I natt vann Vancouver över Boston med 1-0 och leder därmed finalserien med 3-2 i matcher och är en match ifrån att bli Stanley-Cup-mästare.
Under den förra matchen blev de hånade av TV-kommentatorn och förre Islandersmanagern Mike Milbury genom att han i nedsättande ton jämförde bröderna med Thelma & Louise.
Nu är ju tyvärr Milbury ett arschel även på filmhistoria så han har inte koll på att T&L faktiskt var två riktigt tuffa kvinnor och dessutom två av filmhistoriens populäraste rollfigurer i hjälteroller.
Milbury försökte naturligtvis spinna vidare på "Systrarna Sedin"-temat som skapats någonstans.
Jag kan ärligt säga att jag har sett alldeles för lite av bröderna Sedin för att uttala mig om deras tuffhet i spelstilen som sådan. Med röven kan jag däremot räkna ut att de spelar smart och jag kan föreställa mig att tvillingarna spar på krafterna för att sätta pucken i nät istället för att buffa på motståndare.
Det är ju bara att titta på de främsta poängplockarna i NHL för att inse att det sällan är särskilt fruktbart att åka omkring och proppa spelare till höger och vänster ifall man vill göra mål.
Sidney Crosby KAN sätta dit kroppen om det behövs men han gör det sällan.
Jaromir Jagr var också en fysiskt stor spelare men han var inte känd för sitt uppoffrande spel.
Den ende superstjärnan som också spelat riktigt tufft och samtidigt levererat poäng är Peter Forsberg och så såg vi ju också hur det gick med hans kropp och karriär.
Hur aktiv tacklare var historiens främste alla kategorier - Wayne Gretzky?
Hur många tacklingar delade han ut under hela sin karriär?
Hur många tacklingar åkte han på under hela sin karriär?
Skulle man kalla Wayne Gretzky för "Prinsessan på ärten" eller "Prinsessan Leia"?
Nej, men bara för att två tvillingbröder ifrån Sverige levererar poäng i stora lass så vill transatlantisk press knäcka dem med idel hån och glåpord. Klart som fan att det inte är populärt i ligan att två svenska killar som är bröder och tvillingar lyckas exakt lika bra. Pressen därborta vill ju skriva om deras egna hockeyhjältar.
Sidney Crosby och möjligen rivaliteten med Ovechkin är ju det som lockar dem. Sedan är det ju de egna stjärnorna som ska hyllas.
Sedan är det ju såklart så att bröderna inte knäcks av lite skriverier eller kommentarer i media.
De som skriver sänker ju snarare sig själva till en riktigt dynglåg nivå och det är pinsamt för dem varje gång sedinarna lett Vancouver till en seger.
Jag har själv alltid tyckt att bröderna snurrade alldeles för mycket och ineffektivt i hörnen. Det tyckte de själva också och började för några säsonger sedan att utveckla sitt spel och det var då det stora lyftet kom för dem. De gick ifrån att vara habila poängmakare till att bli rena poängmaskiner som spottar fram mål och assist i parti och minut. Det gör det dessutom både med och utan varandra och de är otroligt professionella och målmedvetna i det de gör.
Sällan har jag hört lagidrottare tala om sin egen utveckling och sina egna åtgärder så som jag hört bröderna Sedin berätta. Trots att killarna skulle kunna sätta sig nöjda med att ligga på en femtondeplats i poängligan och respass i kvartsfinalen av Stanley Cup så har de fortsatt analysera sitt spel för att hela tiden bli bättre. Små detaljer har justerats och de har jobbat på att bli snabbare, starkare och mer tekniska. Utöver det har de analyserat sitt eget taktiska spel och justerat sina rörelsemönster på banan.
Henrik och Daniel Sedin förtjänar respekt och hyllningar för sitt spel och jag hoppas att misslyckade figurer som Milbury får äta upp varenda ord nedsköljt av ett glas senapsdiarré för varje tugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar