Ser att Alexander Gerndt är på väg till FC Utrecht och där får en massa stålar för att sparka boll. Kul för honom.
Svenska fotbollsklubbar har ingenting att sätta emot när små holländska, franska, danska, norska eller ukrainska klubbar eller burgundiska klubbar vill köpa spelare.
De svenska lirarna blir alldeles till sig bara för att få spela fotboll i ett annat land och klubbarna vill inte lägga krokben för spelarna så de utländska klubbarna kan enkelt hämta hem våra spelare.
I Allsvenskan får vi i vår tur se lirare ifrån Senegal, Moldavien och Sierra Leone göra succé. Få är de i publiken som blir särskilt begeistrade över de anonyma världsspelarna. Ja, "världsspelarna" är alltså ett epitet för att de spelar över hela världen och inte något som säger något om deras klass som spelare.
Det är precis ovanstående utveckling som gjort att jag håller lite extra på IFK Göteborg som satsar sina resurser på egna talanger eller åtminstone talanger fostrade i närområdet i första hand.
Kul också att Tobias Hysén blev kvar i klubben när "Storklubben" Club Brügge skulle köpa honom. Om det var självvalt eller om pengarna inte blev det rätta eller varför det inte blev något vet jag inte men det är ju inte svårt att tänka sig att Hyséns skadebekymmer satte en del hinder.
Men det roliga med den affären var att pressen beskrev Brügge som en "STORKLUBB".
Jo tjena. Var då någonstans och när då?
Fast mer pengar än de allsvenska klubbarna har dessa "Storklubbar" i Holland, Belgien, Uzbekistan och var de nu ligger. Gerndt erbjuds en årslön om ca 5 miljoner och en bonus om 1500 euro för varje mål han gör och lite ytterligare bonusar.
Allsvenskan är en karg och enslig plats som alla vill ifrån och i dess grådaskiga sken så blir alla klubbar utomlands storslagna och glänsande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar