Min nya ledarstil. . .eller Näe, Capello får behålla sin

Under sin spelarkarriär kallades Stuart Pearce för "Psycho" för sina utbrott och sin galna blick. Han var en farlig typ helt enkelt.

Men det finns alltid större och stöddigare älgar i skogen. . .


Ryktena om Capellos agerande under VM börjar nu sippra ut.
Låter precis som min klockrena analys för sisådär en vecka sedan.
Han blev paranoid och besatt av att ingen skulle veta laget säger en källa. Medan en annan spelare menar att tränarens annars så goda känsla för detaljer saknades under turneringen.
– Det var som att Fabio blivit lite galen. Han såg mycket äldre ut än han gjort tidigare. Hans engelska blev bara sämre och sämre ju mer frustrerad och upprörd han blev, säger han.
– Fotbolls-VM var nästan för stort för honom vilket är galet med tanke på hans meriter.

Capello och Rooney en ohelig allians

England föll mot Tyskland och för mig var det helt väntat.

Englesmännen har inte levt upp till sitt rykte och har spelat stappligt hela turneringen.

I ärlighetens namn så hade de också en väldigt enkel kvalgrupp till VM.

Wayne Rooney var totalt under isen i denna turnering.
Idag kunde man se honom missa enkla passningar på två meters avstånd.
Nä, jag tror pressen blev för stor för honom helt enkelt.

Tyskarna och Mesut Özil spelar fortfarande en attraktiv och rolig fotboll.
Heja heja....

Förresten, jag gillade Kåmarks kommentar tidigt i matchen när han pratade om att det tyska lagkollektivet ställdes mot de engelska stjärnorna. Eller sa han möjligen engelsk stjärnglans. Hmmm....spelare för spelare har britterna några haussade stjärnor men de levererar ju aldrig.
Müller, Klose, Schweinsteiger, Lahm, Merterzacker, Friedrich, Neuer och Özil låter ju kanske inte lika sexigt som Gerrard och Lampard men prestationsmässigt är de minst lika bra.

John Terry det är en riktig ledare det

. . . bara han inte har en annan ledare över sig och dessutom låter någon annan tänka åt honom.

"Jag är född ledare!" slog John Terry fast häromdagen.

Han kallade laget till ett spontant krismöte där gubbarna skulle snacka ut.
"Om Capello blir upprörd må så vara" sa Terry kaxigt. Det skulle minsann snackas öppet om det som är problem och om det var tränaren det var fel på så skulle det snackas även om det slog Terry resolut fast.

Sedan går uppgifterna isär lite men det sägs att spelarna inte ville ha det mötet.
Capello sa ifrån om Terrys möte.
Sedan verkar de ha haft ett gemensamt möte ändå men där Capello var med.

Terry som kritiserat laget efter matchen mot Algeriet satt då mest tyst eftersom "Den borne ledaren" var föremål för kritiken under Capello-mötet.
Terrys snack under en presskonferens om att laget saknade passion m.m. gillades inte av lagkamraterna som var förbannade.

Så i fortsättningen får "Den borne ledaren" inte uttala sig i media längre.

Det blev lite väl mycket tuppkam på den snubben . . . och nu är han alldeles nyfriserad av sin italienske coach.

Trygghetens lov

Vi är många som förfasas över fotbollsmiljonärernas svaga prestationer under VM.
Främst är det spelarna i Italien, Frankrike och England som fått skit för sitt sätt att spela.

"De som inte gör annat än spelar fotboll och som är multimiljonärer på sin idrott ska väl för fa-an kunna passa en boll" och "Spelarna visar inget engagemang och de bryr sig inte om hur det går. De jobbar ju ingenting".

Eller hur, ni känner igen kommentarerna?

Jag är till väldigt stor del böjd att hålla med om detta.
Från sidan ser det onekligen väldigt impotent ut det som spelarna presterat i ovanstående lag.

Samtidigt så får man en litet annan bild när man läser om att t.ex. Anelka bett Domenech dra åt helvete under matchen mot Mexiko och när man ser en upprörd Rooney lämna planen ackompanjerad av brittiska fans burop.

Jag vill mena att mycket av detta sitter i den press som spelarna känner och det ledarksap som utövas.

Att fransmännen behållit Domenech som förbundskapten är det största misstag ett fotbollsförbund gjort sedan urminnes tider. Folket och spelarna har inget förtroende för Domenech och han har hängt kvar på sin post tack vare ett bra spelarmaterial och framgångarna vid förra VM. Framgångar som berodde på Zidane snarare än Domenechs insats.
Nu när spelarna är pressade i VM kan de inte luta sig mot en ledare de litar på utan de är blinda, döva och ensamma i en stressad värld fylld av afrikanskt surr.

