Det moderna ledarskapet

Får alltmer signaler om det chefsskap som utövas i vårt land och hur det påverkar de underställda.

Det moderna ledarskapet handlar en hel del om någon form av frihet under ansvar där ledarskapet utövas vid några få gruppmöten veckovis eller månadsvis. I övrigt är ledarna frånvarande större delen av tiden.
"Ledarskap" är egentligen fel ord för vad det handlar om är chefsskap. 

De underställda börjar ställa sig frågan om det verkligen behövs någon chef med tanke på chefernas stora frånvaro ifrån den verksamhet som de faktiskt ska leda.

Nu pratar jag inte bara om en fysisk frånvaro utan i det moderna ledarskapet tycks det även vara accepterat med en mental frånvaro.
Vid viktiga tillfällen för företaget eller gruppen väljer cheferna ofta att vara någon annanstans. det kan handla om ett litet egotrippat projekt som leder till ett visst mått av egenutveckling hos chefen men som inte har någonting med verksamheten att göra. Ingen konferens är så oviktig att den kan missas av en chef verkar det som.

Gruppen som ska ledas får aldrig ut något av dessa ledarkonferenser som besöks i tid och otid.
För hur ska man annars tolka denna enorma frånvaro för att utvecklas som enbart leder till än större frånvaro. När ska någonsin arbetsgruppen få ta del av denna enorma visdomsbank som byggs upp inom dessa chefer som måste gå på ledarutbildningar för att bli chefer?

Ledarskapet tycks enbart handla om att bevilja ledigheter av olika slag och en gång per år hålla ett utvecklingssamtal och ett lönesamtal. That´s it.

Cheferna lägger an en bekymrad rynka mellan ögonen och uttrycker med sina hundögon att de stöttar sin personal och står bakom dem i deras beslut och göranden.
När det sedan hettar till och chefernas chefer sedan lyssnar till personalen när de redogör för vad de gjort backar plötsligt mellanchefen och börjar ställa klargörande frågor av kritisk karaktär till sin egen personal.
Allt för att skydda sin egen rygg.

Arbetsgrupperna får mer och mer skapa sig egna rutiner och ett eget ledarskap.
Fler och fler frågor som egentligen är chefsfrågor landar hos de underställda som sätts att lösa problemen. "Det får ni lösa inom gruppen" säger chefen och backar undan i sin vrå utan att röra i problemet med tång.

Inte sällan slutar det med att verksamheten haltar och arbetsgrupper jobbar sittdynan av sig för att klara dagen samtidigt som cheferna konfererar vidare på Varbergs Kurort utan en tanke på hur det går därhemma.

Som underställd undrar man vad som fick en person att bli chef?
Vid en intervju brukar svaren handla om att leda och att utveckla och att få möjligheten att påverka.

Det INGEN säger är att det egentligen bara handlar om makten och privilegierna.

Där det största privilegiet tycks ha blivit att vara ifrån den verksamhet som man faktiskt är satt att leda.

Någon rackare kan ju få för sig att jag nu skriver om min alldeles egen närmaste chef men så är det faktiskt inte i just detta fall.