Zlatan blir bara värre och värre

Har sett Zlatan lite i inledningen av säsongen och jag måste säga att det känns som att han utvecklas fortfarande.

Han börjar komma upp i de nivåer som man kände att Torbjörn Nilsson befann sig på när han på sin tid spelade europacuper och gjorde comeback i landslaget.
Alltså, inte så att Nilsson var bättre än Zlatan men på sin tid kändes Nilsson överlägsen sina försvarare och det ser man sällan en anfallare vara idag. Zlatans spel börjar nu ligga på motsvarande relationsnivå som Nilsson hade och det är grymt att se. Torbjörn Nilsson kan också bytas ut mot t.ex. Jean-Pierre Papin, Marco Van Basten och Pelé.

Diego Maradona fick var ju minst lika bra men det kändes aldrig som att han fick glänsa på samma sätt eftersom domarna på hans tid tillät en hel del övergrepp.
Det finns såklart fler exempel på detta.
Lionel Messi är ju totalt överlägsen när han spelar i Barcelona och i spanska ligan. Cristiano Ronaldo dominerar även han i spanska ligan. Ingen av dem övertygar dock särskilt mycket i respektive landslag.

I Zlatans fall så har han nu ett sådant övertag på försvararna att han får extra tid på sig och han lyckas med det mesta. Små flippass och vrickningar och kroppsfinter och allt. Han är härlig att se.

När det gäller domarna och Zlatan har jag länge varit irriterad på hur de blåser och det blir tyvärr inte bättre. I gårdagens match mot Inter löpte Zlatan in mot mål för att möta en boll och hade 89 kilo back hängandes på sig utan att det blev straff. Nu lyckades Zlatan trots ryggsäcken nicka bollen i stolpen men han borde fått en straff.
Gång på gång kan man se Zlatan vinna dueller med sina motståndare och han får domsluten mot sig 98 gånger av 100. Oftast bara för att han är starkare än motståndaren.

Osså lite Pele

Det går ju inte att ha en blogg om fotbolls-VM med Maradona och utan Pele.

Pele har inför VM ifrågasatt Maradonas förmåga att coacha ett lag.
Maradonas replik blev att önska Pele tillbaks till museet han kom ifrån.

Många av oss som knappt var födda när Pele hade sin karriär kan ju med relativt färskt minne ändå komma ihåg Diego Maradonas framfart även om vi mest såg honom under VM. På den tiden var det ju nästan bara brittisk fotboll på TV genom Tipsextra.

Om Maradona beskrivs som den fantastiske lille spelaren med tekniken och spelsinnet så beskrivs Pele ofta som spelaren med det fantastiska målsinnet och den mest komplette spelaren genom tiderna.

Maradona gjorde entré på de stora arenorna ungefär 1978 då han i sista stund petades från VM-truppen. Året innan spelade Pele sin sista säsong i New York Cosmos. En del av oss sörjde hans sista match hårt. Som ung vill man ju att sagorna ska fortsätta och fortsätta och fortsätta.

Så i stort sett spelade de under lite olika epoker. Pele gjorde också sin karriär i stort sett bara i Brasilien medans Maradona spelade i mer taktiskt drillade europeiska ligor. Båda spelarna togs dock mycket hårt av motståndarna och på den tiden small det betydligt hårdare kring benpiporna än det gör idag. Skillnaden idag är väl att glidtacklingarna är betydligt mer utvecklade och frekventa.

Jag håller dock Pele som favorit trots allt.
Att han var lite mer komplett med bollkontroll, fysik, skott och huvudspel gör att min röst faller på honom.
Det sägs att han kunde springa 100 meter på 11 sekunder. Med boll!

Maicon och Pele

Dani Alves har ju enorm framgång i Barcelona men i landslaget får han stå tillbaks för Inters Maicon. Med tanke på hur Alves sprider sina inlägg så är det inte förvånande men det är också grejer som det här som avgör valet av högerback.


. . .inte helt olikt det här målet för 52 år sedan.