Vad är en storklubb

Ser att Alexander Gerndt är på väg till FC Utrecht och där får en massa stålar för att sparka boll. Kul för honom.

Svenska fotbollsklubbar har ingenting att sätta emot när små holländska, franska, danska, norska eller ukrainska klubbar eller burgundiska klubbar vill köpa spelare.
De svenska lirarna blir alldeles till sig bara för att få spela fotboll i ett annat land och klubbarna vill inte lägga krokben för spelarna så de utländska klubbarna kan enkelt hämta hem våra spelare.

I Allsvenskan får vi i vår tur se lirare ifrån Senegal, Moldavien och Sierra Leone göra succé. Få är de i publiken som blir särskilt begeistrade över de anonyma världsspelarna. Ja, "världsspelarna" är alltså ett epitet för att de spelar över hela världen och inte något som säger något om deras klass som spelare.

Det är precis ovanstående utveckling som gjort att jag håller lite extra på IFK Göteborg som satsar sina resurser på egna talanger eller åtminstone talanger fostrade i närområdet i första hand.

Kul också att Tobias Hysén blev kvar i klubben när "Storklubben" Club Brügge skulle köpa honom. Om det var självvalt eller om pengarna inte blev det rätta eller varför det inte blev något vet jag inte men det är ju inte svårt att tänka sig att Hyséns skadebekymmer satte en del hinder.

Men det roliga med den affären var att pressen beskrev Brügge som en "STORKLUBB".
Jo tjena. Var då någonstans och när då?

Fast mer pengar än de allsvenska klubbarna har dessa "Storklubbar" i Holland, Belgien, Uzbekistan och var de nu ligger. Gerndt erbjuds en årslön om ca 5 miljoner och en bonus om 1500 euro för varje mål han gör och lite ytterligare bonusar.

Allsvenskan är en karg och enslig plats som alla vill ifrån och i dess grådaskiga sken så blir alla klubbar utomlands storslagna och glänsande.

IFK Göteborg riktigt riktigt illa ute

Jag grundar detta på en enda sak. . .

. . . att jag såg en rubrik om att Lagerbäck är redo att ta över.

Bäva månde hela Göteborg.

IFK Göteborg är en talangfabrik där talanger utvecklas, frodas och förädlas.
Lars Lagerbäcks hantering av talanger handlar om att ha dem utanför planen.

Bröderna Holmgren i nutid

Snart kommer det en film om IFK Göteborgs 80-tal och där hade bröderna Tord och Tommy Holmgren en stor del. Här har jag hämtat ett litet klipp som jag hittat hos BaraBen.com Jag tror inte de har något emot att jag sprider detta.

Tord Holmgren var den som var känd för att springa bäst, mest och hårdast på en fotbollsplan och Tommy Holmgren var känd för att kunna snurra upp vilket försvar han än mötte.

De var också Norrbottens stora stolthet under många år.

Löjligt skifte i Blåvitt

Stefan Rehn petas som huvudtränare för IFK Göteborg och istället går Jonas Olsson in som huvudcoach samtidigt som Rehn får större ansvar för den individuella träningen/utvecklingen.

Jag är ju inte så insatt i Blåvitt att jag kan uttala mig om hur det sett ut. Det kan ju bara de inblandade coacherna och Håkan Mild samt spelarna.

En bild säger att det inte innebär någon förändring mer än bara ett litet skifte på papperet.

Den bild som Rehn ger i en intervju jag läser är att ledarna gjort upp planerna tillsammans och att de har coachat varsin halvlek men nu får Jonas Olsson ta båda halvlekarna.

Det verkar som att IFK tar till samma lösning som Frölunda Indians gjorde när spelet hackade i Scandinavium i vintras med en ny coach samtidigt som den gamle är kvar. Man kan kalla det för en mjuk avpolettering.

Rehn sjunger på sista versen hos Blåvitt helt enkelt.

Men nog är det en märklig lösning av Håkan Mild.
I Indians fall tog man ju i alla fall in en ny tränare som kunde komma med lite nya idéer och en ny röst. Nu undrar jag ju var fasen Jonas Olsson har funnits när Rehn har lagt upp sina planer för matcherna?

Sedan undrar jag om Jonas Olsson åkte snålskjuts på Rehn när IFK blev mästare?

För mig känns det som att IFK har drabbats av hybris helt enkelt.
De nådde gigantiska framgångar med ett ungt spelarmaterial och nu när de sålt ett antal spelare och haft ett gäng skadade så förväntar sig klubben samma resultat ändå.

