksson 21 mål
Mikael Samuelsson 19 mål
Daniel Alfredsson 17 mål
Tomas Holmström 15 mål
Henrik Zetterberg 14 mål
.
.
.
Fredrik Modin 2 mål på 22 matcher
Johan Franzén 1 mål på 3 matcher. Gör en darrig NHL-comeback på tisdag, tre dagar innan OS startar.

Detroit under isen

Ni kanske har svårt att tro att jag är intresserad av någon annan idrott än innebandy och fotboll men jag följer faktiskt även ishockeyn i både NHL och "Elit"-serien.

Tyvärr har ju ishockeyn byggt in sig i en enorm transportsträcka som gör att matcherna är helt betydelselösa halva säsongen och det finns liksom inga highlights.

Ovetjkin/Ovechkin gjorde comeback i Washington Capitals häromdagen och satte direkt två baljor. Det är liksom det häftigaste som hänt den senaste tiden.

Självklart gillar jag ju Forsberg och Näslunds lirande i Modo men hur är det egentligen ställt med motståndet. Jag tror att ishockeykunnandet har devalverats i motsvarande grad som svenska skolbarns matematikkunskaper. Det svenska hockeylirare är bäst på nuförtiden är att hålla fast motståndarna runt midjan och det är inte såvärst kul att se på.
Mattias Tedenby och Magnus Pääjärvi-Svensson är två lysande undantag dock.

Detroits Stanley-cupfinal såg jag i våras och nu går laget tungt som en blydragg i Vassaraälven.
I natt föll laget mot St:Louis hemma och det är väl typ tredje förlusten på raken.
Ok, laget lider av många skador men det är ju bedrövligt hur dåligt flyt det är.
Inga av svenskarna glänser och Lidström tycker att laget åker omkring och är proppmätt av framgångar. Nä, där kommer det att hända saker snart och spelare och ledare hänger löst.

Under tiden njuter vi av en Ovechkin-pryl från i februari.
Typ en sådan här sargfiness körde Benjamin Holmström på vår senaste träning...coolt.