Vi föll borta mot Ungern igår och besvikelsen är ENORM.
Oscar Wendt är den som sågas allra hårdast.
Jag vet inte jag.
Min egen reaktion på förlusten blev bara en gäspning.
Håller väl på att bli gammal antar jag.
Eller så känner jag helt enkelt inte nog mycket för killarna i blågult.
Jag kanske gillar att se underhållningen och leken med boll alltför mycket för att helt tappa det bara för att ett gäng landsmän beträder planen.
Hur många landskamper och kvalmatcher spelar vi om året, 5-6 eller tio?
Ok, men ca 350 dagar om året sitter jag och hoppas på att andra lag ska vinna.
Ena dagen är det FC Barcelona, Real Madrid eller AC Milan och nästa igen är det Örgryte IS(Hur skumt det nu kan låta men det är en lång story...).
Jag vet mer om hur Xavi och hans lagkamrater i Barca beter sig och hur de tänker än vad jag vet om Sebastian Larsson, Andreas Granqvist och Osacar Wendt eller för den delen Anders Svensson.
Hemma på min TV är AC Milan just nu mitt första hemmalag. Självklart för att den långe spelar där. Sedan kan jag inte låta bli att hålla på de där långsamma farbröderna i rödsvart. Det är som en rysare eller en mardröm där man är jagad i en lång mörk korridor och man springer mot utgången som bara flyttar sig längre och längre bort. Ungefär så känns det när Nesta, Zambrotta, Seedorf, Flamini och Ambrosini strävar så sakteliga mot bollen. Det går liksom inte att slita sig ifrån spänningen.
När FC Barcelona möter Chelsea FC är Barca mitt hemmalag.
När Barca möter Real Madrid kan jag inte låta bli att hålla på galningens gäng.
När Barca möter Manchester United så som Man U spelat denna säsong håller jag på United. När Man U spelar så som de gjort de senaste fem åren håller jag på Barca.
Jag kan inte påstå att jag höll på Ungern igår för Sverige kommer ALLTID att vara mitt hemmalag. Men nog önskar jag lite mer underhållning. Det funkar inte att gå in och vara bajsnödig en hel första 45a.
När det gäller Wendt. Han har ju varit bra tidigare. Han kommer igen.
Vem hade jag petat honom med? Safari-felkastare? Nja, vet inte om skillnaden blivit så stor.
Igår var det mittfältet och anfallet som falerade mest i mina ögon.
Välkommen till Ryssfemmor!
Visar inlägg med etikett Fotboll EM-kval. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fotboll EM-kval. Visa alla inlägg
lördag 3 september 2011
tisdag 7 juni 2011
Tio sidor!
Tio sidor hittar jag i dagens Aftonblad om Sveriges EM-kvalmatch mot Finland.
Tio sidor!
Det är helt f****** otroligt.
Senast Sverige förlorade mot Finland på hemmaplan är 1921.
Sedan dess har det passerat ett världskrig, 28 regeringar, en och en halv kung och miljarders liter vatten under broarna.
Matchen analyseras ur alla möjliga och omöjliga vinklar och eventuella startelvor och byten dissekeras in i minsta detalj. Det var inte ett sådant pådrag ens inför VM-finalen.
Ska vi oroa oss eller inte?
Kommer Zlatan att börja eller inte?
Så ska finnarna psyka Zlatan.
Elmander puttas ut på kanten. Hur tar han det?
Tio sidor om en match som vi ska skämmas över ifall vi förlorar.
Jag brukar nästan aldrig säga så om en motståndare. Alla förtjänar sin rättmätiga respekt men Finland har verkligen inte visat någonting av värde på en fotbollsplan på många många många år. Har de någonsin gjort det?
Förlorar vi denna match har vi ändå ingenting i ett EM att göra och då kan vi lika gärna lägga ner dessa enorma satsningar på detta lag.
Nu är jag dock inte orolig. Jag är mest förundrad.
Tio sidor.
Vad ska man skriva när det verkligen gäller för detta lag?
Tio sidor!
Det är helt f****** otroligt.
Senast Sverige förlorade mot Finland på hemmaplan är 1921.
Sedan dess har det passerat ett världskrig, 28 regeringar, en och en halv kung och miljarders liter vatten under broarna.
Matchen analyseras ur alla möjliga och omöjliga vinklar och eventuella startelvor och byten dissekeras in i minsta detalj. Det var inte ett sådant pådrag ens inför VM-finalen.
Ska vi oroa oss eller inte?
Kommer Zlatan att börja eller inte?
Så ska finnarna psyka Zlatan.
Elmander puttas ut på kanten. Hur tar han det?
Tio sidor om en match som vi ska skämmas över ifall vi förlorar.
Jag brukar nästan aldrig säga så om en motståndare. Alla förtjänar sin rättmätiga respekt men Finland har verkligen inte visat någonting av värde på en fotbollsplan på många många många år. Har de någonsin gjort det?
Förlorar vi denna match har vi ändå ingenting i ett EM att göra och då kan vi lika gärna lägga ner dessa enorma satsningar på detta lag.
Nu är jag dock inte orolig. Jag är mest förundrad.
Tio sidor.
Vad ska man skriva när det verkligen gäller för detta lag?
Etiketter:
Fotboll,
Fotboll EM-kval,
Journalism,
Sverige,
Sverige-Finland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)