Nä, det här duger inte Mild.
Antingen tror man på den lösning man har eller så hittar man en helt ny.

Om du har en köttsoppa med kött, morötter, potatis och buljong så har du fortfarande samma köttsoppa även efter att du kört ner soppsleven och rört om.

Krkic och den nya fotbollsvärlden

Nu ska vi se här.
Idrottsvärlden är smått orättvis.

Jag har sett Bojan Krkic i säkert femton matcher under säsongen.
I en och annan sekvens har han lyckats med en liten grej och då och då till och med gjort mål men det har mer handlat om slumpens skördar än något annat. Bojan Krkic har ärligt talat varit rent ut sagt usel större delen av säsongen.

Jag kan ju låtsas att jag inte är svensk och att jag skiter i Zlatan Ibrahimovics fotbollslycka utan istället gillar Thierry Henry som spelare.

Thierry Henry vann Guldskon 2004 och 2005. Åren 2003 och 2004 röstades han fram som världens näst bäste spelare. Säsongen 2005/2006 gjorde Henry flest mål i Premiere League.
2007 gick han till FC Barcelona.

I Barcelona har han oftast fått hålla till som forward ute till vänster i banan.
Han har där gjort så gott han har kunnat men det är när han flyttats in centralt som han trivts allra bäst och gjort bäst ifrån sig. Så även de gånger han har spelat där den innevarande säsongen.

Den senaste tiden har Henry hamnat i Pep Guardiolas frysbox. Guardiola sätter hellre upp mittbacken Pique i anfallet än att han byter in Henry. Det säger en del.

Nu senast mot Villareal så spelade Guardiola med "Barca-Guden" Messi, Pedro och Krkic. Zlatan blev inbytt med fem minuter kvar. Thierry Henry syns inte till.

Krkic lyckades med att stöta bollen förbi en halvslö spansk back, runda honom för att sedan peta in bollen i mål. Därmed så hade han gjort ett "konstmål" och höjdes till skyarna som något som en skänk från ovan. Kom igen, killen har ju försökt med den grejen hela säsongen och när den ÄNTLIGEN går hem så är det som när den blinda hönan äntligen hittar ett korn.

Krkic hyllas och Guardiola kramar om honom när han byts ut.
Han kramas om som en son i familjen.

Och det är familjen som är det nya i fotbollsvärlden.

Allt fler stora klubbar börjar nu dras med gigantiska skulder och UEFA planerar att sanera i fotbollsekonomierna. Klubbar som inte kan klara sin egen ekonomi kommer inte att klara regelverken och det blir katastrof för köpeklubbar som Real Madrid och större delen av Premiere League t.ex.

Bayern München tillhör ett av undantagslagen där man byggt grunden på egna talanger och kompletterat med spelare som passar in i systemet - Ribery och Robben t.ex.

FC Barcelona är också en klubb som bygger på egna talanger. Krkic, Messi, Xavi, Iniesta, Puyol, Pique, Valdés och Busquets räknas alla som Barcelonas egna talanger från ungdomsakademien.

Men FC Barcelona är en klubb med stolta katalanska traditioner att försvara och därför måste även de köpa in lite spelare utifrån ibland när inte alla ungdomsvärvningar går hem.

Problemet, om man nu kan tala om ett problem med "världens bästa lag", är att stjärnorna som köps in ofta behandlas lite styvmoderligt av Barcelona. Men det är mest ett problem för stjärnorna som kommer naturligtvis.

När man tänker efter hur det såg ut i matcherna mot Inter så var det stjärnorna utifrån som dels misslyckades och dels fick skulden. Toure Yaya, Dani Alves och Seidu Keita var alla urusla på det de skulle göra och skulden fick den dyraste av dem alla - Zlatan Ibrahimovic.

På sätt och vis måste jag ändå tycka att det är bra för fotbollen att den utvecklas mot att klubbar som odlar och vårdar de egna talangerna premieras. Jag tror definitivt att det kommer att vara bra för svensk fotboll att utvecklingen tar den vägen.

Om bara några år har kanske FC Barcelona lyckats med sin föresats att bara spela med egna talanger. En svensk förebild i detta sammanhang är IFK Göteborg. Även om det ofta glöms bort att många av IFKs talanger faktiskt har hittats hos mindre klubbar runtomkring Göteborg.
Det kunde den svenska storklubben ibland lyfta fram lite mer i sin marknadsföring av "sina" unga talanger.