Välkommen till Ryssfemmor!


Visar inlägg med etikett Robin Söderling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Robin Söderling. Visa alla inlägg

tisdag 21 september 2010

Det var bättre på Adriano Panattas tid . . .

Minns ni den gubben?
Adriano Panatta.
Klart ni gör säger alla födda före 1970.
Vem f-n är det säger alla yngre.

Han var en av världens bästa tennisspelare på 70-talet och då främst 1976 då han vann Franska Öppna mästerskapen i Paris. Han var också en stilbildare med ett elegant spel byggt på serve och volley i en tid då tennisspelare smekte iväg bollarna med mjuka och graciösa rörelser. Graciösast av dem alla var just Adriano Panatta.

Han är den ende spelare som har slagit Björn Borg i Franska Öppna och det gjorde han två gånger, 1973 och 1976. Det var också 1976 som han nådde som högst i sin karriär efter att det året ha vunnit Franska mästerskapen och Davis Cup.

Och det är just Davis Cup som får mig att skriva detta inlägg.
Sverige slog ju just Italien i Davis Cup i helgen.
I en tät match vann Sverige med 3-2 efter att Robin Söderling vunnit sina två singlar och vårt dubbelpar lyckats vända ett 0-2-underläge till vinst.

Sveriges andra singel spelade av Andreas Vinciguerra som förlorade sina matcher mot italienarna Bolelli och Fognini. Det är väl kanske just dessa namn som får mig att tänka på att det var bättre på Adriano Panattas tid.

Bolelli och Fognini. Är det killar du har hört talas om?
Nej, jag tänkte väl det.
Ok, alla måste ju börja någonstans men dessa killar är 23 och 24 år och rankade 71a och 109a i världen. Italien är rankat som 19e land i världen.

Sverige hankar sig fortfarande fram och är lite bättre på en elfte plats med bra draghjälp av vår ende världsspelare Robin Söderling.

Ok, Italien och Sverige är lite bleka just nu men det finns ju andra världsstjärnor såsom Rafael Nadal och Roger Federer säger ni. Jo jo jo, dessa känner ju alla till.
Men i övrigt.
Frankrike och Argentina spelade semifinal i Davis Cup.
Frankrike, som är rankat sjua, slog tredjerankade Argentina.
Känner ni till Arnauld Clement, Horacio Zeballos, Gilles Simon och Eduardo Schwank?
Ja, ni som följer tennisen känner ju såklart till dessa spelare en del. Främst de franska som ändå varit och är uppe bland de tio bästa i världen. Argentinarna är rankade kring 30-40 plats.
Men nog måste jag ju ändå få säga att dessa spelare är väldigt anonyma jämfört med spelarna förr.

Jag såg ett litet klipp ifrån finalen i US Open mellan Rafael Nadal och Novak Dokovic och det visade matchens bästa boll.
Tragiskt.
Jag tycker uppriktigt synd om dem som gillar tennis.
Bollen gick över nätet fyra eller fem gånger och det kom att bli matchens bästa boll.

Det är ju inte konstigt ifall spelarna av idag är anonyma. Du får ju aldrig se dem spela grundspelet utan allt handlar ju bara om serve och volley. Eller kanske till och med bara om serve och retur eller i värsta fall bara serve.

När Adriano Panatta blev stilbildare var racketarna enkla små träpinnar med ett nät och du hade en träffyta som var ungefär 3 cm bred och du kunde inte klappa på för kung och fosterland hela tiden. På den tiden var du tvungen att spela dig till ett nätläge. Idag kan vilken tvåmetersidiot som helst skicka upp racketen i luften och slamma till bollen innan han kliver fram och mördar den ynkliga returen. . . om den ens kommer.

Tyvärr mördar detta spel också intresset och därför var det bättre på Adriano Panattas tid.

söndag 6 juni 2010

Bicepsen från Mallorca för svår för Söderling

Nä, trots bra spel av Robin Söderling så kunde han inte rubba Rafael Nadal.

Söderling kom in på Roland Garros redo för match och han skulle ge Nadal en hård fight.
Nadal kom in på Roland Garros redo för krig och han skulle dö för att slå Söderling.

Söderling fick några breakbollar i första set och han var riktigt bra men ändå var det som att Nadal bara gasade på lite till så vann han de påföljande bollarna.

Nadal sprang ut till servelinjen efter pauserna och spelade snabbare än jag sett honom göra tidigare. Men när han förlorade en boll tog han lite extra tid på sig för att koncentrera sig och sedan vann han poängen.

Söderling såg lite matt ut redan i mitten av andra set och han kunde liksom inte förmå sig att höja sig det som behövdes.

Söderling kommer tillbaks och han och Nadal kommer nog att fightas i toppen under några år.

Nadal är ny världsetta och framstår nu mindre som en slagmaskin än förr och mer som en tennistekniker. Vissa av slagen han slår såg du inte på en tennisbana för några år sedan. Till synes "döda" bollar räddar han upp genom att slå bollen när han har ryggen mot banan och bollen sitter sedan där den ska. Han vinklar handleder och armbågar och slår bollen på alla möjliga aviga sätt. Fortfarande med kraft och precision.

Nadal är dessutom ruskigt snabb och han har ju tennisvärldens mest imponerande biceps som en liten spets på den starka fysiken. Nadal är så otroligt bra att jag inte ens ser luckorna och vinklarna på TV-skärmen. Hur man än tänker sig att Söderling ska slå så hinner Nadal dit och returnerar bollen helt makalöst.

När jag skriver detta pågår matchen fortfarande och det står 2-0 i sett till spanjoren och 4-3 i tredje set till Nadal.

Rafael Nadal är nog den bäste världsetta vi sett och det är bara att gratulera honom till segern.

lördag 5 juni 2010

Äntligen lite tennisfeber

I min ungdoms glada dagar spelade jag en hel del tennis. Helst på LKABs grusplaner uppe vid disponentvillan i Malmberget.

Där försökte man efterhärma Björn Borgs dubbelfattade backhand men egentligen helst Jimmy Connors snyggare, elegantare och enklare backhand. John McEnroes serve fick man ju aldrig till mer än någon enstaka gång då man nästan lyckades att bryta ryggen också.

Nä, jag servade nog mer som Roscoe Tanner. Pang, tjoff, rakt på bara.

På den tiden kunde man ju också uthärda en hel tennismatch framför TV:n.
Att man visste att en match med Mats Wilander alltid höll på i drygt sju timmar bekom en inte utan man satt där från försnacket tills matchbollen var slagen.

Ett av mina allra starkaste idrottsminnen är för övrigt ifrån finalen av US Open 1988 mellan Mats Wilander och Ivan Lendl. Jag lyssnade på matchen på radio! Efter det dalade mitt intresse.
Visst tittade man en hel del även på Edberg och en del andra men det blev inte samma sak.

Nu har ju svensk tennis legat i träda länge men i morgon kommer jag faktiskt att kasta en blick på finalen i franska mellan Robin Söderling och Rafael Nadal.