När det gäller britterna så har de haft det lätt fram till VM. Även detta lag har kunnat flyta igenom sin VM-kvalgrupp utan större besvär. Nu när laget närmat sig VM har spelet hackat i träningsmatcherna och Capello har blivit alltmer kolerisk.
Jag ser honom bli intervjuad och han är en cool lirare med lätt till leendet och han är tillbakalutad med den rätt som en världscoach har. Jag ser honom också prata med spelarna under matcherna och då är minspelet ansträngt och han pratar agiterat och hetsigt. Jag ser också honom i det han gör som exemplena med att peta Terry som lagkapten tidigare och nu när han petade Green som målvakt.
Med dessa två exempel skapade han inte bättre lagkänsla. Han gjorde det inte till "VI ÄR LAGET OCH VI BESTÄMMER HUR DET SKA VARA" utan han skapade istället en otrygghet som visar att han minsann är lyhörd för vad intressen utifrån tycker. Och han visar att han är rädd om SITT jobb.

Vi ska inte heller glömma att många av spelarna är väldigt unga, både enligt födelseattesten och i sinnet. Det är en enorm press på att de ska leverera NU, precis under dessa 90 minutrar, i VM.

England har ju dessutom symbolen för uthängda spelare på bänken - David Beckham.

Roooååååhnej Rooney

Excuse me we´re british.

England eller Frankrike, är det någon som kan se skillnad på dessa lag?

Det verkar inte bli dinosauriernas VM kan vi ju i alla fall konstatera.
Tillsammans med Italien är England och Frankrike VMs största besvikelser.

Hur låter journalistdrevet om Capello nu måntro?
De var ju inte precis nådiga mot Sven-Göran Eriksson när det begav sig.

Hur bra går det nu då för Capello och killarna?
Tja, spelmässigt ser det bedrövligt ut.
Det springer runt ungefär ett par miljarder i spelarvärde på banan och de gör bort sig. De snubblar på bollen, sparkar i backen, missbedömer passningar och skjuter ner kråkorna från kyrktornen och är bara så jävla dåliga att man skäms å deras vägnar.
Och då har jag bara tagit upp de individuella delarna.

Lagmässigt är det som att de aldrig sett varandra.
De kom troligen till Kapstaden i morse och värmde upp individuellt på varsitt håll utanför banan. Tre minuter innan inmarschen fick de sina matchställ och då gick de väl omkring inne i omklädningsrummet: "Hello there old chap. Nice to see you. You might have seen me on the telly but anyway my name is Steven Gerrard. . . and you are?" "Well hello there jolly good fellow, my name is Frank Lampard and i´ll be the other idiot kicking the ball as far as i can from the goal..."

Hmm...nåja, så illa var det kanske inte. De har nog sovit sked i natt.

Men mitt i smeten stod i alla fall "Stoneface" Capello.
Italienaren som höjts till skyarna efter att britterna tagit sig till VM från tidernas simplaste kvalgrupp.
Det han har åstadkommit är att han har kopierat Sven-Göran Erikssons lag med några få undantag. Sedan har han kryddat det med lite blixtar och dunder och skrämseltaktik gentemot spelarna. lagom inför VM fick han stora spelet mot både reportrar och ditt och datt och visade stor pondus.
Lagom till kvällens match petade han målvakten Green och byggde på spelarnas känsla av otrygghet. "Gör inga misstag i mitt lag för då är du körd" sa valet av målvakt när Capello petade Green och satte in David James.

Rooney på topp går ju inte att peta men har England verkligen ingen vassare forward än Heskey att kasta in vid Rooneys sida?
Det är ju inte svårt att förstå varför Sven-Göran Eriksson valde att leta fram en junior som Theo Walcott inför VM i Tyskland för fyra år sedan.

Kanske är det den tidiga VM-resan som nu gjorde att Capello valde att symboliskt peta Walcott som siste man. Bara för att liksom visa på skillnaden mellan sig själv och Sven-Göran Eriksson.

På väg ut ur arenan skällde Rooney mot TV-kamerorna: Fint att bli utbuad av sina egna fans...

John Terry petad som kapten för landslaget

Tja, ärligt talat blir jag nästan lite stum när jag läser det.

John Terry petas som kapten i landslaget på grund av att han haft en affär med sin landslagskollega Wayne Bridges flickvän eller fru, jag vet inte vilket.
Bridge vägrar nu att spela i samma lag som Terry och det kan man ju kanske förstå efter det sveket.

Alltså, jag är inte särskilt brydd över otroheten i sig och följderna för de inblandade. Jag är mer fundersam över hur fortsättningen ska gå för Englands landslag om man börjar agera på såna här händelser.

Nu blir Terry petad som kapten, Lampard tros ta över.
Men vad händer om det nu visar sig att Wayne Bridges flickvän eller exflickvän Peroncel får en massa stålar när hon går till pressen. Kryper det då inte fram lite andra donnor, som i Tiger Woods fall, och börjar avslöja saker?

Hur länge dröjer det till Lampard avslöjas som otrogen?
Wayne Rooney har ju förlängesedan gått ut och berättat om sitt sexmissbruk.
Var och varannan, för att inte säga varenda, brittisk fotbollsspelare har ju dels mängder med tillfällen att nyttja bredbenta brudar dels taskig uppfostran och tvivelaktig moral.

Och har man nu börjat ta tuffa beslut kring laguttagningar och roller för landslagsspelarna måste man ju fortsätta med det. Jag tror det kommer att sluta med att England får ställa upp med enbart spelare från det osexigaste laget i seriesystemet. . . dvs Notts County.